Klantarsel

Jag känner mig som Papphammar. Eller kände. Just då. Och det har inte ens något med gårdagens fylla att göra. Fast det hade kunnat vara så. För fullt var det.

Men nääää, det här hände tidigare under dagen. Och är förmodligen anledningen till dagens sjuka huvudvärk. Kan inte tänka mig annat.

Picture this: Julia + alltid lika glad hund går på en trottoar. Bredvid trottoaren finns en parkering med massa bilar. Julia som råkar tycka om fina bilar fastnar för en parkerad rackare. Så, huvudet rakt åt höger, tankarna någon helt annanstans. Och plötsligt, pang! Jag tror faktiskt att det lät så. När huvudet träffade stolpen. Japp, du läste rätt. Huvudet träffade stolpen. Tydligen så hade någon tyckt det var kul att böja stolparna som talade om att det var tillåtet med parkering. Så likt snötunga grenar hängde de över trottoaren. I alldeles rätt höjd för att träffa Julias tinning.

Ni förstår själva. Att klockan dessutom var 15 på en lördag med fullt av människor på väg till eller från affärerna gör ju inte saken bättre. Shit, vad jag önskar att jag hade kunnat se mig själv just då.