21 januari 2007

Snuggleuprealclose

Efter att ha ätit en hel del tacos och druckit för många öl var vi inte alls sugna på att åka hem. Istället bestämdes det att vi skulle sova över. I Onsala. Bushen. Mitt i ingenstans. Sagt och gjort.

Eftersom jag och
L tillsammans hade fem hundar. Japp, helt rätt. Bara en var min dock. Så bestämde vi oss för att sova i varsin soffa och ge P gästrummet med säng och allt. Efter att ha löst världsproblemen, druckit vatten och tagit en huvudvärkstablett i förebyggande syfte somnade vi äntligen.

Vi kan inte
ha sovit många minuter när vi väcks av ett brak. Det är P som på väg till toaletten snubblat över valparnas provisoriska inhägnad bestående av drickbackar och flyttlådor. Lite skratt och sedan sova igen. En ganska lång stund efteråt kommer P ut från toaletten och mot min soffa. Sätter sig vid mina fötter och säger:

- Jag mår inge bra. Jag har kräkits.


Jag: - Gå å lägg dig igen så ska du se att det blir bättre.

P:
- Jag mår illa

L: - Det känns nog bättre när du ligger i sängen igen.

P(samtidigt som hon lyfter på mitt täcke): - Det snurrar så mycket i sängen.

Jag
(samtidigt som P stoppar fötterna under mitt täcke): - Du har väl inte tänkt lägga dig här?

P:
- Jo, jag mår ju illa i sängen.

Jag: - Du har väl inte spytt i sängen?

P: - Självklart inte. Men det snurrar så mycket där.

Sen följer en lång stund med fötter i ansiktet, knuffandes för att få plats och en massa annat tjöt. Eftersom det tydligen inte snurrade lika mycket i soffan så sov vi ganska snart. Trångt, men ok, vad gör man inte.

Cirka klockan 08.00.


P: - Tycker du att jag ska gå och lägga mig i sängen?

Jag: - Ja det vore kanske bra.

Vid frukostbordet.

L: - Varför gick du och la dig i soffan egentligen?

P: - Men det var ju så ensamt i sängen.

Inga kommentarer: