Snart är det helg...igen!

Nu är det snart jul, jul, strålande jul. Och jag sitter på jobbet och vickar på tårna i takt med Akon och annat strunt som spelas på radio. Hittills har jag löst två korsord, försökt flyga med den fjärrstyrda helikoptern jag och en kollega köpte i fredags och ätit ganska många chokladbitar.

Som ni ser har det här börjat som en bra dag. Och idag finns dessutom lönen på mitt konto. Så antingen idag eller imorgon efter jobbet ska jag ge mig ut och köpa julklappar. Eller kanske innan gröten på julafton. Vi får se när jag hinner.

Jag, en slö jävel

Eftersom jag, som rubriken antyder, är en slö jävel kommer här en länk till Linas blogg där ni kan se bilder på mig från min Stockholmsresa. Och en från Kikas.

Julia, Julia, Julia

Jag känner att dagen är i behov av några textrader från Chris Rea.
Den handlar om mig.

She needs your love
She needs it every day
But speak of love
See her laugh and run away

Julia, which way will you go
Julia, i wanna know
Julia, only the moon and stars
Julia, know just where you are
Julia

Seg i starten

Ja okej, jag kanske borde uppdatera med lite bilder. Och åka till Umeå. Men det sista får bli när våren kommit eller kanske till och med sommaren. Bilderna kommer nog under dagen.

Stureplan vår kära stadsdel

Idag ska jag åka tåg. Tänkte nämligen ta en helg i Stockholm och bli av med mina pengar igen. Fast den här gången ska jag se till att shoppa upp dem istället för att bli bestulen. Jävlart vad hårt jag ska hålla i handväskan.

Krumelurer

Det sägs att jag är svår. Kanske jag är. Men det är alla andra också i så fall. Om inte jag vet vad jag vill så kan jag ju inte vidarebefordra det till andra. Sätt två sådana människor i samma rum och se vad som händer. Ingenting!

Middag för två?

Nu sitter jag på jobbet och är alldeles nervig och löjlig. Typ skakis. Jag kan ju laga mat. Visst kan jag? Klart jag kan. Har ingen som helst anledning att vara nojig. Kanske finns någon annan anledning till nervositeten.

Det här...

...ska jag roa mig med ikväll.

Den här veckan

Ibland har jag bra dagar. Ibland har jag dåliga dagar. Ibland har jag sämre dagar. Ibland har jag bättre dagar. Det svänger kan man säga. Just nu har jag haft ett gäng ruggigt dåliga dagar. Och då snackar jag verkligen ruggigt dåliga.

Men det börjar ordna upp sig nu. Det är fredag. Det sätts upp ljusslingor och granar, stakar och bockar. Det blir bättre och bättre. Jag ska ha en alldeles fantastisk helg som ska inledas på bästa möjliga sätt. Hoppas jag.

Jag ser det snöar...

Jag blir yr av lycka när jag ser att det dalar fina små flingor utanför fönstret. Allt känns så mycket lättare och vackrare. Trots att solen inte skiner så känns det mycket ljusare och trevligare. Jag önskar mig ett vinterlandskap i julklapp.

Sen blir jag deppig när jag tänker på att väderleksrapporten säger att det redan på onsdag ska bli plusgrader igen. Nio stycken närmare bestämt. Det är ju rena rama vårvädret. Fy och ve och allt annat man säger när saker går åt helvete eller rinner en ur händerna.

Svar till JULina

Men jag gillar det mysiga med julen. Tända ljus, äta godis till frukost, gå i pyjamas hela dagen, ljusslingor i roliga färger. Och snö. Blir det inte snö har jag svårt att hitta känslan.

Det jag inte gillar är stressen och julklappshysterin och allt jävla tjafs som kommer med julen. Låt mig bara vara i fred så njuter jag. Men det ska gnabbas och hållas på. Stressas hit för att sedan stressas dit. Alla ska vara glada och roliga. Det håller ju inte i längden. Tillslut blir det skit.

Snart är den här

När det är mitten av november så betyder det att det snart är december och då påminns jag om det här.

Mumsfillibabba

Just nu ser det ut så här framför min arbetsplats. Jag är förste tapasgeneral och bjuder alla på nice tilltugg.

I en annan värld

Igår var jag på frukostseminarium. Det handlade om användbarhetstest. Vi fick frukost och en bok. Eftersom jag har ett behov av att alltid passa in oavsett i vilka kretsar jag rör mig så hade jag naturligtvis på mig mina breda, mörkbruna Diorbågar. Väldigt IT.

Godis Schmodish

Just nu är det allmänt kaos och oreda i min hjärna. Istället för att slänga änden på min morot slängde jag min handske. Jag svarar med god morgon fast klockan är över 15. Kanske skulle lite godis hjälpa?

Tjat, tjat, tjat

Jag vet att jag upprepar mig. Men jag tycker det är så fantastiskt vackert, storslaget och imponerande. Jag hoppas att den vinner alla pris som den kan vinna. Rus.

Jag ber om ursäkt...

...i förväg. Så förlåt syster, förlåt Kizzy, förlåt alla andra som jag kommer att förolämpa under kommande textrader. Jag gillar er, det gör jag verkligen. Ni har aldrig gjort mig något ont. Men jag måste bara få ur mig skiten.

JAG HATAR SKÅNSKA!

O'boy vad skönt det känns nu. Genast fick jag nya krafter till att tackla jobbiga, jobbiga, jobbiga säljare som försöker ställa sig in, på skånska.

Kyss till er alla

Det finns vissa saker jag gillar mer än andra. En sak är fina, roliga, annorlunda smycken. En favorit på nätet är Kyssjohanna.se. Men jag vill ju kunna känna, klämma och känna när jag ska köpa saker. Speciellt om de är lite pricy.

Så gissa om jag hoppade jämfota av upphetsning ikväll när jag var ute på promenad och hittade en butik som jag aldrig sett förut. En Kyssjohanna på Vegagatan. Kanske har den funnits där länge, kanske inte. Men vid första bästa tillfälle ska jag gå dit och klämma och känna tills de får nog och slänger ut mig.

Här är jag

Jag har inget bättre för mig än att sitta i soffan, äta räkor och dricka rödvin. Nyligen gick några kompisar förbi nere på gatan och undrade om jag inte skulle följa med ut. Nej, svarade jag, vänligt men bestämt. För denna helgen är ju min nyktra helg.

Idag gjorde jag en intressant iakttagelse på Systembolaget. Klockan 16.00 bestod dess kunder av åttio procent medelålders män. Nitton procent var medelålders kvinnor och den sista procenten var jag.

Att utgå ifrån att jag själv är en procent har ingenting med matematiska uträkningar att göra utan är enbart resultatet av att jag är en person. En individ. En människa. En procent.

Bestämda vägar och dystra ledmotiv

Idag snurrar det en textrad av Hello Saferide i mitt huvud.

"I don't want to end up being a tragic heartbroken human being"

Om ödet existerar så måste väl någon vara förutbestämd att bli en gammal nucka. Kan ju lika väl vara jag som någon annan. Lika bra jag förbereder mig ifall jag börjar tro på ödet.

Tanten

Jag är fortfarande bakis efter fredagsölen. Är det ett tecken på att jag börjar bli gammal?

Jag har fastnat i träsket

Eftermiddagspass

Just nu sitter jag på jobbet och mölar i mig godis. Min karaktär suger. Måste hem och äta bönsallad för att kompensera.

Så nära...

Grabbarna på Slottet brukar gilla att posta roliga ordverifieringar som de har stött på. Jag tyckte att den här var kul.

Se upp för dårarna

Idag luktade det tungt av turk på bussen när jag åkte hem från jobbet. Ni vet, den där tjocka av gammal svett. Det kom från busschauffören och hans kompis som åkte med på turen. Jag är fortfarande åksjuk.

Det är inte okej...

...att ringa upp ett nummer och sen koppla bort hjärnan så att man inte ens vet vart man har ringt när man får svar. Det är inte okej, hör ni det.

Snorkråka!

Min kamera är trasig. FAN!

Ut och resa

Eftersom vissa människor, läs Lina, aldrig pallrar sig ner till Göteborg så får jag ta mig upp till Stockholm. Det är ju den där berömde Mohammed och berget ni vet. Så nu har jag bokat. Den fjärde december drar jag norrut.

Matmani

Nu var det dags att börja ett nytt liv igen. Inget godis, inget bröd, ingen pasta. Alltså undvika kolhydrater. Det innebär att under veckan består min middag av en smoothie gjord på naturell yougurt, banan och havrekli. Ibland slänger jag i lite hallon eller kakao för att skoja till det. På helgen blir det kyckling eller kassler med rivna morötter och bönor. Tur att jag gillar bönor. Och att min mage gillar bönor.

Ovanstående är piece of cake, jag sköter mig jättebra. Det är dagarna på jobbet som är svåra. Jag försöker att välja det nyttigaste alternativet i lunchmatsalen och sätter mig på händerna för att låta bli att ta av brödet. Så det funkar. Det är tiden före och efter som krånglar alltså. Jag hinner inte äta frukost på morgonen vilket jag borde. Det är viktigt. Ibland hinner jag få med mig en banan. Men det kan vara svårt för jag är dålig på att planera. Det finns sällan bananer i mitt hem.

I början av veckan funkar det bra. På måndag kommer fruktkorgen till jobbet så då finns det alltid mellanmål. Men på onsdag är frukten på jobbet lika avlägsen som vatten i Sahara. Vad gör man då? Jo man äter chips och godis som det alltid finns mängder av. Eller alternativet som är att svälta. Okej, jag överdriver, men jag behöver något att äta minst var tredje timme annars blir jag ledsen och kinkig.

Så om någon har några bra idéer på hur jag ska bli bättre på att få rutiner och planera både inköp och intag får ni gärna säga till.

Ett hundliv

Ibland önskar jag att jag var en hund. Just idag önskar jag att jag var min hund. Klockan sex väckte jag honom och gav honom frukost, sen släpade jag iväg honom på spårvagnen och tog en liten promenad så han fick pinka rivir. Väl framme vid slutdestinationen var klockan sju och hundvakten kom och mötte oss i morgonrock. Tänk så skönt att få gå och lägga sig och sova några timmar till för att sedan ha kul och busa hela dagen. Så skulle jag gärna ha det.