Smack, smack, smack...

Nu jäklar går det fort. För tre dagar sedan trodde jag att jag skulle bli tvungen att flytta hem till mamma ett tag innan jag hittade en lägenhet. För två dagar sedan skrev jag kontrakt på en söt lite etta med sovalkov. Om en vecka och tre dagar ska jag gå till banken och ta lån. Om en månad och elva dagar flyttar jag in.

Nu ska jag bara hitta ett bra betalt jobb alternativt en tät karl så jag har råd att betala min ränta varje månad. Men det är det värt. Nu är jag inne.

Hittade ingen Henke på stan igår. Men dock en Bingo Rimér. Eller jag är ganska säker på att det var Bingo. Annars var han jäkligt lik. Så Bingo, om du var på Bitter i Göteborg igår kan du väl bara skriva och bekräfta. Tack!

The sunshine holiday

Förra året spenderade jag midsommar i Piteå. Det var en trevlig midsommar. Men på kvällen regnade det. I Göteborg var det strålande sol och jag fick mms från mina vänner som dansade kring midsommarstången i solndegången. Då var jag allt lite avundsjuk.

I år regnade det i Göteborg på midsommar. Eller ska jag säga Göteborgsområdet. Och regnade kanske känns fånigt också. Det var mer som om alla änglar grät och straffade världen. Sen blev det midsommardag och regnet tog slut. Men det regnade verkligen hela midsommardygnet. Och hur var vädret i norrland? Ja inte regnade det i alla fall. Nix det var sol som gällde.

Jag är ingen bitter person. Inte alls. Men någon vill mig illa. Eller vill helt enkelt inte att jag ska få fira den perfekta midsommaren.

Jag vet vad hon heter, men jag kallar henne Tess...

Det blev ingen turné. Vi stannade helt enkelt kvar i Grebbestad. Varför åka hem när man fortfarande har roligt? Efter helgen så kan jag konstatera att Grebbestad på midsommar är ett vinnande koncept. Så det är inte sista gången jag styr ditåt på äventyr. Men efter fest i dagarna tre var jag lite trött och det kändes skönt att komma hem och sova i min säng.

Så nu har jag lovat mig själv att den här sommaren ska vara fylld av små minisemestrar. Nästa vecka blir det ju som sagt Marstrand och snart även Stockholm hoppas jag.

Note to Anna: Dags för dig att ta en minisemester i Göteborg. Henke is in town.

Bilsemester

Nu drar jag på midsommarturné. Kommer förmodligen inte hem förns lagom till jobbet på måndag. Första station blir Grebbestad. Vinka om du ser mig. En ledtråd, jag är full.

Andra anhalt blir Orust. Vinka om du ser mig. En ledtråd, jag är full.

Tredje och sista stopp blir på landet med kossor och vattenskidor. Du lär du garanterat inte se mig.

Sen är det bara en vecka kvar till Marstrand. Vink om du ser mig. En ledtråd, jag är grön.

Lyckochansen

Jag brukar inte göra sånt här. Men va fan, man kan ju vinna en dator. Och jag behöver verkligen en ny.

Ekonomiskt oberoende

Nu är det rea. Rea på massor av fina saker. Med saker menar jag naturligtvis kläder. Jag älskar kläder. Mina kläder speciellt. De är som mina barn. Går något sönder eller får en fläck blir jag ledsen. Gråter kanske till och med en skvätt. Blir väldigt gnällig.

I vilket fall som helst är det rea. H&M rear ut Madonnakollektionen och överallt går det att fynda saker. Men jag får inte. FÅR INTE! Det är frasen från helvetet. Jag hatar att inte få. Särskilt när det gäller kläder. Som liv eller död. Men eftersom jag har en plan och ett mål så måste jag hålla mig. Och framförallt hålla i pengarna. De ska gå till min lägenhet. Eller min och min. Jag har inte hittat den ännu. Men snart, snart blir jag med lägenhet.

Tanken är att jag ska köpa en lägenhet innan sommaren är över. Med sommaren menar jag förmodligen även september. Eller så blir det imorgon. Har något på gång men vill inte hoppas för mycket. Men med lite tur och tålamod blir den nog min. Sen får jag stanna i min lägenhet och svälta för jag kommer inte ha råd med annat än luft.

Men jag offrar mig. För mina barn. De förtjänar tak över huvudet, mycket utrymme och en fin adress. Jag klarar mig bra utan det mesta, men mina barn ska bara ha det bästa.

Sjukhusnojjadagen

Jag har lite svårt för sjukhus. Eller lite svårt är väl en underdrift. Jag har fobi. Saker som finns inuti sjukhus är läskiga och farliga. Typ sprutor, läkare, sjuka människor och annat. Dom får mig att må dåligt och vilja dö eller krypa ihop i fosterställning.

Men själva sjukhuset är nästan värst. Det innehåller ju allt som är ont. När jag närmar mig byggnaden börjar jag få svårt att andas. Väl inne så håller jag mig väldigt stilla och undviker att röra saker som kommer i min väg. Som om min hjärna tror att sjukhusdoften ska stanna på huden för all framtid. Jag äter eller dricker aldrig när jag är på ett sjukhus. Bara tanken ger mig kväljningar. Inte ens saft får jag ner.

Det räcker att jag sätter en fot innanför sjukhusdörren för att jag ska känna mig smutsig och ofräsch. Äcklig till och med. Därför ska jag dusch nu. Sen sova. Det är påfrestande att utsätta sig för sina fobier.

Värmebölja

Just nu är det så varmt i min lägenhet att det inte är roligt längre. Ute är det 28 grader och solen har stekt min lya sedan 2-snåret. Neddragna rullgardiner och fördragna gardiner till trots är det bastu inne.

Jag är en soldyrkare av rang. Men till och med jag har varit tvungen att se mig besegrad idag. Det går helt enkelt inte att vistas i solen. I tio minuters perioder funkar det men sen är jag slut. Borde tagit mig ut till havet där det svalkar ordentligt, men jag vågade inte ge mig på en sån utflykt när jag var bakis.

Svenska flaggans dag is no more

Infirandet av Nationaldagen var trevligt. Våldgästade kollegornas avdelningsparty. Det var lyckat och uppskattat. Tror jag i alla fall. Natten slutade ganska tidigt eftersom många ställen i stan bestämt sig för att inte ha öppet. Men det blev drinkar och dans tills det började ljusna åtminstonde. Och sedan en märklig taxiresa hem för att vänta in den lediga dagen.

Själva den stora dagen firade jag genom att ligga på en filt i Slottskogen och ha det allmänt härligt. Jag gjorde dock misstaget att placera mig på en gräsmatta alldeles för nära den dansbana där Slottskogens nationaldagsfirande höll hus. Så plötsligt stördes min sköna halvsömn av Chalmers manskör som dundrade på med nationalsången. Sen blev det folkdans. Well, jag flyttade mig vidare. Hade ändå en dejt på en annan gräsmatta att gå till. Så det blev hundbus och tårta resten av dagen.

I can be brown, I can be blue...

Äter tårta och surfar runt på Spraydate. Om en halvtimma slutar jag jobba. Livet är inte så pjåkigt ändå.

Plastic fantastic, eller?

Mitt förakt mot foppatofflan började förmodligen första gången jag såg den. Sen byggdes hatet upp under förra sommaren i Piteå. Jag tror varannan människa gick omkring med de färgglada idiottofflorna.

Saken blev ju inte bättre i söndags. I söndags var jag nämligen på Landvetter flygplats för att hämta en Mr Geyser som ska föreläsa under World Maritime Rescue Congress. Så där står jag alltså och väntar. Väntar och iakttar. För det bästa som finns är ju att titta på folk.

De första personerna som kommer ut är hela familjen foppatoffla. Fyra vuxna och fem jävla ungar. I foppatofflor. Hela högen. Fyra av ungarna är killar, de har alla hockeyfrilla. Den typen som var inne -82. Eller aldrig. Utanför står två halvtjocka tanter och väntar på dom. Utan foppatofflor. Men ändå.

Vad tror ni händer? Glädjetjut och griniga ungar? Självklart. Spring och lek i ankomst hallen? Självklart. Mer då. Inget. INGET. De rör sig nämligen inte ur fläcken utan parkerar hela gruppen precis utanför ankomstdörrarna. Under den halvtimme som jag står där, står de fortfarande kvar. De blockerar för alla andra resenärer och reagerar inte ens. Istället står de bara där som en plastig, regnsbågsfärgad mur mot omvärlden. Så nu är det bevisat. Använder man foppatofflor blir man trögare än vanligt folk.

Det värsta? Det värsta är att det idag beslutas om de som arbetar på Marstrand vecka 27 ska ha på sig gröna foppatofflor. Det värker i mig och jag har lagt in min protest. Om toffeljävlarna är kravet måste jag tacka nej till Marstrand. Jag vill inte tacka nej. Om någon fattar hur underbart det skulle vara att bo på Marstrand under hela Match cup så förstår ni också att jag inte vill tacka nej.