Jag har fastnat i träsket

Eftermiddagspass

Just nu sitter jag på jobbet och mölar i mig godis. Min karaktär suger. Måste hem och äta bönsallad för att kompensera.

Så nära...

Grabbarna på Slottet brukar gilla att posta roliga ordverifieringar som de har stött på. Jag tyckte att den här var kul.

Se upp för dårarna

Idag luktade det tungt av turk på bussen när jag åkte hem från jobbet. Ni vet, den där tjocka av gammal svett. Det kom från busschauffören och hans kompis som åkte med på turen. Jag är fortfarande åksjuk.

Det är inte okej...

...att ringa upp ett nummer och sen koppla bort hjärnan så att man inte ens vet vart man har ringt när man får svar. Det är inte okej, hör ni det.

Snorkråka!

Min kamera är trasig. FAN!

Ut och resa

Eftersom vissa människor, läs Lina, aldrig pallrar sig ner till Göteborg så får jag ta mig upp till Stockholm. Det är ju den där berömde Mohammed och berget ni vet. Så nu har jag bokat. Den fjärde december drar jag norrut.

Matmani

Nu var det dags att börja ett nytt liv igen. Inget godis, inget bröd, ingen pasta. Alltså undvika kolhydrater. Det innebär att under veckan består min middag av en smoothie gjord på naturell yougurt, banan och havrekli. Ibland slänger jag i lite hallon eller kakao för att skoja till det. På helgen blir det kyckling eller kassler med rivna morötter och bönor. Tur att jag gillar bönor. Och att min mage gillar bönor.

Ovanstående är piece of cake, jag sköter mig jättebra. Det är dagarna på jobbet som är svåra. Jag försöker att välja det nyttigaste alternativet i lunchmatsalen och sätter mig på händerna för att låta bli att ta av brödet. Så det funkar. Det är tiden före och efter som krånglar alltså. Jag hinner inte äta frukost på morgonen vilket jag borde. Det är viktigt. Ibland hinner jag få med mig en banan. Men det kan vara svårt för jag är dålig på att planera. Det finns sällan bananer i mitt hem.

I början av veckan funkar det bra. På måndag kommer fruktkorgen till jobbet så då finns det alltid mellanmål. Men på onsdag är frukten på jobbet lika avlägsen som vatten i Sahara. Vad gör man då? Jo man äter chips och godis som det alltid finns mängder av. Eller alternativet som är att svälta. Okej, jag överdriver, men jag behöver något att äta minst var tredje timme annars blir jag ledsen och kinkig.

Så om någon har några bra idéer på hur jag ska bli bättre på att få rutiner och planera både inköp och intag får ni gärna säga till.

Ett hundliv

Ibland önskar jag att jag var en hund. Just idag önskar jag att jag var min hund. Klockan sex väckte jag honom och gav honom frukost, sen släpade jag iväg honom på spårvagnen och tog en liten promenad så han fick pinka rivir. Väl framme vid slutdestinationen var klockan sju och hundvakten kom och mötte oss i morgonrock. Tänk så skönt att få gå och lägga sig och sova några timmar till för att sedan ha kul och busa hela dagen. Så skulle jag gärna ha det.

Pissråtta!

När man går på stan, eller bland folk på andra ställen, behövs det ett visst slags vett. Gåpåstanvett. Man kan inte stanna och filosofera var och när man vill. Eller gå hur många som helst i klunga och småprata.

Framförallt borde man låta bli att överhuvudtaget existera om man är en klantig, ovettig människa med barnvagn. Eller i alla fall se till att man är så pass funtad att man inte kör på min hund. Tur att jag var alldeles för bakis för att ge igen för annars hade jag kört över hennes unge med vagnjäveln.

Mmmmmm...

Det här skulle kunna vara världens vackraste man.

Det är konstigt...

...vad lite som behövs för att göra mig lycklig ibland. Ett par nya skor och Winnerbäck i lurarna på vägen hem. Klart!

