Främmande män

Om du skulle kliva in i ditt vardagsrum, med en macka i ena handen och en kopp te i andra, på väg mot soffan för att avnjuta dessa delikatesser och ser att någon befinner sig på din balkong. Vad gör du då?

A: Fortsätter som om inget hänt och sätter dig i soffan som är ca 2 meter från karl på andra sidan balkongdörren.

B: Springer förskräckt in i köket igen och undviker vardagsrummet så gott du kan.

C: Går ut på balkongen och erbjuder mannen din macka.

Själv valde jag alternativ B. Ställde det jag hade i händerna på soffbordet och rusade som en skrämd mus ut i köket. Ändå tills Anna kom och jag hade sällskap av någon i mitt invaderade rum. Men först såg jag ju så klart till att skrämma henne också med min balkong-man.
Så där satt vi och fnissade åt karl med grinden.

Nu visste jag ju visserligen att han skulle komma för att sätta upp en grind nån gång. Men inte mer än så. Och senast dagen innan hade vi skojat om att den där grinden kommer nog inte upp fören efter semestern. Så inte anade väl jag att det skulle ligga en karl på knä på min balkong redan nästa eftermiddag. Men så var det.

Och då undrar jag: Gör man så?
Bara för att vår lägenhet råkar befinna sig på bottenvåningen så kan man väl vara hövlig nog att iaf ringa på och säga att man kommer finnas på balkongen en halvtimma framöver. Eller? E jag dum? Betyder bottenvåning samma som noll respekt för privatliv? Nu ska jag inte överdriva. Men jag blev rätt chockad.
I efterhand så vet jag att jag borde gått ut med frukosten på balkongen för att hålla honom sällskap. Lite hövlig kan jag ju vara trots allt.