I tisdags fick jag en försenad Alla-hjärtans-dagspresent. En jätterolig sån. Eller den är rolig om man känner min mamma som gav mig den. Den kom i en fin rosa påse. Det första jag tog upp ur påsen var ett kort. Tydligen så hade några USA-inspirerade tjommar fått slå läger i Arkaden den bedrövliga dagen. För på kortet sitter min mamma i en soffa, händerna i knät, fotad ovanifrån och med en blick som påminner om en liten vit dansmus när den tittar upp på dig från sin bur. Stilla bedjande med huvudet lite, lite på sned. Bakom henne tornar ett stort rött hjärta upp sig. Bilden föreställer alltså ett stort rött hjärta med min mamma sittandes i nederkant. Så vän och mild som hon ser ut på den bilden har jag aldrig sett henne. Naturligtvis utlöste det här kortet ett gapskratt hos mig så fort jag fick upp det ur påsen.
Resten av presenten var en hjärtformad värmedyna. En sån som jag kommer ihåg från när jag var liten. Fast de vi hade då var fyrkantiga och gröna. Det är den sorten som passar lagom i handen och med nån form av vätska i som aktiveras genom att klicka på en metallbit som finns inuti. Sen är det bara att värma sina frusna fingrar eller värma upp sina skor innan man ska ut i kylan. Naturligtvis blev jag väldigt glad och lite nostalgisk. Då utspelar sig följande dialog:
Jag: Åh vad roligt! Var har du hittat en sån?
Mamma: Den fick man där dom tog kortet.
Jag: Vadå? Så du har inte ens KÖPT en Alla-hjärtanspresent till mig?
Mamma: Nä, men jag erkänner ju det i alla fall.
Här skrattade vi båda två så att vi nästan trillade av barstolarna vi satt på. Om ni undrar, det gör ni säkert inte men ändå, så är det min mamma i ett nötskal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar