I morse när jag kom till jobbet var jag på ett humör som gjorde att jag ville sparka och slå på saker. Något upprörande i sig eftersom det inte är så ofta jag är på just det humöret nuförtiden. Men anledningen var enkel. Solen sken.
För det första försov jag mig. Inget konstigt med det. Jag brukar vakna vid ungefär den tiden. Men idag var det inte den vanliga rutinen. Nä, hunden skullle lämnas på ett annat ställe än vanligt och jag skulle ha med mig ombyte för kvällen. För det andra så ösregnade det ute.
Vid den tidpunkt då det börjar bli kritiskt och jag verkligen måste gå för att hinna med spårvagnen stod jag, osminkad, i underkläder. Så där smart. Slängde på mig kläder. Naturligtvis kändes det fel redan från början. Men det fanns ingen tid att byta utan det var bara att stoppa ner sminkväskan och dra. För en gångs skull så klädde jag mig efter vädret. På med gummistövlarna alltså.
Så stressar jag iväg och drar runt på stackars hunden och tunga väskan. Kommer av tåget i Mölndal där jag ska dumpa grejer och hund hos mormor. Vad händer då? Jo den jäkla solen bestämmer sig för att komma fram. Där halvspringer jag med stövlar och stort jävla paraply. Konsekvens? Jag svettas som en jävla gris i mina obekväma felvalda kläder. Kastar in allt hos mormor och styr mot bussen igen. Hinner precis med den och kommer alltså till jobbet med andan i halsen och svettdroppar i pannan. Arg som ett bi. På solen. Tragiskt.
Här sitter jag nu och förbannar mig själv för att jag inte bestämde vad jag skulle ha mig redan igår. Skjortan är för tajt och glipar alltså vid knapparna. Så länge jag inte står upp. Det är en ståskjorta. Byxornas tajthet ska vi inte ens prata om. Att svettas i tjata kläder är nog bland det värsta jag vet.
Kanske att allt kan ha med rubriken att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar