Nyårsrenovering

Då var klänningen inköpt, naglarna filade och benen rakade. Fattas bara att leta igenom min nagellackslåda (japp, ni läste rätt. Jag har en låda med nagellack) för att hitta den perfekta färgen till den perfekta outfiten för den perfekta festen.

Det kommer att bli ett najs galej. Och jag planerar att vara tillräckligt full vid 12-slaget för att inte kunna ringa någon och önska gott nytt. Därför säger jag det nu istället:

GOTT NYTT 2007!

.

Efterjulenstressen

På ett sätt tycker jag det är ganska skönt att jobba i mellandagarna. Då behöver jag inte flänga runt på stan och göra av med så mycket pengar som möjligt på så kort tid som möjligt. Samtidigt hade det varit grymt skönt att bara softa i soffan hela dagarna. Kanske ska ta igen det i helgen.

Hittade den här jätteroliga sidan när jag satt här och fördrev tiden. Där går det att lyssna på olika svenska dialekter. Jättekul!

Förövrigt är det lugnt här. Brandkåren var förbi och frågade om larmet gått. Men nej, det har det inte. Dom kanske också hade tråkigt på jobbet idag.

Nakenjul

Tydligen så är typ halva min släkt med i en komediserie i fyra delar som kommer att visas i Svt hösten 2007. Vilket mest talar om att jag har en väldigt liten släkt. I alla fall är min morbror med som bodydouble åt huvudpersonen då han ska filmas fram- och bakifrån samtidigt. Min kusin (6 år) spelar samma person när han är liten. Till det som gjorde att jag vek mig dubbel av skratt idag vid matbordet.

Marie-Louise(morbros fru):
Har vi inte berättat att Filip(kusinen) varit med på en filminspelning?

Jag & mamma:Nääää...

M-L: Filip, berätta vad den heter

Filip: (Tänk er nu en 6-åring som kanske inte pratar helt rent och som är lite lillgammal och förståndig) Gynekologen

Jag & mamma: Vaaaa?

Filip: Gynekologen

Jag och mamma: Vaaaa?

M-L: Den heter "Gynekologen från Askim"

Jag & mamma: Vaaaa?

M-L: Jag vet, jag tyckte också att det lät lite skumt.

Ungefär då slog det mig att det var det Filip hade försökt säga. Då började årets asgarv. Kontrasten som det gav var helt oslagbar. Tänk er att sitta och höra en 6-åring helt allvarligt säga att han är med i en film som heter "Gynekologen".

Nu vet jag att det är sant. Och seriöst. Är ni nyfikna? Här kan ni läsa mer om "Gynekologen i Askim"

The final countdown

Då var det klart. Julklapparna utdelade och öppnade.

Jag: Då öppnar jag paketet med badlakanet nu då

Mormor: Vet du att det är det?

Jag: Japp

Lite senare

Mormor: Lena, har du 300 kronor?

Lena: Ja, kolla i plånboken.

Jag: Vad ska du ha det till?

Mormor: Jag är skyldig henne 200 för brödrosten. Och jag har bara en 500-lapp

Jag: Vilken brödrost? Jag har ju inte öppnat alla paket än.

Ja, så funkar det här. Orkar inte ens utveckla det mer än så. Jag hade ju gett upp hoppet om brödrosten och nu fick jag inte ens chansen att bli så där glad som man blir av att bli överraskad.


Istället förgyller jag tillvaron med min sjukt trötta hund. Man blir utmattad av att försöka hålla reda på all mat.

Julstök

I fredags berättade min mamma för mig att jag inte alls får någon brödrost av mormor. Nix, det blir ett stooooooort, vitt badlakan istället. Tydligen så ligger det här problemet alltså latent i mina gener. Så om ni förväntar er en julklapp av mig, se till att hålla för öronen och säga "bingo bingo" så fort ni ser mig.

Däremot så skulle min kära mor aldrig över sin döda kropp avslöja vad hon själv har köpt. Men jag misstänker att det är där brödrosten finns. För någon har väl haft förbarmande och köpt en brödrost till mig? Någon?

Dagen före julafton har annars ägnats åt att slå in julklappar, handla mat, städa och tvätta. Samt 4 timmar, japp det är sant, åt att montera ihop två stycken byråer (byråar, har aldrig lärt mig det där) från Ikea. Det är en konst att få alla delar att passa ihop och hålla ihop. Och Kamprad har lyckats. Jag svor inte en enda gång. Till skillnad mot bänken från Rusta i Luleå. Den var jag tvungen att ge upp hoppet om och lämna tillbaka. Det gick inte att skruva ihop den ens med våld och hotfulla gester.

Julklappsdjävulen

Mormor: Jag sa till Gunnar(morbror) att du önskar dig en vinöppnare i julklapp

Julia: Vad bra

Mormor: Ja, så du får en vinöppnare och en flaska vin av dom

Julia: Bra, kul

Om ni undrar så har jag gett upp det här med att försöka förklara poängen med paket för henne. Vet man inte det vid 82 så kanske man klarar sig ändå. Men hon kommer få en godiskartong som jag visade henne när jag var där. Jag vet minnsan hur man ger igen med samma mynt.

Julefrid

I tre år har jag åkt hem över jul. Från norrland till Göteborg. Ibland har det varit skönt och ibland hade jag hellre velat vara på nåt helt annat ställe. Men i år känns det konstigt. Jättekonstigt. Rent mysko skulle man kunna säga.

Att bara vara kvar är ju helskumt. Och inte har jag någonstans att åka iväg till heller. Nix. För det har bestämts att julafton firas hos moi.
I jätte(porr/party)soffan. Runt omkring mig åker alla fram och tillbaka, hit och dit för att åka "hem" och fira jul. Hur jäkla kul är det då, att redan vara hemma? Nä, nästa år bor jag någon annanstans. Punkt.
(Hoppas dom har Juleskum på Hawaii)

Budkillarna som kom med mina Ikea-grejor var inte heta. Synd. Jag hade hoppats på det. Lite ljus i vardagen liksom. Dessutom var den ena jättetjock och skällde på den andre för att han själv inte orkade. Så nu vet ni. Man blir sur av att inte träna.

Froggy

Alltså, jag hatade ju verkligen den är Crazy frog-hysterin som var för ett tag sedan. Vem kan kalla det musik liksom? Och vilken idiotisk groda.
Meeeen, alla har ju rätt att ändra sig.

Inte det att jag gillar den där jobbiga låten´. Det kommer aldrig hända. Däremot så tycker jag att ni ska kolla in den här.
Samma groda. Mycket sötare. Och bäst av allt. Tomten är inlåst!

Idag:
Jullunch på jobbet. Smarrigt.
Julklapp av företaget. Ännu smarrigare.
Julklapp av kollega. Himla gulligt.
Hänga upp gardiner hos mormor. Känner mig duktig och värd en stor julklappspeng.

Jag har aldrig fattat det här som händer ganska ofta i filmer/serier. Ni vet, någon går ut till sin bil och där står en polare/gangster och väntar på dom. De ser dessutom alltid lika avslappnade ut.

Jag menar, hur länge har dom stått där egentligen? Och hur kan dom veta att personen dom väntar på kommer att komma överhuvudtaget? Tänk om det börjar regna. Vad gör dom då? Men framför allt, vore det inte lättare att bara gå in till personen istället? Dom vet ju uppenbarligen var han/hon befinner sig.

Snälla, tala om för mig hur det funkar. Händer det någonsin i verkligheten? Jag har då aldrig varit med om det. Nu har jag i och för sig inte bil längre heller. Hur gör dom då? Det verkar ju inte lika coolt att stå och vänta vid en cykel eller busshållplats liksom.

The need to speak

Har inget kul att berätta just nu faktiskt. Känns konstigt. Som om det inte hänt något. Kanske inte.

Sviter efter den trevliga korkskruvslördagen: Sjuuuuuk träningsvärk i benen efter att ha dansat hela natten lång. I högklackat. Och sen gått halva vägen hem. Vet ni hur jobbigt det är kanske?

Igår lät det ungefär så här i telefon:

Mormor: Vad önskar du dig i julklapp?

Jag: Jag har ju redan fått pengar av dig

Mormor: Ja men jag vill ju ge dig ett paket också.

Jag: Lite smågrjor finns det ju jag behöver. Badlakan, korkskruv, strumpor...typ

Mormor: Din mamma sa nåt om en brödrost?

Jag: Ja, det har jag ju ingen

Mormor: Men vad bra då köper jag det till dig.

Jag: Men....då vet jag ju det.

Mormor: Det gör väl inget?

Jag: Jo. Då försvinner ju hela poängen med att du vill ge mig ett paket.

Mormor: Men du får ju den i ett paket.

Jag: Men jag vet ju vad det är i.

Mormor: Det spelar väl ingen roll?

Jag: Eh...jo, sa jag ju. Men jag önskade ju mig mer saker sa jag.

Mormor: Men det var ju jättemycket. Du kan ju inte få allt det.

Jag: Nä, men jag menar att om jag säger allt till dig så kan du bestämma vad du ska köpa.

Mormor: Då köper jag en brödrost

Jag: Jag ger upp. Vi kan väl prata om det en annan dag.

Min alldeles egna

Testa själv

I-landsbekymmer

Följande utspelade sig i lördags i min snajsiga lya:

Sofia ropar från köket: - Julia, har du ingen vinöppnare?

Jag: - Klart jag har. Kolla i andra lådan, där ligger det en grön korkskruv.

Sofia: - Menar du den här då eller? (Hon håller upp en grön spagettislev, uppenbarligen helt fel)

Jag: - Men den ligger ju där, säger jag medan jag går ut i köket.

Efter att ha rotat igenom alla mina lådor och andra smarta ställen där en vinöppnare kan gömma sig så konstaterar även jag att det inte existerar någon. Åtminstonde inte i mitt kök.

Jag: - Jag har ingen vinöppnare. Hur är det möjligt?

Claire: - Jag kan gå och knacka på hos grannarna. Då kan jag se om jag hittar nån fest också.

En stund senare kommer hon tillbaka och det visar sig att ingen av mina 4 grannar på samma våning är hemma. Alltså ingen fest, ingen vinöppnare.

Love: - Men då går jag och knackar på hos dom där nere.

Snart kommer Love tillbaka. Utan fest, men med vinöppnare.

Sofia hämtar sin vinflaska i köket och säger på vägen:

- Du Love, vi behöver nog ingen öppnare.

Nej det kan vi ju allihop slå fast. För det är svårt att öppna en flaska med korkskruv när den har skruvkork.

Nu står i alla fall en snygg vinöppnare överst på min önskelista.

Bakisångest?

Borde man bli orolig om det står en brandbil och en polisbil utanför fönstret när man vaknar?

Det regnar...

Dagens snusk

Ägaren till en kineskrog har gift sej. Bruden är oskuld. Ska sanningen fram var han inte själv så erfaren heller.

På bröllopsnatten kryper hon ner naken mellan lakanen medan hennes make klär av sej. Så kommer även han och lägger sej jämte sin nyblivna fru.

"My dalling" Säger han "I know dis yo filst time and you velly velly flighten. I plomise you, I give you anyting you want, I do anyting, just anyting you want, yoy say. Whatchou want?" frågar han och försöker låta erfaren, vilket han hoppas skall imponera på hans jungfruliga brud.

En eftertänksam tystand följer och han väntar tålmodigt- och med spänning på hennes önskemål
Hon svarar slutligen lite blygt och osäkert

"I would like.... nummbel 69"

Mer eftertänksam tystnad, denna gången från hans sida:


"Do you want...biff whith bloccoli?"

Brandfredag

Ok. Nu har vi testat. Det funkar. Brandlarmet alltså.
Det hörs. Det sitter på väggen mittemot mig. Det hörs jättebra. Genom märg och ben.

Efter 15 minuter utomhus hade brandmännen sökt igenom huset och kom fram till. Ja, att det var marknadsavdelningen som var bovarna. Levande ljus och myspys så här vid jul är ju trevligt. Men inte direkt under en rökdetektor.
Men, frisk luft, en paus och något att prata om resten av dagen kan jag ju inte klaga på.

Dessutom råkade jag kolla igenom mina jackfickor mellan småpratet på parkeringen(återsamlingsplats). Och tror ni jag blev förvånad. Pengar! Inte bara mynt utan även sedlar. 81 kronor och 50 öre blev slutresultatet. Det blir alltså minst tre öl till mig i helgen. Sweet!

Tårtan

Insåg nyss att jag ska på näst sista hundkurstillfället ikväll. I regnet. Och jag kan verkligen inte skolka. Dels för att jag missade lektionen i måndags när det tog mig forever att komma hem. Och dels för att jag tackat nej till att åka till Falköping och äta julbord med gamla jobbarkompisar. Tragiskt. Och jag hade dessutom sett fram emot julbordet. Jag har alltid kul i det sällskapet och det hade varit skönt att komma iväg en sväng.

Önskade mig tårta förut. Nu sitter jag här med två sorter.

Vatten-update

Det regnar fortfarande, även om det inte kommer så mycket. Bussarna går, inte i tid och inte den vanliga vägen. Men dom går.
Det ser ut att flyta(ha,ha) på i trafiken fast det fortfarande är vatten kvar på vägarna. Mölndalsån existerar egentligen inte längre. Det är snarare Mölndalssjön nu. Tävlande i kategorin "Sveriges längsta sjö".
Tågen ska börja gå imorgon och snart är allt förhoppningsvis som vanligt igen.

Ljud-toan

När jag spolade efter mig på toaletten för en stund sedan gav den ifrån sig ett väldigt konstigt ljud. Jag stod och stirrade skräckslaget på den i cirka tio sekunder och trodde att den skulle explodera. Det gjorde den inte. Lycka.

Frågan är ju varför jag stod kvar om jag nu trodde att den skulle explodera.

Jul, jul, strålande jul

Tydligen är det så att alla tror att vi i receptionen blir bortglömda ganska ofta när det händer skojigheter. Och visst, vi har ju lite svårt att komma ifrån så, några fikastunder och annat missar man väl ibland. Men inte så att det stör.
Jag har redan märkt att det funkar så inom företaget. När det ska till att delas ut saker eller biljetter blir vi ofta tillfrågade. Kanske för att de själva alltid får så mycket och tycker lite synd om oss. Förmodligen finns det de som får mindre, men det är bara vad jag tror.

Så fortsätt gärna tro att vi är lite utanför och bortglömda. Det lönar sig i juletid. Tydligen så är det inte bara de på företaget som tycker lite synd om oss. Även alla kunder och partners.

Det började egentligen redan förra veckan när Berendsen-gubben kom med en liten lastbil i papp, fylld med polkagrisar. Idag kom nästa skörd:

En flaska jullikör (hemmagjord med bla. saffran i)

Ostkniv från Type 301 (design F.A Porsche)

Fortsätter det så här behöver jag inte önska mig något i julklapp.
Kniven, som är sjukt snygg, kostar dessutom 445 pix. Det ni.

Onsdag= Top model och Soultrain

Borde gå ut och dansa ikväll. Det var längesen jag och Claire var ute och dansade hela onsdagnatten. Vi får se.

Först är det i alla fall Top model som gäller. I favorithörnet av partysoffan:)

Vill ni testa något kul? Pimpaway!

Bussibussbuss

Ok, igår hatade jag Västtrafik och allt vad bussar heter. Men idag prisar jag dem. För medan min buss var cirka tio minuter försenad så tog det för mina jobbarkompisar över två timmar att köra bil till jobbet. Även för dom som normalt har tio minuters bilväg. Sweet för mig.

Det roligaste igår var ändå när jag ringde mamma.

Jag: - Du kanske fattar att jag är sen för att det är lite svårt att ta sig från Mölndal in till Göteborg?

Mamma: - Vad då? Har det hänt nåt?


Eller jobbarkompisen som ringde i morse.

D: - Jag står på söderleden och trafiken står still. Vet du om det har hänt nåt särskilt?

R: - Ja, den är avstängd för det är översvämning.

D: - Å fan!

En del har helt enkelt ingen aning vad som händer runtomkring dem.


Idag har tandläkaren putsat mina tänder så nu går jag runt och tokler hela tiden.

Hemfärd

2 timmar och 20 minuter.

Så lång tid tog det mig att ta mig hem från jobbet idag. 1 timma 15 minuter av dem tillbringade jag på en busshållplats. Nämnde jag att det regnade? Och blåste?

Så i julklapp önskar jag mig bara isolerade busskurer med braskamin. Nu sitter jag här i soffan och har missat hundkursen. Dels för att jag kom hem 10 minuter innan den började och det tar mig 10 minuter att gå dit. Dels för att jag är långt ifrån att bli torr och varm. Så jag gör ett nytt försök att stoppa nosen utanför dörren om några veckor. Ok?

Som substitut till hundkursen tittar jag nu på "mannen som talar med hundar" som går på tv4plus. Det handlar helt enkelt om vanartiga hundar som en dogwhisperer fixar till. Ganska intressant men mest har jag på det för att det är Windsors favoritprogram på tv just nu.

Om nån undrar varför det är en gubbe som badar och inte en hund på teven så beror det på att han ska försöka få en hund mindre tokig i att bada i familjens pool.

Mera vatten

Fick precis en vattenuppdatering av en kollega som varit ute och kört bil. I princip alla stora vägar till och från Mölndal är avstängda. Både in mot stan och mot Kungsbacka. Med andra ord är det sjukligt mycket vatten här just nu. Hon sa även att hon gav upp när vattnet nådde upp till motorhuven. Då förstår ni kanske hur mycket vatten det rör sig om.

Så även om jag var lite purken i morse över att inte ha bil så är jag nu glad att jag kan sitta på en buss när jag ska ta mig hem. Bussar klarar massor av vatten:)

Snooooooozzza

När jag vaknar av att min klocka ringer, eller telefon är det ju, klockan 05.45 gillar jag att snooza två tre gånger. Det tänkte jag faktiskt göra i morse också.
Sååå...när jag väcktes av alarmet tryckte jag automatiskt på knappen och förväntade mig att den skulle vakna igen om cirka sju minuter.

Icket! Istället vaknar jag av att det ligger en hund utsträckt tvärs över min kudde. (Hur kan han som e så liten ta så stor plats?)
När jag tar telefonen för att kolla vad klockan är, det kan ju inte ha gått sju minuter för då hade ju alarmet låtit igen, upptäcker jag att jag är sen. Jättesen. Sjuktjävlamongosen.

