Jag har alltid sagt att jag inte vill ha barn. De är obehagliga och jag blir lite rädd för dom. Snoriga, skitiga och skrikiga. Visst kan de vara söta. Och roliga. Om man bara lånar dom en stund vill säga. Men tanken på att vara gravid eller föda eller uppfostra en unge gör mig bara illa till mods. Men allt det här får man inte säga högt. Nä, då får man hela världens helyllemorsor på sig.
- Klart du kommer ändra dig, det är underbart att ha barn...bla, bla, bla.
Eller som när jag jämför min hund med deras snormonster. Då blir de genast förnärmade. Så vida de inte själva har både hund och barn. Då fattar de hur mycket likheter det faktiskt finns. Hundar och små barn har en förmåga att uppföra sig och reagera på samma sätt i många situationer förstår ni.
Visst jag kanske ändrar mig. Eller så kanske inte. Troligtvis det senare. Men jag vill att det ska vara okej att inte sträva efter modersrollen eller kärnfamiljen. När det är det kanske jag plötsligt vill. Och när jag läser om denna fantastiska kvinna så tror jag att den dagen jag väntar på kommer närmare. Dagen då det är okej att inte vilja följa normen. Eller jag tror hon är fantastisk i alla fall. Det måste man väl nästan vara för att stå för något som provocerar så många. Fler Corinne Maier åt världen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar