14 juli 2005

Främmande män

Om du skulle kliva in i ditt vardagsrum, med en macka i ena handen och en kopp te i andra, på väg mot soffan för att avnjuta dessa delikatesser och ser att någon befinner sig på din balkong. Vad gör du då?

A: Fortsätter som om inget hänt och sätter dig i soffan som är ca 2 meter från karl på andra sidan balkongdörren.

B: Springer förskräckt in i köket igen och undviker vardagsrummet så gott du kan.

C: Går ut på balkongen och erbjuder mannen din macka.

Själv valde jag alternativ B. Ställde det jag hade i händerna på soffbordet och rusade som en skrämd mus ut i köket. Ändå tills Anna kom och jag hade sällskap av någon i mitt invaderade rum. Men först såg jag ju så klart till att skrämma henne också med min balkong-man.
Så där satt vi och fnissade åt karl med grinden.

Nu visste jag ju visserligen att han skulle komma för att sätta upp en grind nån gång. Men inte mer än så. Och senast dagen innan hade vi skojat om att den där grinden kommer nog inte upp fören efter semestern. Så inte anade väl jag att det skulle ligga en karl på knä på min balkong redan nästa eftermiddag. Men så var det.

Och då undrar jag: Gör man så?
Bara för att vår lägenhet råkar befinna sig på bottenvåningen så kan man väl vara hövlig nog att iaf ringa på och säga att man kommer finnas på balkongen en halvtimma framöver. Eller? E jag dum? Betyder bottenvåning samma som noll respekt för privatliv? Nu ska jag inte överdriva. Men jag blev rätt chockad.
I efterhand så vet jag att jag borde gått ut med frukosten på balkongen för att hålla honom sällskap. Lite hövlig kan jag ju vara trots allt.

13 juli 2005

musiklivet

Jag har tappat min musik!
Eller, alltså, jag har inte lyssnat på musik sedan jag vet inte när. Lyssnat på radio har jag ju gjort. Men det blir ju bara flyktigt å i förbifarten. Nu har ju visserligen P3 förgyllt mitt liv med Rally och Roll on. Speciellt Roll on. Men det blir en annan historia.


Jag menar ju att jag inte har bestämt mig för att jag är sugen på en viss låt/artist, slagit på datorn/Ipoden/stereon och lyssnat på just det jag velat. Jag älskar ju att lyssna på musik. Men det blir inte samma sak om jag bara får lyssna på radio som står på eller det de väljer att skicka ut ur högtalarna på havsbadet.

Så min nästa lediga dag ska jag känna efter och bestämma mig. Kanske fixa lite nya grejer och sedan lägga mig på beachen eller i soffan(beroende på väder så klart) och lyssna på en favorit som blivit försummad.


Just nu blir det ingen musik alls eftersom jag jobbar. Det blir dock Simpsons på teven i bakgrunden.

på jobbet igen

Nu har det gått några dagar och jag har hunnit smälta min första bloggupplevelse. Men inte hunnit sitta hemma i min fina lägenhet framför min egen dator. Den e inte inkopplat ännu. Men inte ens framför pojkvännens dator har jag hunnit skriva. Så det berkar bli en skriva-på-jobbet-blogg detta.


Jag har bomull i hjärnan och bly i ögonbrynen. Det känns som om de hänger ner. Vilket förmodligen inte är fallet. Men ändå. Det gör att det inte är särskilt kul att sitta framför en dator och prata i telefon idag.


Det regnade imorse. Det var skönt för då kunde jag sova länga utan dåligt samvete över att jag inte var ute i solen inna jag åkte till jobbet.


Min lärare i programledarrollen har sagt till mig att jag ska behålla min göteborgsdialekt och inte träna bort den. Det är svårt. Varje dag kommer jag på mig själv att säga saker som he, fara och hoina. Till och med när jag skriver märker jag det. Jag måste verkligen stålsätta mig för att inte använda som på fel plats vid fel tillfälle. Till exempel: Jag hade som it orkat sola idag ändå.
Och uttalet sedan. Det är skillnad på för hyrda och förhyrda. Kex och kex plus mycket annat. Men tydligen har jag en papegoja någonstans långt bak i släktträdet eftersom jag härmar och tar efter allt jag hör.
Det är som ändå roligt med dialekter. Att se höra skillnad och hitta nya ord. Jag fick lära mig ordet knosa, var det så?, häromdagen. Personligen skulle jag använda ordet knöla i det fallet då det rörde kläder som skulle användas som kudde på beachen.


Och havsbadet sedan. Det är så mycket snack om Pitehavsbad hela tiden. Inte är det särskilt speciellt. Jag har då varit på häftigare badstränder i Sverige. Dessutom avskyr jag sand. Klippor är trevligare både att bada från och sola på. Men vill Piteborna och resten av norrland ha något att vara stolta över så får de väl fortsätta tro att havsbadet är Nordens riviera.


Det har ju faktiskt varit sol, sol, sol i snart tv? veckor även om det verkar som om jag skriver s? fort det regnar.
Nu kommer solen igen. Hemma vet jag inte hur det är.

ciao ciao

10 juli 2005

Jag måste en gång till

Det var ju roligt det här.

Och nu måste jag berätta för alla att min pojkvän som varit ute i solen större delen av dagen precis meddelade över telefon att han ser ut som, jag citerar "en gris som doppats i faluröd färg". Det ska bli roligt att se.
Men första har jag en timma kvar på jobbet. Så jag håller ut och längtar efter att få retas och kanske även håna lite.

Det regnar fortfarande. Hemma också.

Kanske borde dra ner på sockerintaget. Hjärnan arbetar och arbetar men det händer absolut ingenting.

kanske inte ens meningen...

...men jag tänker iaf försöka mig på det här med blogg. Sååå, säger ni säkert, och vaddådå?
Ja, men jag vet väl inte hur man gör heller å inte har jag något speciellt spännande liv som är värt att berätta om heller. Tror till och med att åsikterna har svettats bort i veckan. Helt tomt. Eller så ligger det bara och lurpassar under ytan. Redo att välla fram som lava ur en vulkan. Det återstår att se.

Men nu har jag haft premiär iaf.

Solen sken men nu är det regn.

Båttur var trevligt och precis vad jag behövde. Ska snart hem från jobbet och ta hand om min nyblivne sambo och vår mysiga lägenhet.

Ciao bellisima