Jag är rätt bra på att döma folk. Hårt till och med. Ibland går det fort och smärtfritt. Ibland tvingas jag värdera om. Och det gör jag så gärna. Min ålder har ju trots allt gjort mig lite ödmjuk.
Men på julafton pratade jag i all fall tv-program med min kära mormor. Hon skulle se Stjärnorna på Slottet. Jag rynkade på näsan och sa usch. Det verkar ju jättetrist. Töntigt program med massa tråkiga svenska gamla kändisar.
Så vad gör jag nu då? Lördag, kväll, och här sitter jag. Klistrad framför Magnus, Arja och de andra. Och inte bara det. Jag ler också. Ler och myser. Usch för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar