30 december 2007

Djup, Djupare, Julia

Eftersom det snart är nyårsafton borde jag ju skriva någon form av nyårskrönika. En epistel om året som gått. Men jag kommer inte ihåg så mycket. Inte för att jag är trög eller så, men åren går ju så fort.

Men jag vet att jag fått flera nya, underbara vänner under året. Vänner som jag hoppas att jag kommer ha kvar resten av livet. Vänner som jag ska fira in det nya året med. Vi har hunnit afterworka, bugga, festa en himla massa mer och varit på semester ihop. En underbar långhelg i Lysekil som jag tror kommer bli en tradition. För vem kan få nog av Ken-dockor och efterfester på båtar?

Men jag har ju dessutom kvar flera av mina äldsta vänner. De som känner mig bäst och alltid vet hur jag mår. Och som alltid finns där när de behövs. Det uppskattar jag också. Ibland kan jag dock behöva bli påmind om det fina med dom.

Den tredje kategorin av vänner är de jag inte träffar så ofta men som alltid har en speciell roll i mitt liv. Just nu bor många långt bort. Men det finns även de som bor nära och som jag ändå träffar sällan. Några gånger om året. Då är det bra att jag har den här bloggen där jag har dokumenterat lite av mitt liv. Det här hade jag till exempel helt glömt bort.

Och nu sitter jag här med ett stort leende på läpparna och tänker på det fantastiska med vänner. Vilken sort det än är. Så allt jag vill säga är: Ta hand om de som bryr sig om dig.

29 december 2007

Äta upp

Jag är rätt bra på att döma folk. Hårt till och med. Ibland går det fort och smärtfritt. Ibland tvingas jag värdera om. Och det gör jag så gärna. Min ålder har ju trots allt gjort mig lite ödmjuk.

Men på julafton pratade jag i all fall tv-program med min kära mormor. Hon skulle se Stjärnorna på Slottet. Jag rynkade på näsan och sa usch. Det verkar ju jättetrist. Töntigt program med massa tråkiga svenska gamla kändisar.

Så vad gör jag nu då? Lördag, kväll, och här sitter jag. Klistrad framför Magnus, Arja och de andra. Och inte bara det. Jag ler också. Ler och myser. Usch för mig.

28 december 2007

Åldersnoja någon?

Snart är det här året slut. Det betyder ett år äldre. Eller om jag ska vara riktigt äckligt positiv, ett år rikare. Men sån är ju inte jag. Jag hade känt mig ett år rikare om vi dragit tillbaka klockan och sagt: Hej, nu blir det 2007 en gång till! Det hade varit fint.

Då skulle jag i lugn och ro kunna reflektera över saker som hänt och saker som borde hänt och sedan göra om, göra rätt. Fast kanske skulle jag ändå komma fram till att saker är bra som de är. Och då skulle jag definitivt ha blivit ett år rikare.

27 december 2007

Början på min kravlista

Om jag någon gång träffar en kille som har sett Bugsy Malone så kommer jag gifta mig med honom. Så, nu vet ni det.

Jag har ett frågeformulär om filmen och jag vill få minst en låt framförd. Så det går inte att fuska. Tycker ni att jag är krävande? Vänta bara....

25 december 2007

Varför inte?

Julafton är över. Slut, slut, slut. Och jag har tagit mig igenom dagen utan bråk, tjafs eller hysterisk gråt. Grattis! Känner mig till och med lite stolt. Både över mig själv och alla andra inblandade. Det blev en fin dag.

Och att den sen avslutades med två av de finaste hemma i min soffa gjorde ju inte saken sämre. Nä, usch, nu blir jag så där tjej-fjantig som jag inte är. Men det kändes bra. Och fint. Så vad fan ska jag annars säga? Nä just det, ibland behöver även jag vara lite känslig.

I morgon ska jag göra så lite som möjligt hela dagen. Så fort det blir kväll ska jag gå in i min garderob, (fan vad underbart det hade varit om det faktiskt gick att göra det) snurra ett varv och förvandlas till nattens drottning. Eller typ, slänga på mig nåt annat än joggingbyxorna och fixa luggen. Det duger.

21 december 2007

Julstämningen

Visserligen drack jag otroligt god hemmagjord starkvinsglögg förra fredagen, med betoning på stark, men det är nåt visst med Blossas feg-glögg. Den får till och med mig som är hard core julhatare att få den där drömska blicken som brukar finnas i folks ögon före jul. Ni vet, dom myser och säger saker som ååååå och mmmm när man nämner julskinka och Kalle Anka. Det måste ju vara sin barndoms jul de minns, för nuförtiden är ju alla sönderstressade just kring jul.

Man måste jobba som en tok för att hinna vara ledig. Samtidigt ska det köpas klappar och bakas lussekatter. För att inte tala om all jäkla mat som ska lagas. Så vad är egentligen charmen? Ja, jag förstår det inte.

17 december 2007

Mammahästen

Igår fick jag insyn i en barnfamiljs vardag. En helt vanlig söndag med två småungar är inte som en helt vanlig söndag som singel. Inget ligga i soffan och glo på teve där inte. Det lektes häst, lagades mat, kläddes gran, fixades lite med huset, lästes sagor, hades fruktstund, dracks välling, byttes blöjor, sovs lite och slutligen åts det kvällsmat. Jag var helt slut när jag äntligen la mig i soffan vid halv tio. Tant Ula behövde helt klart sin skönhetssömn inatt. Här blir inga barn på ett tag vill jag lova. Det orkar jag helt enkelt inte.

Goodie boy

Jag har bara ett ord till er: Het! Het, het, het, het, het, het.

Anledningen är Heath Ledger. Jag gillar ju Batman-filmerna. Tycker om de flesta filmer med superhjältar och grejer. Men Batman är en favorit sedan tv-serien som gick när jag var liten. Men nästa film om Batman, som kommer 2008, ska jag se enbart för Heaths skull. Han spelar Jokern och är så sjukt cool att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Jag är till och med rädd för att gå och se den på bio. Risken finns att jag kommer sitta och klappa händerna varenda gång han är i bild.

11 december 2007

Borta bra, men hemma bäst

Vilken lycka att få sova i min egen säng. Som en prinsessa. Äntligen utan ärtan. Nu väntar jag bara på att det ska bli färdigt också. Hallen ska målas och städas, det ska upp lister och målas runt garderoben och så hade jag tyckt det vore trevligt med ett litet brunnslock i duschen. Vi får se hur det går. Och under diskbänken läcker det nya röret. Jaja, vad är en bal på slottet. Jag får åtminstonde sova hemma.

10 december 2007

Muppgruppen

Jag lovade mig själv att inte skriva något så länge jag var arg. För att inte råka skriva något elakt eller hotfullt mot en viss grupp av människor. Man ska inte dra alla över en kam. Men jag är fortfarande arg. Det är precis som om det enda sättet att få ur mig det ordentligt är att just skriva. Så en ursäkt och en tyken tant senare sitter jag här och skriver.

Så vad handlar det här om? Min lägenhet så klart. Den skulle ju vara klar i fredags. Så hela veckan fantiserade jag om hur jag skulle vara hemma hela helgen och pyssla. Städa och byta gardiner och hålla på. Det är fan inte ofta det händer. Att jag blir sugen på att städa alltså.

Se det här framför er: Fredag eftermiddag, Julia kommer kånkandes på massa väskor hem till sin lägenhet. Öpnnar dörren, inser att något är fel. Tänder i taket och möts av nyspacklade väggar i hela hallen. Märkligt, ingen som berättat för mig att det ska målas om. Byggpapp på golvet, verktyg och slipmaskiner och massa annat skit överallt. En garderob som står i ett hål i väggen. Utan dörrar. Städat? Nej. Går det att bo där? Nej, det går inte ens att spola på toaletten. Det finns nämligen inget vatten i den.

Nog om det. Idag ska det verkligen vara färdigt. Och är det inte det så kommer jag be min kollega ge dem en förbannelse. Hon är en riktig liten trollkärrnig förstår ni.

07 december 2007

The one with helg igen

En klok man sa för ett tag sedan till mig att han skulle börja göra roliga saker på veckodagarna. På så sätt blir den mörka tiden mycket trevligare, går lite fortare och man slipper bli en soffpotatis. Det här knepet har jag tagit fasta på. Så förutom den trevliga onsdagen i förra veckan, som visserligen förde med sig lite bakishet, har jag gjort en massa kul denna veckan.

Onsdagen tillbringades med samma fina små människor som veckan innan. Fast med mindre dans. Och alkohol. Vi borde helt klart göra det till en stående dejt. Onsdagsmys är the shit.

Sen kommer vi till gårdagskvällen. Först hann jag med att slänga in en snabb middag med trevliga gamla kollegor som inte ses allt för ofta. Väldigt mysigt. Sen bar det av ner för Avenyn. Ja inte för att supa till, men för att gå på Storan och se Footloose. Min alldeles förträffliga morbror bjöd mig nämligen på en biljett för att gå och se den med min kusin.

Och nu till det fantastiska. På grund av detta har jag inga helgplaner. Trist kan tyckas, men nej, det är fantastiskt. För nu kan jag fylla helgen med vad jag vill. Utan att behöva planera och dubbelboka och stressa. En lugn och skön helg ska det bli.

Det bästa sparar vi så klart till sist. Idag händer det. Idag får jag äntligen flytta hem igen. Hem till min lilla, söta, fina lägenhet.

06 december 2007

Västkusten = Bästkusten. Eller?

Jag har inte direkt tänkt så mycket på att jag bor på västkusten den här hösten. Regnet har faktiskt nästan lyst med sin frånvaro och i början av november var det till och med kallt. Då snackar vi minusgrader. Men nu, nu är det december. Vad händer då? Jo, då börjas det förstår ni. Regn, regn, regn. Fan bara regn. Eller, nej, inte bara. Det blåser ju också. Och i morse var det 9 grader ut. Varmt alltså.

Jag lovar, om det fortsätter så här kommer jag tvingas emigrera till nordpolen under vinterhalvåret. Det är ju egentligen inte det att jag vill ha massa snö. Men lite kallt och vintermys i alla fall. Jag menar, hur kul är Jul på Liseberg i regnet?

04 december 2007

Fittjul

När julen närmar sig får jag ångest. Rå jävla ångest. Och då menar jag inte jag-vill-inte-gå-till-jobbetångest eller jag-har-inga-pengarångest. Inget sånt jävla trams. Vi snackar ful, elak gå-in-i-väggenångest. Den typen då jag har konstant ont i magen. Gråter gärna varje dag. Kan inte sova. Behöver heller ingen sömn. Går på automatik. Och sen gråter jag lite till.

Ska det vara så? Nä, julen ska vara varm och mysig.