Nu är det en sån där dag igen. Min mamma brukar säga att man blir klumpig strax före mens. Men nu är det strax efter. Förmodligen så är det någon som gett mig en förbannelse. Eller så har jag helt enkelt gjort något jag inte borde. Det är nog det sista misstänker jag.
Om ni vill veta så började det med att en kollega frågade hur det var med mig idag. Bara fint, svarade jag. För det var det faktiskt. Sen hällde jag ut mitt tevatten och tappade vattenflaskan på golvet. När jag kom till mitt skrivbord och skulle höja det, jag måste nämligen stå upp idag eftersom min skjorta är för kort och om jag sitter åker den upp ur byxorna, fastnade datorskärmen och trycktes typ ihop. Alla som nån gång haft ett sånt här jäkla bord vet att det blir katastrof om det är något ivägen när man ska använda mekaniken.
Så nu står jag här, börjar redan bli trött i fötterna, och bara väntar på vad som ska hända. Tekoppen står på behörigt avstånd. Alltså minst en armslängd bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar