Inte helt oväntat har det blivit höst. Trots det så blir jag lika förvånad varje gång jag tittar ut och ser att träden går i gult, rött och orange. Det känns ungefär som om jag vore döende. Jag ligger på min dödsbädd, sträcker ut armarna och säger: Nej, inte nu, jag är inte färdig med livet än!
Ok, kanske lite väl dramatiskt. Men jag är verkligen inte klar med sommaren. Jag vill ha sol, värme och lata dagar.
1 kommentar:
Men fan va hösten e fin ändå :) O lat, det tycker jag att man kan va för jämnan, hela året om!
Skicka en kommentar