Good shit

Om ni som jag gillar bra reklamkampanjer så ska ni kolla in IQ-reklamen.

Bussligister

Om det finns något som jag tycker mer illa om än barn, speciellt barn som nyser rakt ut på spårvagnen, så är det näbbiga tanter. Ni vet den där typen som snörper på munnen och spärrar upp ögonen bakom sina glasögon. De har klumpig mascara på för korta ögonfransar och gärna blå kajal. Läpparna har alltid gammelrosa läppstift. Och alltid, alltid sitter de på bussen och pressar ihop läpparna och kastar ogillande blickar.

Bara för att jag kommer stormandes till hållplatsen med andan i halsen och sminket i väskan betyder inte det att jag borde lära mig hyfs. Jag har bara inte tid att gå upp en timme tidigare för att föna håret och sätta på mig fejset. Nä, då får man ogillande blickar. För man kanske stör deras ordning. Man ska sitta tyst och stilla när man åker buss. Inte sminka sig eller digga till musiken. Och framförallt inte breda ut sig med en massa väskor och kassar. Hujedamej!

Ge mig!

Okej, nu är det eftermiddag. Jag är godissugen. Jag vill skrika åt varenda människa som går förbi att de ska ge mig godis. Men det kan jag ju så klart inte göra. Framförallt måste jag låta bli att göra det på vägen hem. De skulle förmodligen titta konstigt på mig på bussen. Kanske skulle busschauffören till och med stanna och kasta av mig. Vem vill ha ett psykfall ombord liksom. Eller vem vill ha ett psykbryt ombord för den delen. Nu får jag ta och kamma mig innan jag går hem. Inga skandaler idag tack!

Okej, hösten är inte bara dålig

Vad har hänt med indianerna?

Frölunda förlorade borta mot Luleå med två-åtta. Det är inte okej. Tänk om jag hade bestämt mig för att åka till Lule för att kolla hockey. Vad besviken jag hade blivit då.

Man vet att...

...man bor i ett pensionärstätt område när det erbjuds influensavaccination på biblioteket.

Du ska inte tro det blir sommar...

Inte helt oväntat har det blivit höst. Trots det så blir jag lika förvånad varje gång jag tittar ut och ser att träden går i gult, rött och orange. Det känns ungefär som om jag vore döende. Jag ligger på min dödsbädd, sträcker ut armarna och säger: Nej, inte nu, jag är inte färdig med livet än!

Ok, kanske lite väl dramatiskt. Men jag är verkligen inte klar med sommaren. Jag vill ha sol, värme och lata dagar.

Viva la fiesta!

Det är klart nu. Jag har avgjort tävlingen. Eller, det är ingen tävling. Men de vinner ändå. För jag har världens bästa jobbarkompisar. Så det så. Och om det är någon som vill påstå motsatsen får ni väl göra det. Men ni har fel.

Självklart är det här inlägget helt ointressant för alla utom mig själv. Det är meningen.

Nedrans hunk

Nu var det en sån här. En sån utan Facebook. Kan du inte snälla, snälla höra av dig och berätta om du har fru och barn eller om du är ledig. Jag pratar så klart om Johan som var här idag. Johan, du vet vad du ska göra.

Storasyster ser dig!

Varför har inte alla Facebook? Jag hatar folk som inte har det. Inte för att jag är superultranördig och alltid hänger där, även om jag gör det, utan för att det är bästa stället att leta efter folk på. Så fort det kommer in en söt kille på jobbet och skriver in sig så måste jag genast facebooka honom och se hur gammal han är, om han är singel om vi har gemensamma vänner med mera. Det är ju årets bästa grej! Vad gjorde man innan? Och kan vi inte införskaffa någon form av straff för alla som inte går med i Fejjan-sekten?

I ditt ansikte

På vilka sätt älskar jag Magnus Betnér? På fucking alla sätt. Han är så jävla grym så jag känner att ett totalt meningslöst och intelligensbefriat inlägg är på sin plats. Go Mange!