För det är så klart inte så att klockan är 06.30 och jag kan hinna med en senare buss. Nix, så snälla ska vi inte vara på måndag morgon.Istället är klockan 07.06, prick. Fy fan. Och när jag bokstavligen hoppat ur sängen, näst intill skrämt livet ur hunden och tittar ut genom fönstret, tror ni då att solen skiner och fåglarna kvittrar? Nä, verkligen inte. Istället regnar det mer än vanligt och blåser så gatlyktorna gungar. Tanken på att mitt paraply ligger i Isabellas bil gör ju inte saken mycket bättre.

Om det är någon som undrar hur det ser ut i Göteborg just nu så kan jag tala om att det vet inte jag. Allt är under vatten.

Tvättsöndag

Nysoffa + chokladfrossa = bad combo

I min tvättstuga finns det två tvättmaskiner. Precis likadana. Exakt likadana. Det finns två typer av program man kan välja i varje grad. En för full maskin och en för halv. Dessutom är de så där bra så det står hur lång tvättiden kommer vara. Tycker jag är skönt. Då kan man liksom planera vad man ska göra under tiden.
Men till poängen med det här. Om jag stoppar i kläder i båda och trycker på samma program. I det här fallet "halvfull 60 grader". Borde inte tiden bli samma på båda maskinerna då?

Eller är dom så smarta maskinerna att dom känner av hur mycket tvätt jag har i? Så kan det ju förmodligen inte vara för då försvinner ju poängen med att ha en knapp för full och en för halvfull.
Så döm om min förvåning när den första maskinen visar 33 minuter och den andra 39 minuter. När jag sedan gör samma sak fast med "halvfull 40 grader" händer samma sak. Fast det skiljer då bara tre minuter.

I en bättre värld hade jag förmodligen fått en förklaring till det här. Nu måste jag nog vänta tills jag dör.

The english way

"I just sit around drinking tea and eating cucumbersandwiches all day"

Så skulle jag också vilja ha det.

Om jag skulle dö och födas på nytt vill jag födas i UK. Skottland helst. Inte för att jag gillar maten, husen, människorna eller något. Men jag vill prata så där sjukt härlig engelska. Och får jag inte skottlandsdialekten skulle jag även kunna tänka mig London. Mest för att det är kul att säga "cucumbersandwiches" och låta riktigt snobbig. För att inte tala om "poobag".

"poobag, poobag, poobag"

Det hände

Var det någon mer än jag som inte trodde på det?
Efter 13 års väntan så fattas det ju bara att karln går å dör där ute i rymden eller nåt.

Fääääärdig!

Efter 4 timmar hos frissan är tillslut både hon och jag nöjd. Eller det var väl egentligen aldrig nåt fel. Lite ljust bara. Men det fixade vi ju. Jag älskar min frisör. Kanske gifter mig med henne en vacker dag. Hon fattar liksom precis vad jag vill och vi tycker samma om det mesta.

Jag skulle kunna visa er före- och efterbilder men på grund av min kameras dåliga kvalité låter jag bli. Den är uppenbarligen bara gjord för partybilder och inte för att visa hur smashing min nya frilla är. Men efter kvällens party kanske jag har lyckats skrapa ihop nån bra bild.

Nu ska jag pyssla och trixa innan jag ska vara värdinna. Blanddryck ska handlas, skivor ska brännas(har inte lyckats med det här att koppla högtalare till datorn än), och resten av mig ska snyggas till för att matcha håret.

Beroende och hårsvall

Nu ska jag passa på och tacka Fredde ordentligt för att han tipsade om världens mest beroendeframkallande spel. Tack! Jag kan knappt slita blicken från skärmen för att hälsa besökarna välkomna på jobbet. Så verkligen, tack.

Här har ni länken:

http://www.donutgames.com/play/spikeys_bounce_around/

Och Freddes inlägg har ni här

Vill även passa på att berätta att mitt personliga rekord är uppe i 94 284 *nöjd*

Men nu är det dags att gå ut i regnet och gå till frissan. Förhoppningsvis kommer jag tillbaka som en ny häftig Julia lagom till kvällens fest.

Grå fredag

Satt just och tänkte på att det är en ganska seg fredag idag. Om det beror på vädret eller det faktum att jag inte har några planer för kvällen får förbli osagt. MEN, så kom jag att tänka på att jag har skojiga planer för morgondagen. Då blir det nämligen invigningsfest av min nya stoooooora soffa.

Och så fick jag mail av en kompis som undrade om jag inte ville hänga med honom om han bokade relaxavdelningen på jobbet nästa tisdag. Och bubbelbad med utsikt över Göteborgs hamn kan man ju knappast tacka nej till. Så nu känns det genast lite trevligare.

Ska hem och vara lite huslig, förbereda lite mat för morgondagen och sen försöka hitta nån som vill aktivera mig. Någon?

Ny nystart

Eftersom jag har insett att jag tillbringar större delen av dagen framför datorn och att det är ganska skönt att skriva av sig ibland så ska jag göra ett nytt försök. Att blogga alltså- Innan har det funkat ett litet tag och sen har jag tröttnat/glömt. Men nu har jag ingen ursäkt längre.

Sen kan jag ju inte garantera att jag kommer lyckas den här gången. Men, trägen vinner.

Till att börja med vill jag bara säga att jag struntar i Fuglesang och hans rymdfärd. Ändå blir jag överöst med uppdateringar. Tidning, tv och allsköns media uppmärksammar honom.
Så därför blir jag irriterad och skulle bara vilja säga till den gode optimisten:
Ge upp! Fatta att du aldrig kommer ut i rymden.
Allvarligt? Var det någon som trodde att han skulle få åka inatt?
Nä, just det.

Fortsättningen

Ja det är väl dags nu efter 4 månader...

Glasögonkillen är artig och svarar trots att karln verkligen stinker fylla och just öppnade en ny cider. Den förra tog konduktören ifrån honom eftersom det inte är tillåtet att dricka alkohol i vagnen. (konstigt val också, annars brukar ju alkisar dricka öl)
Julia läser sin bok men har svårt att koncentrera sig. Hon är nyfiken och lyssnar. Plötsligt nyser gruvarbetaren högt. Fem gånger! Hon ler och är tacksam över att han inte pratar med henne.
Så går den tanige glasögonkillen och hans tjej iväg. Gruvarbetaren pratar med sig själv och HoaHoa.
- Två gånger i månaden gör jag den här resan, men det känns inte bra att åka baklänges. Mår inte bra av det.
Tror jag det, tänker Julia. Man blir känslig av alkhol. HoaHoa utbrister på norsk:
- Vi kan byta plats om du vill?
Nej, nej, nej tänker Julia. Snälla säg nej. Men icket! Gruvarbetaren tackar och byter. Och nu är han plötsligt bästis med HoaHoa.
Julia har för längesedan satt i hörlurarna i öronen och koncentrerar sig nu på sin bok som aldrig förr. Men inte hjälper det. Genom musiken hör hon gruvarbetarens röst.
- Du sitter och läser du.
Julia ignorerar honom.
- Vad läser du?
Julia ignorerar honom.
- Är det Koranen?
Julia ignorerar honom.
- Så du kan läsa det där men inte prata? Excuse me, speak english? Parle vous francais?

- Förlåt, säger Julia som tillslut ger upp, pratar du med mig?

- Kan du läsa det där?

- Vaddå? Min bok?

- E det Koranen?

- Va? Nä, det är "Bokhandlaren från Kabul".

- Men ser du vad det står? Jag kan inte läsa de där tecknen.

- Den e på svenska, skrattar Julia

- Skrattar du åt mig? Fan vilken taskig attityd.

- Nä jag skrattar inte åt dig. Jag tycker bara att du är rolig. Humor du vet.

Gruvarbetaren blänger lite argt och Julia försöker koncentrera sig på boken igen. Det funkar i cirka två minuter.

- Tycker du Sverige går framåt?

- Varken eller faktiskt, svarar en ganska less Julia. Det retar tydligen gruvarbetaren för han låter ganska upprörd när han utbrister:
- Men fan, nåt tycker du väl?

- Nä politik intresserar mig inte det minsta och jag tycker inte om att diskutera det heller.

- Va fan, e du moderat eller?

- Nä, jag bryr mig bara inte.

- Jag och mina kompisar arbetar med våra bara händer. Vad skulle hända om vi slutade?

- Då skulle väl Sverige stanna gissar jag.

- Just det!

Tåget Gud glömde

Tågresan med pöbeln, hade Fredrik sagt. Själv känner jag mig bara tvungen att spinna vidare på Axels briljanta inlägg.
För att fösas ihop med en okänd grupp människor i 14 timmar kan förmodligen sluta hur som helst. Och då tänker jag inte ens bemöda mig med att prata om de jobbiga backpack-människorna som knockar någon så fort de försöker vända sig om med sina jättemonster till ryggsäckar. Inte heller tar jag upp de skålande, skrålande LKAB-arbetarna i resataurangvagnen som känner sig kränkta då konduktören ber dem dämpa sig.

Nä, det här handlar om resenären Julia som finner sig själv fastklämd mellan en 25-åring från Bangladesh som knappt kan någon engelska och inte reser sig från sin plats under hela resan samt en norrman så rödlätt och lik Hoa-Hoa att det skulle vara svårt att inte ta dem för tvillingar om de satt bredvid varann.
Julia klämmer sig ner, sätter sig tillrätta och plockar fram bokhandlaren från Kabul. Boken alltså. Och hon tycker att livet är rätt ok ändå.

Just då dimper gruvarbetaren ner på platsen snett emot. Han som jobbat 14 timmar per dag i sju dagar och minnsan arbetat med sina bara händer i 35 år. Han sträcker fram sina armar mot den taniga glasögonkillen bredvid sig och utbrister, "Stål, stål bär de varje dag!"


Fortsättning följer...

Dela hatt någon?

En liten kul grej bara. Jag hittade dessa två bilderna på två siter oberoende av varandra. För den oinvigde föreställer de Stavros Niarchos och Paris Hilton som tidigare var ett par. Vem som är vem får ni komma fram till själva.

Jag som trodde att de gjort slut. Fast det är klart, man kan ju låna varandras hattar i alla fall. Eller hur det nu ligger till. Kanske köpte de matchande acessoarer en gång i tiden.

Den stora frågan är ju om Stavros har en tjejhatt eller om det är Paris som har en killhatt? Det skulle jag vilja veta...

Hjälp dig själv

Förövrigt har jag insett att det finns goda sidor med ångest. Borträknat sömnbristen, huvudvärken och magontet då förstås.
Aldrig har en ursäkt funkat så bra när man inte vill prata om något.

- Vad ska du göra efter sommaren? När flyttar du?
- Vet inte, orkar inte prata om det. Jag har ångest.

Vem vill fortsätta en konversation efter det? Inte många enligt min senaste undersökning. Dessutom hjälper det mig att ytterliga förtränga jobbiga saker som måste fixas. Förträng, förträng, förträng är mitt nya motto. Och hävda alltid ångest eller tillfällig sinnesförvirring.

Japp, det var dagens självhjälpstips. Nu måste jag gå. Jag har nämligen ångest.

Sällanfällan

Jag har upptäckt att då jag inte skriver så ofta blir jag ganska långdragen. Förlåt!
Det är bara det att jag älskar att skriva och här får jag ju skriva om vad jag vill och ingen stoppar mig. Jag ska kanske införskaffa mig en äggklocka eller timglas för att sätta tidsgräns på inläggen. Det vore klokt.

Envetna kreatur

Jag säger bara: Myggor i Norrland.
Då förstår ni kanske. Om inte, så ska jag berätta en liten historia för er.

Ända sedan jag först bestämde mig för att flytta till Piteå har jag fått höra, förutom att det luktar bajs, att det är hur mycket mygg som helst. Men skitsamma, tänkte jag som ändå planerat att spendera somrarna i blåsiga näst intill myggfria Göteborg. Så var jag uppe på PDOL(Piteå dansar och ler, för er som inte är känt i byggden) under första lediga sommaren och kunde nöjt konstatera att det inte alls var särskilt mycket mygg. Stora, men inte många. Då ska ni veta att jag till och med sov med lägenhetsdörren på vid gavel minst en natt.

Så ganska självsäker bestämde jag mig sommaren efter att stanna i norr med kärleken. Inställd på mycket mygg nu eftersom det ju inte var myggår året innan. Men icket! Ok, vi fick ta fram myggspiralen på kvällarna men det måste man i Götet också om man inte vill sitta å fäkta tills armarna är ur led. Så än så länge stämde inga skräckhistorier om mygg stora och blodtörstiga som fladdermöss.

Så kommer vi då till sommaren som är just nu. Denna min sista sommar i norrland. Som också skulle bli den bästa och vackraste och roligaste och allt annat....men nej. Nu vaknar jag av att jag kliar mig över hela kroppen på nätterna. Det surrar i huvudet som om jag befann mig i en bikupa. Men så är inte fallet. Jag har bara råkat öppna dörren och gått ut på balkongen. Sånna satans vidunder till mygg. Inte nog med att de är många och stora, tydligen så har jag, som alltid varit populär bland mygg, tydligen utvecklat någon slags överkänslighet.

Årets första myggbett såg mer ut som om någon försökt sparka av mig smalbenet än att jag blivit biten av ett litet minimonster. För ett myggbett som är 10 centimeter i diameter och nästan 1 centimeter på höjden är inte fullt normalt. Och då överdriver jag inte ens. Det var säkert större. Så fortsätter det. Och kliar.
Så åker jag ner till Göteborg för att få lite semester från allt viftande och surrande. För i Göteborg finns ju inte så mycket mygg. Men jo! De syns kanske inte, men de bits. Mitt på dagen i det strålande vädret sätter sig en mygga på min arm, men innan den hinner sticka dör den. Eftersom jag arbetat upp ganska bra myggreflexer so far. Vill dock påpeka att det bara var jag som såg myggen. Jag börjar misstänka att de är ute efter mig.
Även hemma hos mamma vaknade jag med en jättebula på smalbenet. Började undra om jag kanske gått i sömnen och slagit benet i sängen. Just då började det att klia.

Så nu vet jag och nu vet ni, att mygg i norrland är precis så hemska, många och stora som alla säger. Men även i söder går det att råka illa ut. Så låt er inte luras! Även om det är mitt på dagen och klar sol: Smörj in hela kroppen med Mygga innan ni går ut, för jissenamn!

Making mental notes

Glöm världssvälten, glöm att jag inte skrivit så ofta som jag lovat. För om en vecka smäller det. Jag går redan på tå och samlar argument och giftiga gliringar i mitt lilla stackars huvud. Exakt en vecka kvar och jag planerar att vara väl förberedd för detta blir med största sannolikhet den sista sammandrabbningen. Och nej, jag ska inte träffa svärföräldrarna. Det är lärarmonstret (LM) jag går och smider onda planer mot.

Läraren som alltid ska ha rätt, som aldrig kan ta kritik och som alltid går till personangrepp. Och nu ser jag fram emot att få skälla, gnälla och riktigt spy galla över henne om hur dåligt hon skött sin uppgift som handledare för mig i den här projektkursen. Jag kommer inte hålla inne någonting. Tre års uppbunkrad ilska och agg kommer skölja över henne som syndafloden över världen om hon så mycket som försöker komma med undanflykter eller ursäkter. Hon ska ta åt sig av krititken den här gången om jag så ska gå över lik.

För missförstå mig inte. Jag hade en underbar praktik som gick hur bra som helst och som förhoppningsvis (håller fortfarande tummarna) leder till jobb efter sommaren. Men hennes roll är att gå ut med information och att vägleda sina ärade journaliststudenter. Vilket hon inte direkt lyckats med. Det började till och med innan jag hittat en praktikplats. Återgivet ur minnet så lät det ungefär så här när jag ringde henne för att fråga om några praktiska saker:

LM: Har du fått någon praktikplats än?

CB: Nej men jag ska till Stockholm på 2 intervjuer imorgon?

LM: Vad roligt. Var då någonstans? (Här låter hon ganska monoton och trevlig som vanligt)

CB: Ja den ena är på MTV News (Vill bara poängtera hur sjukt stolt jag var över det)

LM: Ååå....vad roligt.....(dröjande med illa dolt förakt)

CB: Ja det ska bli hemskt spännande

Efter det var det inte direkt mycket till samtal. Anledningen till att min lärare inte jublar över att jag är på god väg att landa en praktikplats som har med journalistik att göra?
Ja, jag kan ju bara gissa med min lilla, lilla hjärna.

1. Allt som inte handlar om kommunen, landstinget eller Janne Josefsson är för henne en gåta att någon kan kalla journalistik.

2. Om du inte lyckas få en praktik på DN kan du lika gärna skjuta dig, eller göra som hon och jobba på en norrländsk landsortstidning tills du inte är intressant längre och tvingas ägna dig åt läraryrket.

3. (Förmodligen det mest troliga, om inte alla 3 stämmer)
Hon är en bitter gammal nucka som levt sitt liv genom kommunpolitiker tills de var de enda invånarna i hennes värld. Att sedan behöva undervisa uppstudsiga studenter som tror att de vet bättre får hennes värld att rämna och brista när hon tvingas inse att hennes världsuppfattning är fel.

Så vad drar vi för slutsats? Jo att jag inte ska vika mig en millimeter. Inget ska få denna nedlåtande varelse att tro hon är bättre än mig. Och förmodligen så kommer jag även vid denna frontalkrock vara tvungen att påminna henne om att skolan är en arbetsplats där studenter och lärare faktiskt är jämlika. Något hon aldrig förstått och hela tiden bevisar att hon aldrig kommer att förstå.
Som när hon till exempel förbjöd folk från att gå på toaletten under en föreläsning. Jag säger bara: mitt liv, min utbildning, mina naturbehov som kallar!

Nu orkar jag inte mer. Blir mentalt utmattad bara av att tänka på att det bara är en vecka kvar. Från och med nu ska jag gå omkring med ett block runt halsen och en penna i handen så jag ka skriva ner alla bevis jag faktiskt har som pekar på att hon är usel.
Eller så uppdaterar jag blocket och hänger min dator runt halsen. Så ser ni en deprimerad kvinna i 25-årsåldern med krokig rygg och en blå datorklump runt nacken så vet ni.