Matmani

Nu var det dags att börja ett nytt liv igen. Inget godis, inget bröd, ingen pasta. Alltså undvika kolhydrater. Det innebär att under veckan består min middag av en smoothie gjord på naturell yougurt, banan och havrekli. Ibland slänger jag i lite hallon eller kakao för att skoja till det. På helgen blir det kyckling eller kassler med rivna morötter och bönor. Tur att jag gillar bönor. Och att min mage gillar bönor.

Ovanstående är piece of cake, jag sköter mig jättebra. Det är dagarna på jobbet som är svåra. Jag försöker att välja det nyttigaste alternativet i lunchmatsalen och sätter mig på händerna för att låta bli att ta av brödet. Så det funkar. Det är tiden före och efter som krånglar alltså. Jag hinner inte äta frukost på morgonen vilket jag borde. Det är viktigt. Ibland hinner jag få med mig en banan. Men det kan vara svårt för jag är dålig på att planera. Det finns sällan bananer i mitt hem.

I början av veckan funkar det bra. På måndag kommer fruktkorgen till jobbet så då finns det alltid mellanmål. Men på onsdag är frukten på jobbet lika avlägsen som vatten i Sahara. Vad gör man då? Jo man äter chips och godis som det alltid finns mängder av. Eller alternativet som är att svälta. Okej, jag överdriver, men jag behöver något att äta minst var tredje timme annars blir jag ledsen och kinkig.

Så om någon har några bra idéer på hur jag ska bli bättre på att få rutiner och planera både inköp och intag får ni gärna säga till.

Ett hundliv

Ibland önskar jag att jag var en hund. Just idag önskar jag att jag var min hund. Klockan sex väckte jag honom och gav honom frukost, sen släpade jag iväg honom på spårvagnen och tog en liten promenad så han fick pinka rivir. Väl framme vid slutdestinationen var klockan sju och hundvakten kom och mötte oss i morgonrock. Tänk så skönt att få gå och lägga sig och sova några timmar till för att sedan ha kul och busa hela dagen. Så skulle jag gärna ha det.

Pissråtta!

När man går på stan, eller bland folk på andra ställen, behövs det ett visst slags vett. Gåpåstanvett. Man kan inte stanna och filosofera var och när man vill. Eller gå hur många som helst i klunga och småprata.

Framförallt borde man låta bli att överhuvudtaget existera om man är en klantig, ovettig människa med barnvagn. Eller i alla fall se till att man är så pass funtad att man inte kör på min hund. Tur att jag var alldeles för bakis för att ge igen för annars hade jag kört över hennes unge med vagnjäveln.

Mmmmmm...

Det här skulle kunna vara världens vackraste man.

Det är konstigt...

...vad lite som behövs för att göra mig lycklig ibland. Ett par nya skor och Winnerbäck i lurarna på vägen hem. Klart!

Good shit

Om ni som jag gillar bra reklamkampanjer så ska ni kolla in IQ-reklamen.

Bussligister

Om det finns något som jag tycker mer illa om än barn, speciellt barn som nyser rakt ut på spårvagnen, så är det näbbiga tanter. Ni vet den där typen som snörper på munnen och spärrar upp ögonen bakom sina glasögon. De har klumpig mascara på för korta ögonfransar och gärna blå kajal. Läpparna har alltid gammelrosa läppstift. Och alltid, alltid sitter de på bussen och pressar ihop läpparna och kastar ogillande blickar.

Bara för att jag kommer stormandes till hållplatsen med andan i halsen och sminket i väskan betyder inte det att jag borde lära mig hyfs. Jag har bara inte tid att gå upp en timme tidigare för att föna håret och sätta på mig fejset. Nä, då får man ogillande blickar. För man kanske stör deras ordning. Man ska sitta tyst och stilla när man åker buss. Inte sminka sig eller digga till musiken. Och framförallt inte breda ut sig med en massa väskor och kassar. Hujedamej!

Ge mig!

Okej, nu är det eftermiddag. Jag är godissugen. Jag vill skrika åt varenda människa som går förbi att de ska ge mig godis. Men det kan jag ju så klart inte göra. Framförallt måste jag låta bli att göra det på vägen hem. De skulle förmodligen titta konstigt på mig på bussen. Kanske skulle busschauffören till och med stanna och kasta av mig. Vem vill ha ett psykfall ombord liksom. Eller vem vill ha ett psykbryt ombord för den delen. Nu får jag ta och kamma mig innan jag går hem. Inga skandaler idag tack!

Okej, hösten är inte bara dålig

Vad har hänt med indianerna?

Frölunda förlorade borta mot Luleå med två-åtta. Det är inte okej. Tänk om jag hade bestämt mig för att åka till Lule för att kolla hockey. Vad besviken jag hade blivit då.

Man vet att...

...man bor i ett pensionärstätt område när det erbjuds influensavaccination på biblioteket.

Du ska inte tro det blir sommar...

Inte helt oväntat har det blivit höst. Trots det så blir jag lika förvånad varje gång jag tittar ut och ser att träden går i gult, rött och orange. Det känns ungefär som om jag vore döende. Jag ligger på min dödsbädd, sträcker ut armarna och säger: Nej, inte nu, jag är inte färdig med livet än!

Ok, kanske lite väl dramatiskt. Men jag är verkligen inte klar med sommaren. Jag vill ha sol, värme och lata dagar.

Viva la fiesta!

Det är klart nu. Jag har avgjort tävlingen. Eller, det är ingen tävling. Men de vinner ändå. För jag har världens bästa jobbarkompisar. Så det så. Och om det är någon som vill påstå motsatsen får ni väl göra det. Men ni har fel.

Självklart är det här inlägget helt ointressant för alla utom mig själv. Det är meningen.

Nedrans hunk

Nu var det en sån här. En sån utan Facebook. Kan du inte snälla, snälla höra av dig och berätta om du har fru och barn eller om du är ledig. Jag pratar så klart om Johan som var här idag. Johan, du vet vad du ska göra.

Storasyster ser dig!

Varför har inte alla Facebook? Jag hatar folk som inte har det. Inte för att jag är superultranördig och alltid hänger där, även om jag gör det, utan för att det är bästa stället att leta efter folk på. Så fort det kommer in en söt kille på jobbet och skriver in sig så måste jag genast facebooka honom och se hur gammal han är, om han är singel om vi har gemensamma vänner med mera. Det är ju årets bästa grej! Vad gjorde man innan? Och kan vi inte införskaffa någon form av straff för alla som inte går med i Fejjan-sekten?

I ditt ansikte

På vilka sätt älskar jag Magnus Betnér? På fucking alla sätt. Han är så jävla grym så jag känner att ett totalt meningslöst och intelligensbefriat inlägg är på sin plats. Go Mange!

En måndagslista

Har du kysst nummer sju?
Anna-Lisa är en finsk alkis som passade min hund. Så nej, henne har jag som tur är inte kysst.
Har du träffat nummer nio i veckan?
Nix jag har varken träffat Annely eller Lucy. Men det är ju bara måndag.
Älskar du nummer tio?
Annica! Jag misstänker att jag borde säga att jag älskar henne för att fjäska lite. Har inte varit och hälsat på trots att hon både har flyttat och klämt ut en unge. Fy på mig!
Är nummer elva en sötnos?
Ja, Annika är min jobbarkompis och hon är liten och söt.
Är nummer femton en bästis?
På sätt och vis. Jag gillar min senaste frisyr så nog är min frisör något av en bästis.
Har nummer sexton gått i samma klass som du?
Nej, nej, Mikael är min kompanichef i hemvärnet
Brukar du hänga med nummer nitton?
Biopalatset? Nej det är väldigt sällan jag går på bio.
Är nummer tjugo bra?
Blåstjärnans jourtelefon. Bra i en krissituation. Har som tur är inte behövt ringa dit. Men jag tror Windsor tycker det är bra att jag har numret tillhands.
Gillar du nummer tjugosex?
Claire, om jag gillar henne? Nåt så jävulskt!
Vet du om nummer trettioett har ett förhållande?
Haha...det tror jag. Han har avslutat sitt Spraydate-konto i alla fall.
Hur känner du nummer trettioåtta?
Emma är Claires lillasyster
Är du intresserad av nummer fyrtiotvå?
Excet...det händer ju ibland på helgerna att jag är rätt sugen. Det är ju trots allt gratis inträde på fredagar.
Hur länge har du känt nummer fyrtionio?
Fredde har jag känt sedan hösten 2003. Typ september eller nåt. Det borde vara ganska exakt 5 år sedan nu med andra ord.
Tycker du att femtiofyra är söt?
Klart att han är söt. Gunnar är min morbror.
Är femtiosex en gottegris?
Ingen aning. Känner henne inte, köpte bara min lägenhet av henne.
Vad tycker du om personen som är längst ner på din lista?
Youcall är mitt gamla jobb. Saknar det ibland. Saknar Pite ibland. Tycker om det med andra ord.

Insåg medan jag skrev det här att jag har en massa gamla idiotnummer i min telefonlista. Inte att någon är en idiot, jo Idiot-Andreas men det är ett undantag, men jag behöver ju inte ha telefonnumret till vårdcentralen i Piteå längre till exempel. Så nu är det rensat. Och det betyder väl att resultatet skulle bli annorlunda. Men det är en oviktig om än lite rolig lista så det får kvitta.

Suger junkie update

Det går faktiskt förvånansvärt bra den här gången. Igår var jag och handlade med ny lön på kontot och det ändå som kom med hem till mig var grova frallor, stora vita bönor och varma koppen. Jag höll visserligen i en Marabou med non stop. Godare chokladkaka får man leta efter. Men klarade av testet. Ett fucking noll till mig!

Dessutom sitter jag nu och dricker mitt morgonte med endast en halv sockerbit i. Förr var det två. Alltid två.

-Kaka! Kaka!

Alltså, jag är ett sånt satans sockermonster. Varje gång jag försöker vänja mig av med snaskigheter slutar det med att jag mölar i mig bullar, choklad eller piratpengar. Ingenting funkar.

Nu har jag levt på kavring med keso och skinka, bönsallad och sist men inte minst morötter i två dagar. Jag känner mig så jävla duktig. Men hur lätt är det att sitta bredvid ett provkök som bakar scones, har provsmakning på nachochips, testar att chokladdoppa allsköns godheter. Inte lätt kan jag tala om. Därför fuskar jag.

Jag intalar mig att jag äter nyttigt och undrar varför vågen inte visar något. Men mellan nyttigheterna trycker jag i mig massa små snacks. Chokladdoppade chips, en liten muffins, två bullar, en munk. Ni fattar. Jag är fast.

Inget teknik-freak direkt

Det funkar tydligen inte för att det inte ska funka. Bildbloggandet alltså. Det sägs att min operatör inte stödjer sånt. Jag tror snarare att det är min mobil som är lite efter. Jag har ju liksom fastnad med min gamla motorola och tänker att den är okej så länge den funkar. Men nu är det nog dags för en uppdatering. Senast idag lyckades den, mitt i ett sms:ande, att projicera ett vitt blinkande sken. Det kändes som en helt vanlig lördagsnatt på Park Lane. Fast utan sprit och ragg.

Nåja...

Om det är någon som saknar en sjal så har jag den. Den luktar gott och jag lämnar helst inte ifrån mig den.

Borde inte jag vara smart nog?

Jag vill börja bildblogga. Det verkar vara det nya svart. Men jag har legat av mig. Är helt plötsligt inte tillräckligt teknisk. Jag fattar fan inte. Jävla riksmupp...

Varför så många dåliga dagar?

Tecken på en dålig dag:

Du inser medan du springer till bussen att du tagit på dig helt fel kläder och går omkring och känner dig obekväm hela dagen.

Naturligtvis missar du bussen efter att ha sprungit som en marathonlöpare i dina för tajta byxor med istoppad skjorta och klackiga skor.

På vägen hem somnar du och missar din hållplats. Du hamnar långt ut åt tjottahejti och nästa buss tillbaka går om en halvtimma.

Mackan du hade med dig till frukost landar självklart med pålägget ner när du tappar den samtidigt som du försöker balansera din temugg.


Jag vet inte om det här räcker som ursäkt men igår somnade jag jäkligt tidigt.

Bra dag, dålig dag, bra dag, dålig...

Idag har jag ägnat mig åt de viktiga sakerna på jobbet. Valt almanacka för tvåtusennio. Ja, jag säger tvåtusennio, allt annat är dravel. Almanacksväljandet tog nog cirka en timme. Jag och min kollega diskuterade grundligt fördelarna med olika layouter, storlekar och material. Till slut bestämde vi oss. För likadana. Vad fina vi kommer vara med våra "stora fickagendan commerce" från Timing. I svart konstläder med världskarta. Det ni!

Glada, glada måndag!

Jag har blivit utmanad av Anna. Jag hatar bloggutmaningar. Jag brukar ignorera sånt. Jag skickar heller aldrig kedjebrev vidare. Men jag har bestämt mig för att göra ett undantag. Däremot så vägrar jag att skicka utmaningen vidare. Gillar inte att ge sån ångest till mina vänner. Eller jag kanske ska utmana folk som jag verkligen ogillar?

I alla fall. Det går ut på att berätta ett gäng saker om mig själv. Vet inte hur spännande det blir men visst, jag gör det ändå.

* Jag blir otroligt stressad av att stå i kö. Eller att vänta i vilken form som helst. Det kliar i kroppen och jag får en släng av panikångest.

* Jag är otroligt mörkrädd och tycker inte om att gå in i mörka rum. Speciellt inte om det finns speglar i dom.

* Det var alldeles för längesen jag hade sex.

* Jag drömmer ofta mardrömmar. De innehåller för det mesta giftormar och mörka figurer som jagar mig.

* En positiv grej som avslutning kanske? Jag trivs väldigt bra och är sjukt nöjd med min nya frisyr. Men shit vad längesen det var jag hade så här kort hår.


Så, nu vet ni det. Mer blir det inte. Och ingen stackare är utmanad.

En helt vanlig slö söndag

Idag har jag ungåtts med min nya bästa kompis Vim i köket. Det har resulterat i betydligt färre rostfläckar än tidigare. Undra om jag kan upprätthålla någon form av fräschör där.

Jag vill fortsätta det här positiva inlägget med att utnämna Subway till årets bästa bakismat. Donken är så 2004.

Fredagsdepp

Jag hatar att det är höst. Träden börjar redan bli gula och det suger. Nu väntar regn, blåst och mörker fram till april när solen kommer fram och träden blir gröna igen. Skit!

Ny höst

Nu är det dags att börja skriva igen. Dels är sommaren över och dels behöver jag få ur mig saker. I sommar har jag använt Bilddagboken till det. Massor av fina bilder har jag tagit och lagt in där. Men nu är det slut på det på ett tag. Anledningen är att min kamera har blivit stulen och hur gärna jag än vill köpa en ny nu på en gång så tänker jag vänta tills jag har hört från försäkringsbolaget. Så ligger det till.

Livet

Har ni tänkt på hur fort timmar, dagar, veckor, månader och år går? Det slog mig just nu.

Vackra bästkusten!