16 januari 2009

En sak jag har svårt för


Trots att jag ofta är språkpolis och särskrivningsgestapo så finns det vissa saker jag aldrig lär mig. I skolan fick man regeln att aldrig aldrig stavas med två l och att alltid alltid stavas med två l. Och tänk om någon lärt mig en bra regel för enda och ända. Varje gång jag ska skriva aldrig så upprepar jag regeln som ett mantra i huvudet. Trots att jag kan stava till det. Det har blivit en tvångstanke. Med enda och ändå har jag ingen regeln att rabbla. Det blir istället kortslutning och kaos i min hjärna. Varför går det inte på automatik? Är jag selektiv dyslektiker eller vad är det frågan om?

3 kommentarer:

fru stenberg. sa...

Känner igen mig i det där.. "enda" eller "ända", hur svårt som helst!

Lyxunge sa...

Lätt! Handlar det om antal, alltså "en" (1) så är det "enda". Allt annat "ända".

Lyxunge sa...

Streck och sträck däremot...