06 december 2005

Livets rättvisa

Ibland är det bra, ibland är det bättre. Just nu känns det kanon!

Mitt enda problem just nu är hur jag ska få tag på någonstans att bo i Stockholm under 10 veckor. Men det löser sig nog. Ja, och när jag ska komma ihåg att hämta ut mina Robbie Williams biljetter. Vad händer om jag väntar för länge? Tar dom dom då? Vilka dom, Ticnet? Jag har ju betalt mina biljetter så det borde dom ju inte kunna göra.
Men varför är jag så glömsk? Har naturen begåvt mig med medfött dåligt minne? Kanske...

Ju mer jag tänker på min praktik under nästa vår, desto mer tänker jag på kändisar. För jag är ju ganska nyfiken och intresserad av deras liv. Men de är ju vanliga människor med vanliga jobb som bara råkar synas lite mer än andra. Det handlar nog mer om avundsjuka. Jag skulle ju också vilja synas mer i mitt vanliga jobb.

04 december 2005

Stockholm, Stockholm stad i världen...

Stockholm, Stockholm världens stad!

Trodde aldrig att jag skulle kunna falla för Stockholm och dess dryga innvånare. Som nationalistisk göteborgare har jag ju tyckt illa om stockholmarna sen i livmodern. Men ack vad fel jag hade. Det var ju jättemysigt att gå på gatorna kring Stureplan och bara flanera. Inte var det svårt att hitta heller. För att inte tala om shoppingmöjligheterna. Varför har inte Göteborg upptäckt Zara? Det e ju en underbar affärskedja med snygga kläder och fina priser.

Dessutom finns ju butiken jag avgudar, Oasis. Bara en sån sak. Det är tur att jag kommer få möjlighet att tillbrinag 10 veckor av våren i just Stockholm. Inte för att jag kommer ha några pengar tt spendera då jag betalar dubbel hyra, men ändå. Nu när jag tycker om staden så ser jag ju fram emot det.

27 november 2005

ljuger, ljuger, ljuger

Inte har jag skrivit flitigt som jag lovat. Usch, skäms på mig! Å andra sidan så har jag ändå inte något att skriva om. Tänkte köpa Noubas läppstift nr. 7 idag men det var slut. Och lika glad är jag för det. För annars hade jag bara fått ångest över att jag köpt något som jag inte behöver. Varifrån kommer detta ha-begär?

Vad jag än ser som är snyggt så måste jag ha det och finns pengarna så köper jg. Så fruktansvärt onödigt. Det enda jag egentligen får ut av det är kicken av att handla. För jag är ändå inte särskilt intresserad när jag väl kommer hem. Jag har ju så mycket saker att inget blir speciellt längre. Nästa gång jag köper ett nytt klädesplagg ska bli efter jul. Det är mitt mål i alla fall. Och mitt nyårslöfte ska bli att spara pengarna jag tjänar på att jobba arslet av mig. Ska bara betala mitt Stella-linne jag fick tag på i fredags.

24 november 2005

Fullspäckat

Inte har jag hunnit få något gjort idag heller. Skola på förmiddagen och sedan jobb till nio. Eller ja, jag har ju fått in vinterdäcken i bilen åtmindstonde. Men helst av allt hade jag velat gå på stan och planera vad jag ska köpa imorgon när jag får pengar. Men icket!

Nu när jag är hemma har jag åtminstonde lyckats sitta på Tradera en stund och kolla efter ett par coola vintage stövlar. Men hur kul är det när jag har storlek 40? Inte speciellt kan jag berätta. Det finns ju mycket snyggare stövlar till mindre fötter. Och dessutom var skor mycket mindre i storlek förr så det är ju inte ens säkert att en 40 passar. Jag skulle kunna lägga in en bild på ett par stövlar, men det gör jag inte för jag vill ju ha dom själv:)

En sak till har jag faktiskt gjort. Jag har ringt runt och kollat lite efter praktik. MTV ska jag ringa igen imorgon för de kanske var intresserade. Jippie! Hur häftigt hade inte det varit kanske. Jag och MTV.

