Ibland tänker jag att jag borde skriva om något djupare på den här bloggen. Om något som faktiskt betyder något för mig. För att visa att jag faktiskt inte är så ytlig. Eller jo, jag är ytlig. Jag bryr mig inte om politik eller världsproblem. Men allt kretsar trots det inte kring det perfekta läppglanset eller att skaffa schyssta silicontuttar. Jag bryr mig om mode och fester. Vänner och resor. Allt som gör mig lycklig. Att snöa in på vem som borde styra landet gör mig bara gammal i förtid.
Trots detta så så är jag tillräckligt intresserad för att kalla mig feminist. Kanske inte feminist i dess rätta bemärkelse. Utan det jag tolkar in i feminismen. Jag behöver inte stå och bränna bh:ar eller dra på mig yllesockar och sluta raka benen bara för att tycka livet är orättvist. Att man behandlas olika på grund av kön eller ras är sjukt. Och det borde väl alla hålla med om. Ja ok, inte alla, jag vet att det finns rikspuckon som tycker det är skillnad på folk och folk. Men jag menar normala vettiga människor. Sådana som Sverige till större delen består av. Så varför har vi inte kommit längre?
Kan du inte språket behandlas du som mindre vetande och har du ett visst kön får du sämre betalt. Att Sverige ser ut så år 2007 måste ju ändå ses som ett misslyckande. Vi som folkgrupp, alla boende i Sverige, har misslyckats. Och när det kommer förslag som detta förstår jag varför. Sverige är fyllt av fler rikspuckon än jag kunde ana.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar