15 juli 2008
11 juli 2008
25 juni 2008
Semester
Jag känner att bloggen behöver ett sommaruppehåll. Det händer visserligen massor av kul nu men jag hinner inte skriva om det. Det händer för mycket helt enkelt. Men om jag blir sugen så skriver jag.
Hej då på ett tag!
Hej då på ett tag!
18 juni 2008
En annan sanning
Som Linn mycket riktigt påpekade så blir det ju ett visst luftmotstånd när man cyklar. Man plöjer genom luften som Moses genom Röda havet. Men det är inte det som händer när jag sätter mig på sadeln. Det är mer en djävulskt uträknad plan. Någon som sett till att kasta en förbannelse över mig och min kära velociped. Allt för att få mig att kasta in handduken och ge upp.
I morse till exempel, bestämde jag mig för att trots allt ge cyklandet ett försök till, eftersom träden utanför fönstret visade på minimal vind. Jag kom nog inte mer än hundra meter innan jag ångrade mig. Det var som att trampa i deg. Men enveten som jag är vände jag naturligtvis inte om utan fortsatte hela vägen till jobbet. Föreställ dig en stor degbytta där dina fötter blivit nedsänkta med trampor och allt. Inte det minsta roligt att cykla då vill jag lova.
I morse till exempel, bestämde jag mig för att trots allt ge cyklandet ett försök till, eftersom träden utanför fönstret visade på minimal vind. Jag kom nog inte mer än hundra meter innan jag ångrade mig. Det var som att trampa i deg. Men enveten som jag är vände jag naturligtvis inte om utan fortsatte hela vägen till jobbet. Föreställ dig en stor degbytta där dina fötter blivit nedsänkta med trampor och allt. Inte det minsta roligt att cykla då vill jag lova.
17 juni 2008
Motion någon?
Idag cyklade jag hem från jobbet. Fy fan, säger jag. Jag förstår inte hur jag fått för mig att jag ska cykla hela sommaren. Det är fan inte värt det. Dessutom kan jag meddela att det alltid är motvind till Högsbo. Oavsett vilken väg man väljer. Från Högsbo också för den delen.
15 juni 2008
Från A till Ö
Visst kommer ni ihåg det gamla barnprogrammet "Från A till Ö"? Med Ugglan Helge och Hedvig Hök. De bor i en husvagn i skogen och lär oss betydelsen av massa svåra ord. Om ni kollar länken med bilden på Hedvig, som spelades av Birgitta Andersson, så vet ni hur jag ser ut i håret.
14 juni 2008
Hårmassaker!
Jag tycker ju att man ibland måste ta chanser i livet. Flytta, byta jobb, skaffa nya vänner. Ja allt som ger lite förändring och nöje. Något som jag trodde jag hade lärt mig att inte chansa med var frisörer.
För några år sedan hade jag en mardrömsupplevelse efter att min mamma övertalat mig att gå till hennes frisör. Jag skulle ju ändå "bara" toppa mig och då tyckte hon att det var onödigt att gå till någon som tog lite mer betalt. Så visst, jag chansade. Sa till frissan att ta så lite som möjligt. Vad hände? Jag gick därifrån med en tantfrisyr som fått den mest hardcore tant att häpna, satte mig i bilen och grät, körde hem och klippte till en liten tuppkam. Det ska tilläggas att även mamma tyckte att mitt hår såg bedrövligt ut.
Efter det har jag inte vågat chansa. Om jag varit tvungen att gå till någon ny frisör har jag alltid valt den hippaste och bokat tid med tjejen som har coolast hår. När jag flyttade hem till Göteborg hittade jag en kanontjej. Hon var duktig och förstod precis vad jag ville. Naturligtvis var hon så bra att hon fick ett jobberbjudande från en frisörskola. Så där försvann hon. Men hon har en kollega som kanske inte är riktigt lika hipp men försiktig och noggrann. Det gillar jag.
Idag när jag fick en impuls att klippa lugg hade hon dock inte tid. Då bestämde jag mig för att det var dags att chansa igen. Jag hade ju hittat en bild i en tidning så hur fel kunde det bli? Glad som en lärka traskade jag ner till min lokala hundrafemtiokronorsfrissa. Ni vet vilka jag menar, de som finns vid varje torg och bostadsområde. Kan du klippa mig så här? Frågade jag och visade fram bilden. Ja visst, svarade hon, sätt dig. Så det gjorde jag.
Det var först efter att jag satt mig i stolen och började iakta henne som jag märkte att hon mest påminde om en förrymd mentalpatient. Rörde sig slött genom lokalen, hade svarta kardborresandaler med vita strumpor i. Den typen. Så frågade hon hur mycket hon skulle klippa på längden. Jag sa att klipp nästan ingenting på längden. Hon höll upp två fingrar och visade ungefär en centimeter. Perfekt.
Jag anade oråd redan när hon satte första saxtaget. Men tänkte att det är ju lugnt. En centimeter har vi ju sagt. Tills jag såg de första hårtussarna falla. Det var närmare fyra centimeter. Tekniken hon använde såg ut ungefär som när jag själv klipper mig hemma framför spegeln. Rakt av bara. Och samma med luggen. Rakt av och sedan tunna ut lite i topparna på den. Tio minuter tog det tills hon var klar. Då hade hon hunnit med att föna luggen torr i en minut också. Voila! Sen var det bara att betala och se glad ut. Resultatet är en SvampBob Fyrkant-frisyr som jag ska försöka fixa till efter en dusch och en inpackning.
Min slutsats: Chansa aldrig med frisörer. Och frissan på mitt torg har aldrig gått en frisörutbildning i hela sitt liv.
För några år sedan hade jag en mardrömsupplevelse efter att min mamma övertalat mig att gå till hennes frisör. Jag skulle ju ändå "bara" toppa mig och då tyckte hon att det var onödigt att gå till någon som tog lite mer betalt. Så visst, jag chansade. Sa till frissan att ta så lite som möjligt. Vad hände? Jag gick därifrån med en tantfrisyr som fått den mest hardcore tant att häpna, satte mig i bilen och grät, körde hem och klippte till en liten tuppkam. Det ska tilläggas att även mamma tyckte att mitt hår såg bedrövligt ut.
Efter det har jag inte vågat chansa. Om jag varit tvungen att gå till någon ny frisör har jag alltid valt den hippaste och bokat tid med tjejen som har coolast hår. När jag flyttade hem till Göteborg hittade jag en kanontjej. Hon var duktig och förstod precis vad jag ville. Naturligtvis var hon så bra att hon fick ett jobberbjudande från en frisörskola. Så där försvann hon. Men hon har en kollega som kanske inte är riktigt lika hipp men försiktig och noggrann. Det gillar jag.
Idag när jag fick en impuls att klippa lugg hade hon dock inte tid. Då bestämde jag mig för att det var dags att chansa igen. Jag hade ju hittat en bild i en tidning så hur fel kunde det bli? Glad som en lärka traskade jag ner till min lokala hundrafemtiokronorsfrissa. Ni vet vilka jag menar, de som finns vid varje torg och bostadsområde. Kan du klippa mig så här? Frågade jag och visade fram bilden. Ja visst, svarade hon, sätt dig. Så det gjorde jag.
Det var först efter att jag satt mig i stolen och började iakta henne som jag märkte att hon mest påminde om en förrymd mentalpatient. Rörde sig slött genom lokalen, hade svarta kardborresandaler med vita strumpor i. Den typen. Så frågade hon hur mycket hon skulle klippa på längden. Jag sa att klipp nästan ingenting på längden. Hon höll upp två fingrar och visade ungefär en centimeter. Perfekt.
Jag anade oråd redan när hon satte första saxtaget. Men tänkte att det är ju lugnt. En centimeter har vi ju sagt. Tills jag såg de första hårtussarna falla. Det var närmare fyra centimeter. Tekniken hon använde såg ut ungefär som när jag själv klipper mig hemma framför spegeln. Rakt av bara. Och samma med luggen. Rakt av och sedan tunna ut lite i topparna på den. Tio minuter tog det tills hon var klar. Då hade hon hunnit med att föna luggen torr i en minut också. Voila! Sen var det bara att betala och se glad ut. Resultatet är en SvampBob Fyrkant-frisyr som jag ska försöka fixa till efter en dusch och en inpackning.
Min slutsats: Chansa aldrig med frisörer. Och frissan på mitt torg har aldrig gått en frisörutbildning i hela sitt liv.
NEJ!
Nu tänkte jag skriva ett fylleinlägg. Men jag inser att jag inte är så full som jag tror. Men imorn ska jag inte dricka öl och inte kolla på matchen. Det är inget kul med fotboll just nu. Så det så.
13 juni 2008
12 juni 2008
Hipp, hipp...
Idag är ingen vanlig dag, idag är Julias födelsedag. En födelsedag som jag har spenderat i sängen. Det låter ju helt okej om det hade varit tillsammans med en het hunk. Men nej, alldeles ensam har jag varit. Satt uppe hela natten med en drogad hund som jag inte vågade somna ifrån. Då får man ta igen det på dan. Men imorn blir det jobb som vanligt och sen en trevlig after work på Hard Rock. Jag hoppas bara att jag kan somna ikväll.
Ok, bästa födelsedagspresenten, mamma var här och städade medan jag sov. Fatta grejen. Hur nice som helst att vakna upp i en lägenhet som var som ny. Tur att mamma är städoman.
Ok, bästa födelsedagspresenten, mamma var här och städade medan jag sov. Fatta grejen. Hur nice som helst att vakna upp i en lägenhet som var som ny. Tur att mamma är städoman.
11 juni 2008
Eftersläng
Jag hatar att jobba denna veckan. Jag behöver vara hemma och sova. Förra veckan sov jag i snitt tre timmar per natt. På andra sidan klotet. Det börjar kännas nu.
10 juni 2008
Jasså?
And we talked about life, we talked about time
We talked about me, while he was looking around
He was searching for something new and exciting,
while I was standing there right in front of him
And I found this boy, he had a girlfriend at home
But I swear I didn´t know for sure and he said
wait don´t go , can I walk you home, to your hotel or so
And I found this boy, he was drinking all night long
I wish i had not been here before
09 juni 2008
Jag är tillbaka!
Den uppdaterade Julia 7.0 är hemma. Helt underbar vecka. Kanske får ni höra några roliga saker senare. Vi får se. Bilder blir det så fort jag hittat någon som kan få över mina bilder till datorn. Sprang ju till jobbet med fel kamerasladd i väskan. Så blir det när man inte är riktigt vaken.
30 maj 2008
Hasta luego!
Har ni tur får ni kanske ett blogginlägg från Mexico. Men jag misstänker att jag kommer ha fullt upp med annat. Nu ska jag jobba till fem och sen hämta och lämna hunden, packa färdigt, handla åt mormor och slappa hos Mia. Det kommer bli en lång natt.
Det går bra nu...
Jag får kramp. Min packning kommer aldrig blir klar. Jag menar, hur många böcker kommer jag läsa? Får jag ha sminkväskan i handbaggaget eller tror de att jag är en terrorist då? Är femton linnen för mycket? Klarar jag mig med fyra par skor? Kommer det vara kallt när vi är inne på konferens? Hur många bikinis behöver jag? Vad är egentligen lämplig klädsel på dagen? Och på kvällen?
Dessutom sitter jag just nu och varvar mina äpplen med chips. Ska väga upp det med gröt till lunch om en stund.
Dessutom sitter jag just nu och varvar mina äpplen med chips. Ska väga upp det med gröt till lunch om en stund.
29 maj 2008
Godissug
Hela veckan har jag levt på frukt, nötter, gröt och yougurt för att få den perfekta platta bikinimagen. En vecka var det jag skulle klara av. Så fort resan påbörjas i gryningen på lördag skulle jag få vräka i mig precis allt som kommer komma i min väg. Glass, mat, godis, män. Men inte lyckades jag hålla mig. Jag har officiellt världens sämsta karaktär. Helt jävla värdelös.
28 maj 2008
Fan vad jag längtar nu
Just nu pratas det bara om en sak på kontoret. Mexiko. Nej, fel, två saker. Mexiko och de ganska exakt två och ett halvt dygn som återstår innan avresa. Detta gör även att jag inte kan blogga om något annat. Min hjärna är för upptagen med att samla information om resmålet. Kolla bara in hotellet vi ska bo på.
27 maj 2008
Turbosöndagen
Shit vad ni ska få stå ut med mycket bilder på mig och min hund framöver. Kanske kommer ni få se några kort från Mexiko också. Den som lever får se.


Så här såg vi i alla fall ut i söndags när jag hade varit hos mormor och firat morsdag. Jävligt glada med andra ord.


25 maj 2008
Bang, Bang...
Idag har jag skjutit. Det måste jag göra minst en gång om året och pricka tavlan. Det är aldrig roligt innan och det är aldrig roligt efter. Men det är kul att skjuta. Nu är jag öm. Öm och trött med blåmärken på armen och skrubbsår på armbågen. Under naglarna sitter vapensmuts som inte riktigt vill försvinna. Jag tycker lite synd om mig själv. Alla borde tycka lite synd om mig just nu.
24 maj 2008
Sommardag!
Igår köpte jag en kamera. Den är rosa. Jag önskar att jag hade en kamera att ta kort på min kamera med så ni fick se den. Istället får ni hålla till godo med några av etthundraåttionio bilder av min hund som jag har tagit idag.


Det är inte så lätt att fånga både hund och matte på samma bild. Eller, lätt är det ju, men det blir inte alltid så bra.


19 maj 2008
Ett PS...
...till Claire. i Lördags promenerade jag i två timmar, igår styrketränade jag hemma och idag cyklade jag till och från jobbet. Ville bara berätta det så att du inte tror att jag bara dricker och äter fyllemat. DS.
Snart drar jag
Det har varit en bra helg. Vill bara berätta det. Däremot så går det dåligt med min utmaning. Den att jag inte skulle festa på tre helger. Nu är det bara en helg kvar. Det är dessutom en lönehelg. Jag känner mig själv tillräckligt bra för att veta att jag kommer bli full.
Idag är det alltså bara tolv dagar kvar. Tolv dagar och sen är jag på väg till solen. Tillsammans med en hel drös andra glada människor. Tvåhundranio stycken för att vara exakt. Jag tror inte att det kan bli tråkigt. I morse fick jag biljetten och nu sitter jag och väntar på att få gå och ta min spruta.
Eller väntar är fel ordval. Bävar är mer rätt. Jag är hysteriskt rädd för sprutor, blod och andra saker som hör till sjukhus. Inte på det sättet att jag skriker eller så. Men jag blir stel och blek och allmänt snurrig. Inte det minsta roligt. Konstigt nog klarar jag mig bra i krissituationer. Då går autopiloten på. Som för ett tag sedan när jag fick hjälpa en snubbe som trillat ner för en trappa med sin rullator. Massa blod och ändå kunde jag helt lugnt ringa efter ambulans. Om jag bara kunde vara lika cool när jag ska vaccineras.
Idag är det alltså bara tolv dagar kvar. Tolv dagar och sen är jag på väg till solen. Tillsammans med en hel drös andra glada människor. Tvåhundranio stycken för att vara exakt. Jag tror inte att det kan bli tråkigt. I morse fick jag biljetten och nu sitter jag och väntar på att få gå och ta min spruta.
Eller väntar är fel ordval. Bävar är mer rätt. Jag är hysteriskt rädd för sprutor, blod och andra saker som hör till sjukhus. Inte på det sättet att jag skriker eller så. Men jag blir stel och blek och allmänt snurrig. Inte det minsta roligt. Konstigt nog klarar jag mig bra i krissituationer. Då går autopiloten på. Som för ett tag sedan när jag fick hjälpa en snubbe som trillat ner för en trappa med sin rullator. Massa blod och ändå kunde jag helt lugnt ringa efter ambulans. Om jag bara kunde vara lika cool när jag ska vaccineras.
15 maj 2008
Elitidrottare nästa?
På mitt jobb prioriterar vi friskvård. Ta gärna en promenad på arbetstid, bidrag till danskurser, teaterbesök eller vad du nu kan tänkas vilja göra för att må bra. För att hålla koll på friskvårdsstatistiken på kontoret får vi göra en hälsoprofilsbedömning vart tredje år. Det går ut på att man fyller i ett formulär och pratar om sina matvanor, motion, fritid och annat värt att veta. Sen kollar de skelettvikt och blodtryck, räknar ut en idealvikt och låter oss cykla för att kolla vår kondition.
Idag var det min tur. Jag kunde inte ha gått dit med lägre förväntningar. Ändå kom jag därifrån med ett stort leende på läpparna. Jag har ju exakt samma värden som min hårt tränande kollega. Femmor på allt. Och femmor är så klart det högsta man kan få. Vi är dessutom lika gamla, lika långa och väger lika mycket. Hur gick det här till?
Idag var det min tur. Jag kunde inte ha gått dit med lägre förväntningar. Ändå kom jag därifrån med ett stort leende på läpparna. Jag har ju exakt samma värden som min hårt tränande kollega. Femmor på allt. Och femmor är så klart det högsta man kan få. Vi är dessutom lika gamla, lika långa och väger lika mycket. Hur gick det här till?
14 maj 2008
Strike a pose
Imorgon ska jag bowla med ett gäng från jobbet. Det är ett otippat och inte helt självklart gäng. Det gör det hela mer spännande. Jag har dessutom lovat att ingå i lag ekonomi och försvara deras heder. Vi får se hur bra det går. Det enda jag kommer ihåg från sist jag bowlade, vilket är ungefär hundra år sedan, är att jag hade träningsvärk dagen efter.
13 maj 2008
Jag vette fan alltså...
Öppna din sms-inbox.
Tryck nedåt 5 gånger.
Öppna sms:et och läs, detta är svaret på den första frågan.
Gör likadant med resterande frågor.
Vad säger dina vänner om dig när du inte är i närheten?
Var e du? Park e bra!
Vilken raggningsreplik faller du för?
Det hinner inte jag, men vi kan väl träffas senare isf. Vi hörs sen då:)
Vad var det första du sa imorse?
Ja han är kristen! Säkert gay också:)
Vad är det sista du kommer säga innan du dör?
Tackar. Allt e bra. Har ju inte berättat att jag ska ha barn. Så nu börjar vuxenlivet snart:)
Vad säger personen som gillar dig mest just nu?
Du är söt du! Jag yallar!
Så vad säger du under förspel?
Vi är jättefulla och jättejobbiga:) Är nog inte på g än...?Jag ringer sen. Kram och I love U:)
Några år senare får ni barn. Vad är deras första ord?
Jag blundade, tog ett djupt andetag och dök. Visste inte riktigt vart jag skulle hamna men som väl är har jag släkt här som tagit god hand om mig. Vad gör ni?
12 maj 2008
En smalsak
Jag har gjort en deal med mig själv. Gå ner x antal kilo och du får lov att köpa en ny bikini innan du åker till Mexiko. Exakt så låter mitt avtal. Det går inte så jävla bra. Jag har bara lyckats gå ner en tredjedel av det jag satt som mål. Just idag är det nittion dagar kvar till avresa. Vettetusan om jag kommer klara det. I värsta fall får jag svälta mig sista veckan.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
