11 augusti 2005

Vinterångest

Häromdagen var jag ute och gick. Det måste ha varit i tisdags för då var det bra väder och jag började inte jobba förens klockan sjutton. Så promenad blev det. Jag måste ju röra lite på mig inan jag ska sitta still framför en dator i sju timmar.

Det var grymt varmt och skönt på promenaden. Så där som det är när det är sommar och jag var alldeles lycklig eftersom jag trodde att den var helt över. Men där gick jag i solen och njöt. I I-poden poppade The Tough Alliance och gjorde mig ännu gladare. För övrigt ett grymt bra band att ha i öronen på en promenad. För att få det där rätta studset i steget som tar en framåt som Tigger i Nalle Puh.

Svettig som en annan byggjobbare var jag och det var underbart. Som när man har stått i en varm dusch så länge så det känns som om kroppen är varm innefrån och ut. Hoppet om sommaren var tillbaka och jag njöt som aldrig förr. (Så kändes det just då i alla fall.)
Då hände det.

Min första tanke var en regndroppe, men det var mer än så. Det insåg jag en millisekund efter jag tänkt det. Självklart var nästa tanke en fågelskit. Men eftersom jag, och alla andra som blivit träffade av en fågelskit i huvudet, vet att de väger en del så uteslöt jag snabbt det också. Efter ytterligare några sekunder så kände jag att jag nog måste känna efter vad det var som verkade ha bosatt sig i mitt hår.
När jag sakta och inte helt utan tvekan lyfte armen för att känna efter så for en rysning längs ryggraden. Jag är för de som inte vet det sjukligt rädd för allt som kan vara läskigt. Småkryp, spöken, män i garderober, slemmiga saker, larver och annat som går att hitta i naturen.

Strax efter höll jag föremålet i min hand. Plötsligt försvann all lätthet och sommarglädje som pumpades in i mitt huvudet. Det var ett björklöv. Men inte vad för björklöv som helst. Det var ett BRUNT björklöv.

Förstår ni? Sommaren kommer inte tillbaka. Det är höst, HÖST! Jag vill inte ta på mig halsduk och långkalsonger än. Jag vill äta glass i solen och ta kvällsdopp. En teknisk omöjlighet i en norrländsk vinter. Så det är lika bra att dra ner persiennen och gå och lägga sig. För nu går det utför. Fort.

Vilket ju också bevisades senare på kvällen när det började regna som om Gudarna grät. Så inga fler bikinis eller dagar i solstolen här inte. Jag har bestämt mig för att ta på långkallingarna redan nu så jag är förberedd.