Efter att ha ätit en hel del tacos och druckit för många öl var vi inte alls sugna på att åka hem. Istället bestämdes det att vi skulle sova över. I Onsala. Bushen. Mitt i ingenstans. Sagt och gjort.
Eftersom jag och L tillsammans hade fem hundar. Japp, helt rätt. Bara en var min dock. Så bestämde vi oss för att sova i varsin soffa och ge P gästrummet med säng och allt. Efter att ha löst världsproblemen, druckit vatten och tagit en huvudvärkstablett i förebyggande syfte somnade vi äntligen.
Vi kan inte ha sovit många minuter när vi väcks av ett brak. Det är P som på väg till toaletten snubblat över valparnas provisoriska inhägnad bestående av drickbackar och flyttlådor. Lite skratt och sedan sova igen. En ganska lång stund efteråt kommer P ut från toaletten och mot min soffa. Sätter sig vid mina fötter och säger:
- Jag mår inge bra. Jag har kräkits.
Jag: - Gå å lägg dig igen så ska du se att det blir bättre.
P: - Jag mår illa
L: - Det känns nog bättre när du ligger i sängen igen.
P(samtidigt som hon lyfter på mitt täcke): - Det snurrar så mycket i sängen.
Jag(samtidigt som P stoppar fötterna under mitt täcke): - Du har väl inte tänkt lägga dig här?
P: - Jo, jag mår ju illa i sängen.
Jag: - Du har väl inte spytt i sängen?
P: - Självklart inte. Men det snurrar så mycket där.
Sen följer en lång stund med fötter i ansiktet, knuffandes för att få plats och en massa annat tjöt. Eftersom det tydligen inte snurrade lika mycket i soffan så sov vi ganska snart. Trångt, men ok, vad gör man inte.
Cirka klockan 08.00.
P: - Tycker du att jag ska gå och lägga mig i sängen?
Jag: - Ja det vore kanske bra.
Vid frukostbordet.
L: - Varför gick du och la dig i soffan egentligen?
P: - Men det var ju så ensamt i sängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar