Tv:n är hemma. Och Julia har blivit vuxen. Förstår ni att innan jag packade upp min fantastiska nya accessoar så städade jag. I vanliga fall så river jag upp alla paket så fort jag kommit innanför dörren. Jag är som ett barn på julafton. Men den här gången kände jag att jag var tvungen att göra fint innan. Kanske för att tv:n inte skulle känna sig besviken när hon äntligen tittade ut ur kartongen. Ja, det är en hon.
Det är bara det att det blev ju inte bara så att jag plockade undan för att få plats med underverket. Nä, plötsligt kom jag på mig själv med att stå och diska. Tittade ut från köket och visst, där stod kartongen fortfarande orörd. Det kändes som att vara i en dröm. Eller ett alternativt universum.
Nu har jag i alla fall tagit mitt förnuft till fånga och tv:n är på plats.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar