Förslag, någon?

Idag mår jag lite bättre. Kanske är det på grund av mammas läskiga beska droppar som hon tvingade i mig igår. Man har inte smakat beskt innan man har smakat dom. Det lovar jag. Som tur var hade jag en massa godis som jag kunde stoppa i mig efteråt som tröst.

Idag är dessutom en dag då jag funderar över mina framtida karriärsplaner. Eller, karriär och karriär men jag måste ju tydligen ha något slags mål. Så läste jag det här. Varför har inte jag någon undermedveten, dold talang som jag kan tjäna massa pengar på? Förtjänar inte alla att ha det? Vi får väl se om jag kan komma på vad jag ska bli när jag blir stor.

Jag hatar ju måndagar

Jag håller på att bli sjuk tror jag. Eller vad sägs om frossa, magont, kli i näsan och svårigheter att hålla mig vaken på jobbet. Rätt bra tecken. Dessutom har jag börjat nedräkningen till Mexico. Det kommer inte alls bli en lång väntan. Bara 82 dagar kvar nu. Som sagt, ingen lång väntan alls. Inget mer spännande att rapportera om idag tyvärr. Jo, imorn får jag äntligen, äntligen, äntligen träffa världens bästa pannkakskompis. Så se nu till att hela intresseklubben antecknar flitigt.

Nu blir det mycket väder, men det skiter jag i...

Ingenting gör mig gladare än ett vackert väder. Lite sol och så är känns allt fantastiskt. Så har det varit nu i ett par dagar. Trots att jag får sitta inne och titta ut på solskenet så har det effekt på mig. Precis lika glad som jag blir när det är sol blir jag ledsen när det är grått. Nu är det grått. Ändå är jag inte ledsen. Är det kanske solhormonet som dröjer sig kvar eller vad kan det annars bero på?

Vårkänsla

Nu börjar våren komma. Krokusarna blommar, snart kommer påskliljorna och sen vitsipporna. Det är det bästa med den här stan jag bor i. Våren. Det sämsta med den här stan är blåsten. Just nu blåser det. Och solen skiner. Det är vår i luften. det var allt jag ville.

You say what!!!

Eftersom jag är jävligt enveten, och nyfiken, finns det vissa saker som jag har svårt att sluta med. Ett sånt beroende är SprayDate. Varför undrar ni? Ja, det gör jag också. Jag har ju skrivit om det innan. Och tro mig det kommer fortfarande sånna mail. För ett par veckor sedan kom det här:

Hej tjejen
DU ser härlig ut
vill du tjäna lite extra?
hör av dej

Jag borde kanske hört av mig och kollat vad det var för jobb han hade att erbjuda. Men jag lät bli. Dessutom var det ju egentligen harmlöst, fast olagligt förstås. Men sen ser ni, sen kom det här:

Hej! Du verkar väldigt fin. Jag är i gbg och jobbar i några veckor och skulle därför vilja leva ut en fantasi om möjligt. Söker en dominant tjej att förnedra mig (ej sex). Hoppas du inte tycker jag är helt galen då jag är seriös. Det är svårt att lägga fram detta på ett vettigt sätt bara. Jag vill vara diskret och betalar bra då detta är en fantasi jag haft länge. Vill du kan ni vara två st. Förhoppningsvis gillar ni det! Har precis reggat mig här så vet inte helt hur det funka men lägg till mig på msn om du vill tjäna enkla pengar, är inte snål: ***********hotmail.com
Jag ser bra ut och är 30 år.

Jag vet faktiskt inte vad han förväntar sig för svar. Och jag hoppas verkligen att han inte får några. Eller så har han tur och hittar en likasinnad. Det är väl det alla är ute efter egentligen, eller?

Hola Mexico!

Sa jag att jag ska åka till Mexico? Men då säger jag det nu då: Jag ska åka till Mexico!

Uppåt!

Vissa dagar vill jag bara försvinna från jorden. Eller åtminstonde gömma mig under täcket tills känslan går över. Just idag är det inte en sån dag. Men en massa saker har fått mig att börja tänka på sånna dagar. Framförallt hur radikalt mycket färre de har blivit. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför det är så, vad det är jag har förbättrat i mitt liv de senaste fem, sex åren. Men en sak är säker och det är att jag uppskattar det. Det måste ju dessutom betyda att jag trivs bra med mitt liv som det ser ut just nu. Fantastiskt, tänk så bra jag har det ändå.

Poets day!

Som vanligt på fredagar så säger jag: Äntligen! Fast just idag är jag för ovanlighetens skull inte sugen på fredagsöl. Det är synd eftersom jag ska dricka öl ikväll. Bokat och klart sedan en vecka. Eller ja, någon glömde ju boka bord. Men vi kan nog ha trevligt ändå. Bara fredagsölskänslan infinner sig.

Schlager någon?

Förra året skrev jag att jag inte skulle kommentera Melodifestivalen. Sen gjorde jag det ändå. Så jag får väl göra det nu också även om det inte blir lika grundligt. Trots förra årets missnöje så kommer jag ändå ihåg en del av de tävlande bidragen. Vissa tyckte jag dessutom var värda att lyssna på efter festivalen. Jag betvivlar att det kommer vara samma sak om ett år.

Årets tre första deltävlingar har ju varit katastrof. Det finns inget bidrag som jag skulle vilja skicka iväg som representant för Sverige. Och jag tvivlar på att det kommer att dyka upp ett på lördag. En sak som ärdock konstant är Luuks underbara uppenbarelse. För mig får han gärna leda Melodifestivalen fram till pensionen. Men ett krav är helt klart att Björn Gustafsson också fortsätter. Jag menar, hur underbart är inte det här?

What the...?

För typ ett år sedan snodde jag en rolig länk från Sushi. Sen dess har jag flyttat. Därför kände jag nu ett behov av att göra om testet. Det är alltså en liten omvandlare som talar om vilken livsstilstyp som präglar området där man bor. Förra gången såg resultatet ut så här:

Typ: TIME to play (Telecom Internet Media Entertainment)
Utmärkande drag:
Unga
Ganska välutbildade
Singlar
Låg- och Medelinkomsttagare
Hyresrätt i medelstor stad
Nöjesintresserade
Förändringsbenägna kollektivister

Och det tyckte ju jag stämde bra med mig. Nu har ju ju som sagt flyttat. Och enligt mig själv så passar mitt nya område mig mycket bättre. Även om jag gillar och saknar mitt Kville. Speciellt sushin nere på hörnet. They don´t make it like that in Högsbo! Eller, det finns ingen sushi alls.

I alla fall, så här blev resultatet den här gången:


Typ: OPALer (Old People Active Life)
Utmärkande drag
Pensionärer
Yrkesutbildade
Änka/Änkling eller Frånskild
Medelinkomsttagare
Hyresrätt i storstadsförort/medelstor stad
Aktivitetsintresserade
Traditionalist och kollektivist

Jag vet ärligt talat inte ens om jag vill kommentera det...

Ibland är det kul...

Jag behövde ett litet tidsfördriv så här fredag eftermiddag när jag sitter kvar på jobbet. Så att sno en lista från Anna kändes som en bra idé.

Namn: Julia
Vad drack du senast: Ett glas jordgubbssaft
Vad gjorde du igår kväll: Firade mormors 83-årsdag med hallontårta
Hur många hamstrar har du haft: En
Kan du gå ner i spagat: Skojar du? Kan ju knappt nudda tårna
Vad ska du göra i kväll: Till Mattias och dricka rödvin. Förhoppningsvis blir det ut till en trevlig bar sedan.
Vad ska du göra i morgon: Tvätta, gå på matmässa, äta tacos och dricka vin
Senaste inköp: 3 bananer, 4 apelsiner och en burk oliver
Senaste film: Minns faktiskt inte....ser ju mest serier
Vad har du i ditt fönster: ljusstakar, blomkrukor, en buddha, fotografi, lampa
Tycker du om att cykla: Nja, egentligen inte, men med min nya cykel är det ändå helt ok
Vem sov du över hos senast: Oj, minns inte det heller. Mamma kanske, jag hamnar där ibland när jag inte orkar ta mig hem från stan på nätterna
Vem sov över hos dig senast: Hmmmm....
Vem pussade du på senast: Ja du...;)
Vad ska du göra nu: Svara i telefon för det ringer på jobbet
Vad ska du göra sen: Ta bussen till Mölndals Bro och handla åt mormor
Vem träffade du sist: Gerd som nyss gick hem för dagen
Vem skulle du vilja träffa nu: Det finns så många...men mitt livs kärlek kanske?
Sjunger du i duschen: Aldrig!
Vem ringde dig senast: Anders som ska måla hemma hos mig nästa vecka
Vem ringde du senast: Privat var det mamma. På jobbet minns jag inte
Hur länge sov du inatt: Typ 8 timmar
När ska du gå och lägga dig ikväll: Sent
Vad gjorde du för tre timmar sen: Jobbade
Vad skulle du vilja göra nu: Dricka vin, sova, vad som helst utan att sitta här
Vän du kan prata om allt med: Det har jag
Person du kan lita på till 100%: Det har jag också
Har du badat i år?: Varför?
Tidsfördriv?:Ska börja sticka
Vad heter du just nu på msn: Julia
Hur många syskon: Tre tydligen
Kär i någon just nu?: Inte
Känner du någon som heter likadant som dig?:Absolut inte
Morgontrött?: Haha...något
När är du född?: 12 juni, apans år
Var bor du?: Högsbo, Göteborg aka "The hood"
Nuvarande hårfärg?: Mörkbrunt
Riktiga hårfärg?: Brunt
Ögonfärg?: Brungrön
Vad läser du för bok nu?: Tandooriälgen och The Secret
Humör just nu?: Sugen på party
Vad har du för parfym idag?: CK - Truth
Vill du ha barn?: Vette fan
Hur stort är ditt rum?: 29,9 kvm är min lägga
Har du tv/dator i ditt rum?: Dator i soffan och en fin vit tv. Den är som en familjemedlem.
Piercingar?: Japp
Tatuering?: Japp
Hur många converse allstarskor äger du?: Noll
Brukar du vara osminkad i skolan?: Det hände sällan
Skostorlek: 40-41

Det är tanken som räknas

I tisdags fick jag en försenad Alla-hjärtans-dagspresent. En jätterolig sån. Eller den är rolig om man känner min mamma som gav mig den. Den kom i en fin rosa påse. Det första jag tog upp ur påsen var ett kort. Tydligen så hade några USA-inspirerade tjommar fått slå läger i Arkaden den bedrövliga dagen. För på kortet sitter min mamma i en soffa, händerna i knät, fotad ovanifrån och med en blick som påminner om en liten vit dansmus när den tittar upp på dig från sin bur. Stilla bedjande med huvudet lite, lite på sned. Bakom henne tornar ett stort rött hjärta upp sig. Bilden föreställer alltså ett stort rött hjärta med min mamma sittandes i nederkant. Så vän och mild som hon ser ut på den bilden har jag aldrig sett henne. Naturligtvis utlöste det här kortet ett gapskratt hos mig så fort jag fick upp det ur påsen.

Resten av presenten var en hjärtformad värmedyna. En sån som jag kommer ihåg från när jag var liten. Fast de vi hade då var fyrkantiga och gröna. Det är den sorten som passar lagom i handen och med nån form av vätska i som aktiveras genom att klicka på en metallbit som finns inuti. Sen är det bara att värma sina frusna fingrar eller värma upp sina skor innan man ska ut i kylan. Naturligtvis blev jag väldigt glad och lite nostalgisk. Då utspelar sig följande dialog:


Jag: Åh vad roligt! Var har du hittat en sån?

Mamma: Den fick man där dom tog kortet.

Jag: Vadå? Så du har inte ens KÖPT en Alla-hjärtanspresent till mig?

Mamma: Nä, men jag erkänner ju det i alla fall.


Här skrattade vi båda två så att vi nästan trillade av barstolarna vi satt på. Om ni undrar, det gör ni säkert inte men ändå, så är det min mamma i ett nötskal.

???

Ibland undrar jag om det bara är jag som är knäpp eller om tiden faktiskt går så fort som det verkar. När jag tänker tillbaka på vissa händelser eller träffar en del människor så känns det som att det var nyss. Och så tänker jag efter och det visar sig att det var tio år sedan. Tio år liksom. När jag var arton kunde jag inte ens föreställa mig vad jag skulle göra om tio år. Nu är den tiden här...

Ingenting är heligt

Jag fick ett ämne att skriva om: Fadderbarn. Eller rättare sagt, ska man eller ska man inte ha fadderbarn? Till att börja med vill jag bara säga att jag tycker att det är en himla massa onödigt trams med jämna mellanrum. Med trams menar jag galor och sån skit. Jag tycker det är så jävla skenheligt. Ta istället summan som det kostar att ställa till med galej, dubbla den eller tredubbla den och skicka vidare. Så slipper vi se Carola i tv så jäkla ofta.

Men nu var det fadderbarn jag skulle fundera över. Jag tycker nog ungefär som följer. Vill du döva ditt dåliga samvete genom att skänka pengar till något stackars barn som sover på ett stampat jordgolv så gör det. Vill du låtsas som om vissa problem inte existerar så gör det. Sen kan man tydligen komma undan med det argumentet att fadderbarn blir mobbade också. För har man pengar till mat och utbildning så är man tydligen inte så poppis bland de andra barnen. Nä, men, det är väl ungefär som här då.

Lika mycket som jag tycker det är töntigt när kändisar ska åka ner och mingla med svältande afrikaner tycker jag det är fånigt med folk som skriver brev till sina fadderbarn. Hallå, brevkompisar hade jag när jag var tio. Vad skulle dom kunna få ut av det? Inte ens mina vänner här hemma är särskilt intresserade av att veta vad jag gjorde efter jobbet, vilka skor jag har på mig idag eller vad jag åt till lunch. Så varför skulle en stackars fattig unge på andra sidan jordklotet vara det?

Jag har inget fadderbarn. Det beror nog mest på lathet och en föreställning om att det inte skulle få plats i min alldeles nygjorda budget. Men jag kommer säkert att ha någon gång i framtiden. Det är väl ett sätt att känna att man tar ansvar antar jag. Visst är det bra att göra något för den lilla människan, men man får inte glömma bort att tänka på helheten också. Vad spelar det för roll om någon stackare får lite nya kläder ifall hela jorden ändå försvinner snart.

Ok, det här var det rörigaste jag dragit ihop på länge. Men så är det ibland.

Mañana, mañana...

Äntligen fredag, igen. Denna fredagen betyder det fredagsöl på Mañana. Hur sweet som helst eftersom jag vaknade i morse och var grymt sugen på just öl. Det kan ha berott på att jag drömde att jag satt på en sandstrand i månsken med en kall öl i handen. Varför det var en öl förstår jag dock inte. Man vill väl dricka paraplydrinkar på sandstränder?

Kanske kan drömmen ha något med min kommande resa att göra. Det kan den nog.

En till onödig konsumera-mera-dag

Alla hjärtans dag är en pissig dag. Jag har ju sagt det förut. Men det tål att upprepas varje år. I år tänker jag dock inte tvätta. Istället tänker jag äta pannkakor hos mormor. Det blir både hon och jag glad av. Nog sagt.

Trivia

Jag fick i ett svagt ögonblick igår för mig att jag skulle lägga upp nån gammal dikt jag skrivit här. Men som tur var ångrade jag mig. Ni skulle förmodligen bara tycka att jag var knäpp. Eller rent av försöka spärra in mig.

Istället får ni ta del av min tisdagsmorgon när min kollega säger till en annan kollega i fikarummet att det är så bra att åka med Julia på morgonen, hon är morgonpigg så då kommer jag också i tid. Har inte hört den andra kollegan skratta så mycket förut tror jag.

Ny vecka....igen

Nu är det måndag morgon. Tillbaka till jobbet alltså. Genast känner jag för att skriva. Konstigt. När jag ligger i soffan som en säck potatis får jag nästan aldrig lust att skriva. Men så fort jag kommer till kontoret rinner kreativiteten över mig. behöver nog ett jobb där jag kan få utlopp för det. Så nu ska jag försöka rikta mitt energiska sinne mot platsannonserna.

Förövrigt har det varit en bra helg. Trevlig förfest, utgång med andra människor och jag har hittat mitt nya favorittillhåll. Finfin helg alltså.

Helgkänslan

Tillbaka till jobbet och äntligen fredag. Konstaterade precis tillsammans med en kollega att ångorna från fredagsvinet förmodligen redan börjat göra sitt. Hur förklarar man annars ett flamsigt humör på fredag förmiddag?

Kan dessutom meddela att det snuskiga ordet inte var något av de två jag valde mellan. Trist. Jag tror att jag ska sätta mig och göra ett eget korsord i helgen och sen sälja det till Icakuriren.

Snuskord

Idag har det varit en ovanligt seg dag på jobbet. Nu är det eftermiddag på denna ordentligt trista torsdag. Vad fördriver man tiden med då om inte lite korsord. Fram med Icakuriren för fan. Nu ska det kluras. Det är ett alldeles lagom enkelt litet tidsfördriv jag skaffat mig. Men plötsligt hakar jag upp mig på en sak:

Den kan vara slak.
5 bokstäver.

Det kan väl inte vara? Eller kan det? I Icakuriren?

Tillägg: Har inte löst krysset än. Men just nu är tredje bokstaven i ovanstående fråga K. Hmmm....?

Vinterväder

Nu har jag sett snö. På riktigt alltså. Det blev nästan för mycket av det goda. Det snöade halva vägen dit. Och halva vägen hem. Det snöade hela helgen. Samtidigt som det blåste. Jag gillar ju verkligen inte när det blåser.

Lördag eftermiddag var trots allt fantastisk. Himlen klarnade, vinden mojnade och solen var underbar. Hela resan var i och för sig jättebra. Trevligt middagssällskap. Testa middag för sjutton personer i en stuga för sex. Jag lovar att det blir hur mysigt som helst. Massa rödvin. I kombination med kortspel blir det extra bra. Det enda jag saknade var snöbollskrig. Men det skyller jag på blåsten.

The one with the tv

Tv:n är hemma. Och Julia har blivit vuxen. Förstår ni att innan jag packade upp min fantastiska nya accessoar så städade jag. I vanliga fall så river jag upp alla paket så fort jag kommit innanför dörren. Jag är som ett barn på julafton. Men den här gången kände jag att jag var tvungen att göra fint innan. Kanske för att tv:n inte skulle känna sig besviken när hon äntligen tittade ut ur kartongen. Ja, det är en hon.

Det är bara det att det blev ju inte bara så att jag plockade undan för att få plats med underverket. Nä, plötsligt kom jag på mig själv med att stå och diska. Tittade ut från köket och visst, där stod kartongen fortfarande orörd. Det kändes som att vara i en dröm. Eller ett alternativt universum.

Nu har jag i alla fall tagit mitt förnuft till fånga och tv:n är på plats.

Storm inne, storm i sinne...

Varför blir jag på så himla dåligt humör när det blåser? Det känns ungefär som pms. Det verkligen kryper i hela kroppen av irritation. Som om något utomjordiskt hormon tagit sig in i kroppen och kliar på insidan av huden. Ett mycket märkligt fenomen. Kan vädret påverka hormoner?

Men nu ska jag försöka tänka positivt på saker. Så jag säger som min kollega sa tidigare idag:

"Livet är inte bara guld och gröna skogar, det är en dans på rosor också."

Bättre lycka....?

Idag ska jag göra ett nytt försök med tvjäveln. Tycker inte om att kalla den för det egentligen. Den är ju så söt. Men jag kände att jag behövde använda ett kraftuttryck i det här sammanhanget. Jag har till och med tagit med mig pengar för säkerhets skull. Det behöver jag egentligen inte. Jag har beställt den mot faktura så inga pengar ska byta ägare hos tobakshandlaren. Men jag vill vara helt på den säkra sidan idag.

Jävla tomhjärna

Jag vet inte om jag har nämnt det, men dagen före julafton beställde jag en tv. Den är vit, har runda hörn och kommer från Samsung. Alldeles fantastiskt söt är den. Och den kommer passa otroligt bra hemma hos mig. Om jag bara får hem den någon gång. För som ni kanske noterar är ju dagen före julafton den tjugotredje. Och vad är det idag? Jo just det, den tjugotredje igen. Så en månad har jag väntat nu. Det är lång tid för något så efterlängtat. Som dessutom är en julklapp från min kära mormor. Hon ville att jag skulle köpa den så jag hade en ny tv på julafton. Det gick så där eftersom jag ville ha just precis denna tv:n.

Idag fick jag i alla fall ett sms där det stod att den hade kommit. Jippi! Jag rusar så klart till min lilla tobakshandlare direkt efter jobbet och har redan planerat att sätta ut min gamla tv på Blocket. Så säger min lilla tobakshandlare: Legitimation tack. Visst, svarar jag och börjar rota i plånboken. FAN FAN FAN! Körkortet är hos mamma. Hur dum får man bli? Så då är det vara att traska hem igen.

Då tänker ni kanske att det är väl bara att åka hem till mamma och hämta körkortet och sen åka tillbaka för att hämta tv:n. Nä, förstår ni, det var ingen idé. Klockan var nämligen tjugo minuter i sju. Och sju stänger lilla tobakshandlaren. Så nu får jag vackert vänta tills imorgon. Som ju i och för sig lika gärna kunde varit julafton. Det är ju trots allt den tjugofjärde.

Sorg

Om man vill bli en legend ska man dö innan ens nästa storfilm har premiär. Men för i helvete, inte Heath! Nu låter jag fjantig och tonårstöntig men jag sörjer faktiskt. En sak är i alla fall säker. Han kommer att hamna bland legender som James Dean, River Phoenix, Brandon Lee och Kurt Cobain. Speciellt efter Batman-premiären.

Jag skulle helt seriöst kunna ha en lång utläggning om hans död. Men jag ids inte just nu.

Ett jävla liv

Om det finns något jag hatar mer än vinterregn så är det blåst. Speciellt när det typ blåser storm i kombination med regn. Jag höll ju för fan på att lyfta från Linnégatan nyss. Det är ett satans blåshål till stad jag bor i.

Jag hade kunnat knö in fler svordomar i texten ovan. Men jag är helt enkelt för irriterad för att orka.

Borring away

I över ett halvår har jag gnällt om att jag inte känner någon som jag kan låna en slagborr av. Eller som kan komma hem till mig och borra för den delen. Istället har jag förbannat mina betongväggar. Varför? Ja det undrar jag också. Jag är ju en självständig och stark kvinna. Det är vad jag vill tro i alla fall. Då borde jag väl ändå klara av att lösa det på något sätt.

Nu har jag då alltså tagit mitt förnuft till fånga och köpt mig en alldeles egen slagborr. Upp till kamp, kvinnor kan! Eller hur var det nu. Så idag har jag borrat. Och oj så kul det är. Varför har jag inte gjort det här tidigare. Risken är nu förstås att jag kommer ha hål i varenda vägg efter en massa okynnesborrande.

Sångfåglar

Är det någon som är förvånad över att Salem och Annika blev Grammisgalans kung och drottning? Nä, jag tänkte väl det. Det är dom helt klart värda.

Första gången, nya året

Det kommer sådana här dagar som idag då jag vill skriva något kul här. Speciellt nu när jag inte skrivit på en vecka. Har helt enkelt inte känt för det. Nu känner jag för det. Då finns det inget jag vill skriva. Hur jävla orättvis är världen egentligen?