Jag har ju en ny hobby också. Nu mer har jag ungefär 2 kilo pärlor av alla de slag i min ägo. Och det blir halsband efter halsband gjort. Men nu börjar jag få lite slut på ideér. Så om någon har tips på något roligt halsband eller armband som är ganska lätt att gör så kan ni väl höra av er. Jag behöver inspiration!!!

22 november 2005

Den nya eran


Nu är det dags. För vad undrar ni säkert. Jo det ska jag berätta. Det är dags för mig att ta mig i kragen och blogga. Varför ska jg annars ta upp det här utrymmet. Nu är det dags att få lite rutin på det här.

Och hur ska jag lägg upp det här då. Jag tänkte att jag skulle lyfta en börda från min pojkväns axlar och skriva om alla coola kläder, smycken och nnan shit som jag hittar när jag är ute och surfar eller shoppar. På så sätt slipper han låtsas vara intresserad och jag får prata av mig.
Det behövs ju ibland. Ni vet när man får det där behovet av att säga/berätta något just när man kanske inte alls borde prata. Det trycker på och bara måste få komma ut. Det är jobbigt det.

För att inleda detta då så kan jag stolt berätta att jag fick ett efterlängtat paket idag. Mina Stella for H&M byxor! Och dom inte bara passade, dom satt dessutom snyggt. Om ni hade hört hela historien från början så skulle ni dock veta att jag mycket hellre än att beställa via nätet hade varit i en H&M butik och kämpat för dyrgriparna och att jag förbannt mig själv för att jag var i Göteborg veckan INNAN kollektionen kom ut. För hit upp i norr kommer den ju inte så klart. Jag tror att det nordligaste landningsstället var Umeå eller Sundsvall. Men nu har jag dom i alla fall och dom är underbara. Mina Stella McCartney:)

Ikväll när jag har surfat runt lite och letat ny mobil eftersom jag börjar tröttna på min Z600 så kom jag plötsligt in på Nokias hemsida och sidn där de visar kommande modeller. Då hittade jag den! Det är ju som godis. Och nästan lika fin var deras andra karamell i rosa. Men förmodligen så kommer de väl båda två att kosta apa i affären.

Finns det förresten någon som kan tala om för mig var jag kan handla Oasis grejor. De finns på NK i Göteborg vet jag men i England har ju det underbara märket en egen butikskedja som har både kläder och accessoarer. På NK får jag nöja mig med väskor, skor och lite annat bling. Min slutpoäng här är att jag älskar Oasis. Inte så att jag handlar en massa när jag får tag på det, men det är så fina saker att bara gå runt och klämma och känna på i butiken. Speciellt deras söta små väskor och plånböcker.

11 augusti 2005

Vinterångest

Häromdagen var jag ute och gick. Det måste ha varit i tisdags för då var det bra väder och jag började inte jobba förens klockan sjutton. Så promenad blev det. Jag måste ju röra lite på mig inan jag ska sitta still framför en dator i sju timmar.

Det var grymt varmt och skönt på promenaden. Så där som det är när det är sommar och jag var alldeles lycklig eftersom jag trodde att den var helt över. Men där gick jag i solen och njöt. I I-poden poppade The Tough Alliance och gjorde mig ännu gladare. För övrigt ett grymt bra band att ha i öronen på en promenad. För att få det där rätta studset i steget som tar en framåt som Tigger i Nalle Puh.

Svettig som en annan byggjobbare var jag och det var underbart. Som när man har stått i en varm dusch så länge så det känns som om kroppen är varm innefrån och ut. Hoppet om sommaren var tillbaka och jag njöt som aldrig förr. (Så kändes det just då i alla fall.)
Då hände det.

Min första tanke var en regndroppe, men det var mer än så. Det insåg jag en millisekund efter jag tänkt det. Självklart var nästa tanke en fågelskit. Men eftersom jag, och alla andra som blivit träffade av en fågelskit i huvudet, vet att de väger en del så uteslöt jag snabbt det också. Efter ytterligare några sekunder så kände jag att jag nog måste känna efter vad det var som verkade ha bosatt sig i mitt hår.
När jag sakta och inte helt utan tvekan lyfte armen för att känna efter så for en rysning längs ryggraden. Jag är för de som inte vet det sjukligt rädd för allt som kan vara läskigt. Småkryp, spöken, män i garderober, slemmiga saker, larver och annat som går att hitta i naturen.

Strax efter höll jag föremålet i min hand. Plötsligt försvann all lätthet och sommarglädje som pumpades in i mitt huvudet. Det var ett björklöv. Men inte vad för björklöv som helst. Det var ett BRUNT björklöv.

Förstår ni? Sommaren kommer inte tillbaka. Det är höst, HÖST! Jag vill inte ta på mig halsduk och långkalsonger än. Jag vill äta glass i solen och ta kvällsdopp. En teknisk omöjlighet i en norrländsk vinter. Så det är lika bra att dra ner persiennen och gå och lägga sig. För nu går det utför. Fort.

Vilket ju också bevisades senare på kvällen när det började regna som om Gudarna grät. Så inga fler bikinis eller dagar i solstolen här inte. Jag har bestämt mig för att ta på långkallingarna redan nu så jag är förberedd.

14 juli 2005

Främmande män

Om du skulle kliva in i ditt vardagsrum, med en macka i ena handen och en kopp te i andra, på väg mot soffan för att avnjuta dessa delikatesser och ser att någon befinner sig på din balkong. Vad gör du då?

A: Fortsätter som om inget hänt och sätter dig i soffan som är ca 2 meter från karl på andra sidan balkongdörren.

B: Springer förskräckt in i köket igen och undviker vardagsrummet så gott du kan.

C: Går ut på balkongen och erbjuder mannen din macka.

Själv valde jag alternativ B. Ställde det jag hade i händerna på soffbordet och rusade som en skrämd mus ut i köket. Ändå tills Anna kom och jag hade sällskap av någon i mitt invaderade rum. Men först såg jag ju så klart till att skrämma henne också med min balkong-man.
Så där satt vi och fnissade åt karl med grinden.

Nu visste jag ju visserligen att han skulle komma för att sätta upp en grind nån gång. Men inte mer än så. Och senast dagen innan hade vi skojat om att den där grinden kommer nog inte upp fören efter semestern. Så inte anade väl jag att det skulle ligga en karl på knä på min balkong redan nästa eftermiddag. Men så var det.

Och då undrar jag: Gör man så?
Bara för att vår lägenhet råkar befinna sig på bottenvåningen så kan man väl vara hövlig nog att iaf ringa på och säga att man kommer finnas på balkongen en halvtimma framöver. Eller? E jag dum? Betyder bottenvåning samma som noll respekt för privatliv? Nu ska jag inte överdriva. Men jag blev rätt chockad.
I efterhand så vet jag att jag borde gått ut med frukosten på balkongen för att hålla honom sällskap. Lite hövlig kan jag ju vara trots allt.

13 juli 2005

musiklivet

Jag har tappat min musik!
Eller, alltså, jag har inte lyssnat på musik sedan jag vet inte när. Lyssnat på radio har jag ju gjort. Men det blir ju bara flyktigt å i förbifarten. Nu har ju visserligen P3 förgyllt mitt liv med Rally och Roll on. Speciellt Roll on. Men det blir en annan historia.


Jag menar ju att jag inte har bestämt mig för att jag är sugen på en viss låt/artist, slagit på datorn/Ipoden/stereon och lyssnat på just det jag velat. Jag älskar ju att lyssna på musik. Men det blir inte samma sak om jag bara får lyssna på radio som står på eller det de väljer att skicka ut ur högtalarna på havsbadet.

Så min nästa lediga dag ska jag känna efter och bestämma mig. Kanske fixa lite nya grejer och sedan lägga mig på beachen eller i soffan(beroende på väder så klart) och lyssna på en favorit som blivit försummad.


Just nu blir det ingen musik alls eftersom jag jobbar. Det blir dock Simpsons på teven i bakgrunden.

på jobbet igen

Nu har det gått några dagar och jag har hunnit smälta min första bloggupplevelse. Men inte hunnit sitta hemma i min fina lägenhet framför min egen dator. Den e inte inkopplat ännu. Men inte ens framför pojkvännens dator har jag hunnit skriva. Så det berkar bli en skriva-på-jobbet-blogg detta.


Jag har bomull i hjärnan och bly i ögonbrynen. Det känns som om de hänger ner. Vilket förmodligen inte är fallet. Men ändå. Det gör att det inte är särskilt kul att sitta framför en dator och prata i telefon idag.


Det regnade imorse. Det var skönt för då kunde jag sova länga utan dåligt samvete över att jag inte var ute i solen inna jag åkte till jobbet.


Min lärare i programledarrollen har sagt till mig att jag ska behålla min göteborgsdialekt och inte träna bort den. Det är svårt. Varje dag kommer jag på mig själv att säga saker som he, fara och hoina. Till och med när jag skriver märker jag det. Jag måste verkligen stålsätta mig för att inte använda som på fel plats vid fel tillfälle. Till exempel: Jag hade som it orkat sola idag ändå.
Och uttalet sedan. Det är skillnad på för hyrda och förhyrda. Kex och kex plus mycket annat. Men tydligen har jag en papegoja någonstans långt bak i släktträdet eftersom jag härmar och tar efter allt jag hör.
Det är som ändå roligt med dialekter. Att se höra skillnad och hitta nya ord. Jag fick lära mig ordet knosa, var det så?, häromdagen. Personligen skulle jag använda ordet knöla i det fallet då det rörde kläder som skulle användas som kudde på beachen.


Och havsbadet sedan. Det är så mycket snack om Pitehavsbad hela tiden. Inte är det särskilt speciellt. Jag har då varit på häftigare badstränder i Sverige. Dessutom avskyr jag sand. Klippor är trevligare både att bada från och sola på. Men vill Piteborna och resten av norrland ha något att vara stolta över så får de väl fortsätta tro att havsbadet är Nordens riviera.


Det har ju faktiskt varit sol, sol, sol i snart tv? veckor även om det verkar som om jag skriver s? fort det regnar.
Nu kommer solen igen. Hemma vet jag inte hur det är.

ciao ciao

10 juli 2005

Jag måste en gång till

Det var ju roligt det här.

Och nu måste jag berätta för alla att min pojkvän som varit ute i solen större delen av dagen precis meddelade över telefon att han ser ut som, jag citerar "en gris som doppats i faluröd färg". Det ska bli roligt att se.
Men första har jag en timma kvar på jobbet. Så jag håller ut och längtar efter att få retas och kanske även håna lite.

Det regnar fortfarande. Hemma också.

Kanske borde dra ner på sockerintaget. Hjärnan arbetar och arbetar men det händer absolut ingenting.

kanske inte ens meningen...

...men jag tänker iaf försöka mig på det här med blogg. Sååå, säger ni säkert, och vaddådå?
Ja, men jag vet väl inte hur man gör heller å inte har jag något speciellt spännande liv som är värt att berätta om heller. Tror till och med att åsikterna har svettats bort i veckan. Helt tomt. Eller så ligger det bara och lurpassar under ytan. Redo att välla fram som lava ur en vulkan. Det återstår att se.

Men nu har jag haft premiär iaf.

Solen sken men nu är det regn.

Båttur var trevligt och precis vad jag behövde. Ska snart hem från jobbet och ta hand om min nyblivne sambo och vår mysiga lägenhet.

Ciao bellisima