Jag kontrar...

...och kör också spegelvänt. Eftersom Lina är fantastisk har hon även försett mig med en salva. Fast "minted rose" varianten. Den pirrar skönt på läpparna och jag tänker på henne varje gång jag öppnar burken och smörjer in dem.

Se upp i spåret!

Om det är någon som sitter hemma och undrar "Why God, why! Har hon köpt längdåkningsbyxor?" så ska jag tala om det. Jag har blivit övertalad, slagit vad, slått i skallen, blivit totalt mongo. Fråga mig inte hur det gick till, men imorgon åker jag på träningsläger inför Kort-Vasan.

Vi ska ha skidskola också. Indelade i två grupper. Grupp 2 för de som har åkt en hel del och Grupp 1 för de som är relativt nybörjare och redan har åkt en Kort-vasa. Var jag passar in? Ingenstans. Jag får skapa en egen grupp. Grupp 0.

Hängröven

Idag har jag shoppat längdåkningsbrallor. Ni vet sånna där som är ungefär som alla joggingidioter har. Tajta jävla brallor alltså. Det känns som att gå omkring i en dykardräkt. Det fick mig att inse att det är dags. Dags att träna upp den där klumpen baktill. Stepmaskinen here i come!

Den nya modebloggaren

Bästa julklappen hittade jag bland mormors silverbestick på julafton. Det är, tror vi, morbrors gamla klocka.

En sak är helt säker. Jag behöver en bättre mobilkamera om jag ska ta mig in på listan.

Jag hittade den!

Tyvärr är min mobilkamera kass. Precis som resten av min mobil. Men ni ser väl ändå?

Kommer jag se ut som Joker?

Man är kanske lite mer bakis än vad man tror när man kommer på sig själv med att stå framför badrumsspegeln och sminka sig utan att ha tänt lampan.

Helvetesjävlaskit!

Jag har missat. Glömde helt att skriva ett inlägg igår. Fast skitsamma. Jag hade så jävla kul att det helt enkelt inte fanns tid för blogg.

Jag kunde igår konstatera att hockey och vin är en bra kombo. Speciellt om bartendern bjuder. Och att världen är liten fick jag erfara när konstapeln jag var på dejt med innan jul stod bakom mig i hamburgerkön.

Jag har idag fortsatt samla vuxenpoäng genom projektet: Planera att frosta av frysen vid nästa minusgrader.

Nu är jag klar

I morse gjorde jag nog en av de mest vuxna saker jag gjort i hela mitt liv. Jag gick tillbaka till Ica och frågade efter chokladkakan som jag glömt lägga ner i påsen igår kväll när jag handlade.

Sportkommentatorn

Jag satt på bussen och läste Metro på väg till jobbet. Kollade in artikeln om Sverige-Kroatienmatchen igår. Där har Metro slängt in en alldeles fantastiskt fruktansvärd bild på stackars mittsexan Robert Arrhenius mitt i ett försvarsspel.

Självklart sitter jag där och bara längtar efter att få skriva om den fula bilden och hur elaka tidningar är som trycker sånna. Tänker att jag behöver inte spara tidningen för artikeln måste ju finnas på nätet så jag kan sno bilden där. Men nej, då visar det sig att vår kära gratistidning åtminstonde haft den goda smaken att inte använda samma bild på hemsidan.

Jag menar, utan bild ingen idé att kommentera det. Men om ni har en chans att haffa en Metro idag så ta den. Ni kommer inte att bli besvikna. Och självklart kommer jag se om jag kan hitta en på väg hem och försöka fota fotot.

Snart är det helg!

Shit, jag höll nästan på att glömma. Ett inlägg om dagen är det ju som gäller nu. Det får inte misslyckas redan. Har bara inget kul att skriva. Skulle gå in på GP och kolla resultatet av kvällens hockey och möts av det här. Kul liten håla man är född i, Mölndal. Och som jag skallåka till och jobba imorn. Kul.

Ja, ja, förlust för Frölunda mot Djurgården ikväll. Hoppas de kan få till en seger på lördag mot HV71. Det blir så mycket roligare med öl och bowling efter en vinst. Ska skrika så högtjag kan så de hörmignere på isen.

Det blir inte roligare just nu

Att planera helgen redan på onsdagförmiddag måste vara det smartaste man kan göra. Då släpper dimman efter föregående helg så mycket fortare. Så, nu mina vänner, är jag fullbokad för helgen. Enda luckan finns på söndag och då kommer jag förmodligen att sova. Det kommer bli skönt.

Idag ska jag ägna eftermiddagen och kvällen åt min hund. Vi ska på öppet hus och träna agility. Det känns så skönt att ha en hobby som jag riktigt kan nörda ner mig i när jag känner för det.

Förövrigt drog min granne med mig på stylingkväll hos sin frisör igår. Vi kunde konstatera att det var sant som vi sa, ingen av oss har tur när det ska lottas ut saker. Tänk om jag hade vunnit den här. Konstaterade en annan sak också. Jag vill ha långt hår!

Vad händer i helgen?

Efter helgen har jag varit i lite av ett komatillstånd av min ångest. Det tar på krafterna att ha roligt och att förtränga dumma saker man gjort. Att bli duschad i öl och sedan slickad ren eller att fråga personalen på Donken om de håller på att plantera äppleträdet för att få äpplen till pajen som dröjer är väl ingenting. Nä det står jag för.

Hädanefter ska jag inte ta med mig telefonen ut på krogen. Det är helt totalt jättekorkat. Och mer än så får ni inte veta. Jag har nämligen inte ens kommit så långt i min bearbetning att jag kan erkänna för mig själv ännu.

I vilket fall var det en fantastiskt rolig lördag som började med förfest hemma hos mig innan den egentliga förfesten eftersom vi tyckte det skulle bli så sent annars. Det kanske var därför det gick som det gick. Nu har jag i alla fall fått dricka upp mitt nyårsdricka.

Tallriksmodellen

Jag vet inte om folk som propagerar för kostcirkeln skulle jubla direkt men igår bestod mitt matintag av mamma scans köttbullar, hallonkräm och marabous nonstopchokladkaka. Och det var gott.

Party, party!

Eftersom jag låg hemma med feber på nyårsafton blev det ju inget partaj. Och inte under resten av den veckan heller. Förra helgen hade jag fortfarande inte varit på jobbet och kände mig rätt kass. Det har alltså inte blivit något party för mig sedan lördagen mellan jul och nyår när jag och Claire hade vår julklappsmiddag. Det tänker jag ändra på ikväll. Äntligen!

Let's Dance nördar ner mig

Morgan Alling är ju bara för gullig. Han ser ut som Karlsson på taket.

På något sätt gillar jag systrarna Graaf. Kanske har jag lärt mig att uppskatta dem efter att nästa syskonpar dök upp överallt. Lina och Hanna Hedlund. Huvva! Magdalena verkar ju rar och ödmjuk.

Han är som en liten maskot den där George Scott. Han och Morgan skulle kunna få bo i mitt förråd så att jag kunde plocka fram dem när jag kände för att ha myskväll.

Linda Haglund? Jag har verkligen ingen aning om vem hon är. Det ringer ingen klocka. Och det är ju inte direkt så att hon utmärker sig på något sätt. Hon syns ju knappt.

Alltså, Hasse Aro, jag vette fan. Är han så jäkla kul?

När ska Magnus börja dansa? Jag trodde poängen var att använda hela dansgolvet. Det är ju kul att Annika gör det i alla fall.

Laila Bagge säger att hon inte tror att hon kommer sätta stegen och att det är så svårt. Men nog fan måste kvinnan ha dansat förr. Hon vill bara höra juryn säga att hon är bra.

Söta lilla Elisabet Höglund, vad har du på dig? Vet du inte att du syns på tv?

Jag kan inte för mitt liv förstå varför juryn hatar Kitty så mycket. Onödigt vrånga tycker jag att de är.

Men Carl-Jan är de snälla mot och säger att han är elegant och har en underbar personlighet. Det skiljer inte mycket på poängen men det skiljer på attityd vid bedömningen. Fy skäms juryn. Men visst, han är jättesöt.

Blondinbella är styltig, dansar styltigt, pratar styltigt och skulle må bra av att släppa loss. Och varför piper hon när hon pratar? Varför pratar hon överhuvudtaget? Snälla rösta inte på henne.

Okej, jag trodde att jag skulle gilla Niklas Wahlgren. Men oj vad fel han känns. Så obekvämt. Stackarn. Mojje var ju så mycket bättre. Och Kitty är skitsur för att han fick så höga poäng. Det hade jag också varit.

Så där, nu hoppas jag att detta blir första och enda gången jag sitter och tycker till om Let's Dance på en fredagskväll.

Två saker jag aldrig kommer ta på allvar

Kinesiska mc-gäng. Behöver väl inga övriga kommentarer?

Bonde söker fru, samlingsskivan. Vad är detta? Produktionens egenbrända skiva till slutfesten? Vem, vad, varför?

En sak jag har svårt för

Trots att jag ofta är språkpolis och särskrivningsgestapo så finns det vissa saker jag aldrig lär mig. I skolan fick man regeln att aldrig aldrig stavas med två l och att alltid alltid stavas med två l. Och tänk om någon lärt mig en bra regel för enda och ända. Varje gång jag ska skriva aldrig så upprepar jag regeln som ett mantra i huvudet. Trots att jag kan stava till det. Det har blivit en tvångstanke. Med enda och ändå har jag ingen regeln att rabbla. Det blir istället kortslutning och kaos i min hjärna. Varför går det inte på automatik? Är jag selektiv dyslektiker eller vad är det frågan om?

Morgonstund

Jag läste nyss Saras inlägg om den trevliga busschauffören. Det slog mig då att jag för ett tag sedan var med om en liknande sak. Fast min bussis gick steget längre. Han inledde med frasen: Good morning this is your captain speaking. Sen fortsatte han med hela flygkaptensharangen, upplyste om dagens väder på slutdestinationen och önskade alla en trevlig dag.

När han "landat" på hållplatsen satt alla helt svennetysta och tråkiga och då säger han: Tycker ni inte att den landningen förtjänar en applåd? Fortfarande knäpptyst. Eftersom jag nu uppskattade hans trevliga lilla show vid tjugo över sju på morgonen så började jag självklart att klappa. Och några hängde på. Men varför är det så? Varför är vi så tråkiga, grå och passiva i det här landet. Jag skulle kunna ha en lång utläggning med exempel men jag struntar i det. Jag vill ju inte ta bort fokus från hjälten i det här inlägget. Busschauffören på Orange Express.

Det nya livet

Vet ni vad som är en jävligt bra start på dagen? Trettio minuters power walk klockan sex på morgonen. Nu är jag minsann vaken.

Jag undrar...

...hur Isis i Top Model ska fixa baddräktsplåtningen
...varför jag bryr mig så mycket om det

Tisdagkväll

Här sitter jag. En matlåda i micron, tvättmaskinerna igång i källaren, tittar på tv. The Hills för att vara exakt. Pinsamt men sant. Surfar under reklamen. Jaha...ska det vara så här? Är det allt liksom?

Nu så

Ett inlägg om dagen
får bli den nya lagen

Tillbaka från de döda

Ok, jag vet, jag har varit en crappy bloggare. Usel till och med. Och jag tänker självklart, som den värdelösa människa jag är, komma med ett par dåliga ursäkter.

Ursäkt 1:
Julkoma - ja, ja vem har inte det efter all mat och glögg och paketöppning. Men det var så. Lite bilder får visa hur kul jag haft.

Det var det. Ursäkt 2:

Influensahelvetet. Japp, det är en jävligt bra anledning. För när man inte orkar lyfta huvudet från kudden på en vecka, inklusive nyårsafton(#%`´=&^) så är det ju klart att man inte pallar uppdatera den här skiten stup i kvarten. Och på det mina kära vänner, blir det inga bilder. Men jag kan meddela att jag numera är ganska frisk och kry. Inte som en nötkärna men på god väg. Och efter att ha levt på apelsiner och blåbärssoppa i nästan två veckor så firade jag denna söndagskväll med att äta en tvåhundragrams chokladkaka till middag. Se upp beach tvåtusennio, en valros håller på att ta form!