Som Linn mycket riktigt påpekade så blir det ju ett visst luftmotstånd när man cyklar. Man plöjer genom luften som Moses genom Röda havet. Men det är inte det som händer när jag sätter mig på sadeln. Det är mer en djävulskt uträknad plan. Någon som sett till att kasta en förbannelse över mig och min kära velociped. Allt för att få mig att kasta in handduken och ge upp.
I morse till exempel, bestämde jag mig för att trots allt ge cyklandet ett försök till, eftersom träden utanför fönstret visade på minimal vind. Jag kom nog inte mer än hundra meter innan jag ångrade mig. Det var som att trampa i deg. Men enveten som jag är vände jag naturligtvis inte om utan fortsatte hela vägen till jobbet. Föreställ dig en stor degbytta där dina fötter blivit nedsänkta med trampor och allt. Inte det minsta roligt att cykla då vill jag lova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar