Det här...

...ska jag roa mig med ikväll.

Den här veckan

Ibland har jag bra dagar. Ibland har jag dåliga dagar. Ibland har jag sämre dagar. Ibland har jag bättre dagar. Det svänger kan man säga. Just nu har jag haft ett gäng ruggigt dåliga dagar. Och då snackar jag verkligen ruggigt dåliga.

Men det börjar ordna upp sig nu. Det är fredag. Det sätts upp ljusslingor och granar, stakar och bockar. Det blir bättre och bättre. Jag ska ha en alldeles fantastisk helg som ska inledas på bästa möjliga sätt. Hoppas jag.

Jag ser det snöar...

Jag blir yr av lycka när jag ser att det dalar fina små flingor utanför fönstret. Allt känns så mycket lättare och vackrare. Trots att solen inte skiner så känns det mycket ljusare och trevligare. Jag önskar mig ett vinterlandskap i julklapp.

Sen blir jag deppig när jag tänker på att väderleksrapporten säger att det redan på onsdag ska bli plusgrader igen. Nio stycken närmare bestämt. Det är ju rena rama vårvädret. Fy och ve och allt annat man säger när saker går åt helvete eller rinner en ur händerna.

Svar till JULina

Men jag gillar det mysiga med julen. Tända ljus, äta godis till frukost, gå i pyjamas hela dagen, ljusslingor i roliga färger. Och snö. Blir det inte snö har jag svårt att hitta känslan.

Det jag inte gillar är stressen och julklappshysterin och allt jävla tjafs som kommer med julen. Låt mig bara vara i fred så njuter jag. Men det ska gnabbas och hållas på. Stressas hit för att sedan stressas dit. Alla ska vara glada och roliga. Det håller ju inte i längden. Tillslut blir det skit.

Snart är den här

När det är mitten av november så betyder det att det snart är december och då påminns jag om det här.

Mumsfillibabba

Just nu ser det ut så här framför min arbetsplats. Jag är förste tapasgeneral och bjuder alla på nice tilltugg.

I en annan värld

Igår var jag på frukostseminarium. Det handlade om användbarhetstest. Vi fick frukost och en bok. Eftersom jag har ett behov av att alltid passa in oavsett i vilka kretsar jag rör mig så hade jag naturligtvis på mig mina breda, mörkbruna Diorbågar. Väldigt IT.

Godis Schmodish

Just nu är det allmänt kaos och oreda i min hjärna. Istället för att slänga änden på min morot slängde jag min handske. Jag svarar med god morgon fast klockan är över 15. Kanske skulle lite godis hjälpa?

Tjat, tjat, tjat

Jag vet att jag upprepar mig. Men jag tycker det är så fantastiskt vackert, storslaget och imponerande. Jag hoppas att den vinner alla pris som den kan vinna. Rus.

Jag ber om ursäkt...

...i förväg. Så förlåt syster, förlåt Kizzy, förlåt alla andra som jag kommer att förolämpa under kommande textrader. Jag gillar er, det gör jag verkligen. Ni har aldrig gjort mig något ont. Men jag måste bara få ur mig skiten.

JAG HATAR SKÅNSKA!

O'boy vad skönt det känns nu. Genast fick jag nya krafter till att tackla jobbiga, jobbiga, jobbiga säljare som försöker ställa sig in, på skånska.

Kyss till er alla

Det finns vissa saker jag gillar mer än andra. En sak är fina, roliga, annorlunda smycken. En favorit på nätet är Kyssjohanna.se. Men jag vill ju kunna känna, klämma och känna när jag ska köpa saker. Speciellt om de är lite pricy.

Så gissa om jag hoppade jämfota av upphetsning ikväll när jag var ute på promenad och hittade en butik som jag aldrig sett förut. En Kyssjohanna på Vegagatan. Kanske har den funnits där länge, kanske inte. Men vid första bästa tillfälle ska jag gå dit och klämma och känna tills de får nog och slänger ut mig.

Här är jag

Jag har inget bättre för mig än att sitta i soffan, äta räkor och dricka rödvin. Nyligen gick några kompisar förbi nere på gatan och undrade om jag inte skulle följa med ut. Nej, svarade jag, vänligt men bestämt. För denna helgen är ju min nyktra helg.

Idag gjorde jag en intressant iakttagelse på Systembolaget. Klockan 16.00 bestod dess kunder av åttio procent medelålders män. Nitton procent var medelålders kvinnor och den sista procenten var jag.

Att utgå ifrån att jag själv är en procent har ingenting med matematiska uträkningar att göra utan är enbart resultatet av att jag är en person. En individ. En människa. En procent.

Bestämda vägar och dystra ledmotiv

Idag snurrar det en textrad av Hello Saferide i mitt huvud.

"I don't want to end up being a tragic heartbroken human being"

Om ödet existerar så måste väl någon vara förutbestämd att bli en gammal nucka. Kan ju lika väl vara jag som någon annan. Lika bra jag förbereder mig ifall jag börjar tro på ödet.

Tanten

Jag är fortfarande bakis efter fredagsölen. Är det ett tecken på att jag börjar bli gammal?

Jag har fastnat i träsket

Eftermiddagspass

Just nu sitter jag på jobbet och mölar i mig godis. Min karaktär suger. Måste hem och äta bönsallad för att kompensera.

Så nära...

Grabbarna på Slottet brukar gilla att posta roliga ordverifieringar som de har stött på. Jag tyckte att den här var kul.

Se upp för dårarna

Idag luktade det tungt av turk på bussen när jag åkte hem från jobbet. Ni vet, den där tjocka av gammal svett. Det kom från busschauffören och hans kompis som åkte med på turen. Jag är fortfarande åksjuk.

Det är inte okej...

...att ringa upp ett nummer och sen koppla bort hjärnan så att man inte ens vet vart man har ringt när man får svar. Det är inte okej, hör ni det.

Snorkråka!

Min kamera är trasig. FAN!

Ut och resa

Eftersom vissa människor, läs Lina, aldrig pallrar sig ner till Göteborg så får jag ta mig upp till Stockholm. Det är ju den där berömde Mohammed och berget ni vet. Så nu har jag bokat. Den fjärde december drar jag norrut.

Matmani

Nu var det dags att börja ett nytt liv igen. Inget godis, inget bröd, ingen pasta. Alltså undvika kolhydrater. Det innebär att under veckan består min middag av en smoothie gjord på naturell yougurt, banan och havrekli. Ibland slänger jag i lite hallon eller kakao för att skoja till det. På helgen blir det kyckling eller kassler med rivna morötter och bönor. Tur att jag gillar bönor. Och att min mage gillar bönor.

Ovanstående är piece of cake, jag sköter mig jättebra. Det är dagarna på jobbet som är svåra. Jag försöker att välja det nyttigaste alternativet i lunchmatsalen och sätter mig på händerna för att låta bli att ta av brödet. Så det funkar. Det är tiden före och efter som krånglar alltså. Jag hinner inte äta frukost på morgonen vilket jag borde. Det är viktigt. Ibland hinner jag få med mig en banan. Men det kan vara svårt för jag är dålig på att planera. Det finns sällan bananer i mitt hem.

I början av veckan funkar det bra. På måndag kommer fruktkorgen till jobbet så då finns det alltid mellanmål. Men på onsdag är frukten på jobbet lika avlägsen som vatten i Sahara. Vad gör man då? Jo man äter chips och godis som det alltid finns mängder av. Eller alternativet som är att svälta. Okej, jag överdriver, men jag behöver något att äta minst var tredje timme annars blir jag ledsen och kinkig.

Så om någon har några bra idéer på hur jag ska bli bättre på att få rutiner och planera både inköp och intag får ni gärna säga till.

Ett hundliv

Ibland önskar jag att jag var en hund. Just idag önskar jag att jag var min hund. Klockan sex väckte jag honom och gav honom frukost, sen släpade jag iväg honom på spårvagnen och tog en liten promenad så han fick pinka rivir. Väl framme vid slutdestinationen var klockan sju och hundvakten kom och mötte oss i morgonrock. Tänk så skönt att få gå och lägga sig och sova några timmar till för att sedan ha kul och busa hela dagen. Så skulle jag gärna ha det.

Pissråtta!

När man går på stan, eller bland folk på andra ställen, behövs det ett visst slags vett. Gåpåstanvett. Man kan inte stanna och filosofera var och när man vill. Eller gå hur många som helst i klunga och småprata.

Framförallt borde man låta bli att överhuvudtaget existera om man är en klantig, ovettig människa med barnvagn. Eller i alla fall se till att man är så pass funtad att man inte kör på min hund. Tur att jag var alldeles för bakis för att ge igen för annars hade jag kört över hennes unge med vagnjäveln.

Mmmmmm...

Det här skulle kunna vara världens vackraste man.

Det är konstigt...

...vad lite som behövs för att göra mig lycklig ibland. Ett par nya skor och Winnerbäck i lurarna på vägen hem. Klart!

Good shit

Om ni som jag gillar bra reklamkampanjer så ska ni kolla in IQ-reklamen.

Bussligister

Om det finns något som jag tycker mer illa om än barn, speciellt barn som nyser rakt ut på spårvagnen, så är det näbbiga tanter. Ni vet den där typen som snörper på munnen och spärrar upp ögonen bakom sina glasögon. De har klumpig mascara på för korta ögonfransar och gärna blå kajal. Läpparna har alltid gammelrosa läppstift. Och alltid, alltid sitter de på bussen och pressar ihop läpparna och kastar ogillande blickar.

Bara för att jag kommer stormandes till hållplatsen med andan i halsen och sminket i väskan betyder inte det att jag borde lära mig hyfs. Jag har bara inte tid att gå upp en timme tidigare för att föna håret och sätta på mig fejset. Nä, då får man ogillande blickar. För man kanske stör deras ordning. Man ska sitta tyst och stilla när man åker buss. Inte sminka sig eller digga till musiken. Och framförallt inte breda ut sig med en massa väskor och kassar. Hujedamej!

Ge mig!

Okej, nu är det eftermiddag. Jag är godissugen. Jag vill skrika åt varenda människa som går förbi att de ska ge mig godis. Men det kan jag ju så klart inte göra. Framförallt måste jag låta bli att göra det på vägen hem. De skulle förmodligen titta konstigt på mig på bussen. Kanske skulle busschauffören till och med stanna och kasta av mig. Vem vill ha ett psykfall ombord liksom. Eller vem vill ha ett psykbryt ombord för den delen. Nu får jag ta och kamma mig innan jag går hem. Inga skandaler idag tack!

Okej, hösten är inte bara dålig