Vem fan bryr sig?

Eftersom mitt humör fortsätter att efterlikna ett argt jävla bi så fick jag ett litet spel över telefon tidigare. Jag skulle bara ringa min mamma för att fråga en sak. Eftersom jag imorgon ska på ett möte där jag ska välja kakel och badrumsinredning så började vi prata lite om det. Bolaget som gör vårt stambyte har en utställningslokal dit man kan gå och titta. Mamma har varit där. Men inte jag. De har naturligtvis öppet på dagtid då normalt folk jobbar. Jag vill ha ett brunt kakel i delar av mitt badrum. Finns inte brunt kan jag tänka mig någon form av beige. Ni fattar. Mamma säger att det inte finns brunt. Eller beige. Men det finns grått. Och det skulle ju vara snyggt? Nej, har jag sagt till henne.

Telefonsamtal med kära mamma.

Jag: Jag är sjukt arg idag. Vet inte varför. Men bara så du vet.

Efter en stund....

Mamma: Det var jättefint det gråa kaklet

Jag: Jag vill inte ha grått i mitt badrum

Mamma: Men jag tror att du skulle gilla det

Jag: NÄMN INTE DEN FÄRGEN IGEN FÖR DÅ BLIR JAG TOKIG! JAG VILL INTE HA NÅT JÄVLA GRÅTT I MITT BADRUM, DET RÄCKER MED ATT RESTEN AV SVERIGE HAR DET!

Sen började jag blöda näsblod. Det känns som om jag kan ta mig igenom den här dagen också. Måste bara köpa en sjukt stor påse godis på vägen hem.

Jävla surkärring

Nu ska jag lista alla saker jag är jävligt trött på.

• Köerna på Ica Supermarket på Axel Dahlströms torg. What the fuck´s up?
• Att hösten är en hel evighet i den här delen av landet. Jag hatar det redan.
• Att jag inte kan påverka allt jag vill kunna påverka.
• Folk som inte kan bestämma sig. Inklusive mig själv.
• Bittra, trista, griniga människor. Inklusive mig själv.
• Den förbannade diskmaskinen på jobbet som alla verkar tro plockas i och ur genom magi och inte genom handkraft.
• Att jag stör mig på så förbannat fåniga grejer.
• Att Alex Schulman slutat blogga när jag äntligen börjat gilla hans humor.
• Att jag dessutom börjat gilla Ebbas blogg.
  

In da house!

Idag kom dom hit igen. Bra start på fredagen alltså.

Senare blir det till att agera flytthjälp. Och sen dricka vin. Fint, fint, fint.

Arbetsförmån

Nu satt jag här och tänkte skriva något fyndigt om saker jag är beroende av. Typ min mamma och choklad. Det får bli en annan gång. För alldeles nyss klev en sjukt het kille in genom dörren. Och jag tappade all koncentration och kreativ anda. Så det får vänta.

Fettohösten

Nu börjas det igen. Det är något med det här företaget och tårta. De första månaderna här gjordes det inget annat än åts tårta. Tydligen är det på hösten som allting börjar. Och jag borde verkligen inte. Men gott var det.

The morning show

Idag är det förbesiktning på min lägenhet. Alltså en besiktning innan det kommande stambytet. Ett event som jag fruktar värre än döden. Jag misstänker nämligen att det kommer vara ett levande helvete. Tänk er själva att någon kommer och river ut ert badrum klockan 7 på morgonen. Och sen bygger om hallen och sätter in ett nytt. 8 veckor ska det ta. Ska vara klart lagom till jul.

Men hur det blir återstår att se. Den 15 oktober drar det igång.

20 nånting, eller?

Man känner sig stor på jorden när man får frågan:

- Hur står det till med en sån här liten flicka idag då?

Sanningens ögonblick...

Jag gillar inte listor och skit. Men nu gör jag ett undantag och snor en lista av Sushi.

VAD SKULLE DU HELST?
1. Pierca näsan eller tungan? Har redan piercat näsan, hade jag vågat skulle jag piercat tungan också.
2. Vara seriös eller rolig? Rolig. Jag får lätt ångest av att vara seriös.
3. Dricka röd eller grön mjölk? Dricker inte mjölk. Och i kaffet spelar det ingen roll.
4. Brinna upp eller drunkna? Huvva! Drunkna om jag måste välja. Det måste ju göra mindre ont.
5. Umgås med dina fiender eller föräldrar? Det får väl bli föräldrarna. Det är ju alltid kul att lära känna nya människor.

SVARA ÄRLIGT...
1. Tycker du om någon? Jag tycker om många. Vissa mer än andra.
2. Sol eller måne? Sol, alltid sol.
3. Vinter eller höst? Vinter i norrland.
4. Vänster eller höger? Gör allt med höger hand.
5. Soligt eller regn? Sol, alltid sol.
6. Vaniljglass eller chokladglass? Vanilj tror jag.

OM DIG...
1. Hur mycket är klockan just nu? 09.32
2. Fullständigt namn? Julia Sofia Desideria
3. Var vill du bo? Där jag bor. Ett tag till iaf. Sen får vi se.
4. Hur många barn vill du ha? Nada
5. Vill du gifta dig? Nix
6. Rullar du spagettin eller skär? Skär lite och rullar sen.
7. Favoritglass? All glass är fantastisk
8. Hur många olika flingor har du i skåpet? Inga
9. Humör? Oftast glad. Men blir jag arg så akta dig.

HAR DU DE SENASTE 24 TIMMARNA...
1. Pussat någon? Japp
2. Sjungit? Nä, jag dricker inte på söndagar.
3. Blivit kramad? Yes
4. Känt dig fånig? Det gör jag ofta.
5. Saknat någon? Det finns många jag saknar. Vissa mer än andra.
6. Dansat galet? Nej, det var ett tag sedan.
7. Klippt håret? Nä, men jag borde.
8. Gråtit? Inte då.
9. Ljugit? Ja. För mamma. Hur gammal är jag egentligen?
10. Blivit kysst? Faktiskt

GREJER...
1. Har du någonsin blivit jagad av polisen? Haha...tja...vad ska man säga...
2. Har du hund? Jajjemän, världens bästa Windsor.
3. Tycker du att du är attraktiv? När ljuset är bra.
4. Sover du helst själv eller med någon? Jag sover nog bäst själv. Men det är mysigare att vara två.
5. Tror du på spöken? Vadå tror? Dom bor i garderoben tillsammans med den läskiga clownen.

What the fuck!!

Just nu använder jag min blogg enbart för att ta mig in på mina vänners bloggar som finns länkade härifrån. Det tycker jag känns onödigt. Så jag tänkte ta en bloggpaus. Men det kändes trist. Så istället bestämde jag mig för att börja skriva lite mer igen.

Problemet är bara att jag inte kan komma på så mycket roliga saker att skriva om. Så från och med idag går jag omkring med ett anteckningsblock i fickan för att kunna skriva ner vad som händer under dagen. Sen kan det kanske bli en sammanfattning av det. Vi får se.

Helgens härligheter

Kan inte någon bara skjuta mig?

Hur dum får man egentligen vara. Vad är det jag tror ska ändras. Helt jävla trög är vad jag är. Och inte vann jag i Singstar heller.

Sommarlov

Sista augusti idag. Alltså sista officiella sommardagen. Hur är vädret? Jo tack bara fint. Som sommarväder ska vara. Fem grader och regn så klart. Eftersom jag dessutom inhandlade en cykel för två veckor sedan, med intentionen att bli en sundare och friskare människa, så cyklade jag till jobbet idag.

Det var blött. Jag var förbredd. Hade alltså regnkläderna på. Även mössa och vantar. Det blev svettigt. När jag kom fram till jobbet var jag alltså blöt, svettig och såg allmänt skabbig ut. Bra start på dagen det dära.

Don't cha!

So I was thinking to myself when you passed me by
“Here’s what I like”
And you were with somebody else but you can’t deny
That’s me in your eye

Do you know
What it’s like
When it’s wrong
But it feels so right?

Fenomenet Facebook

Vad är egentligen grejen med Facebook? Jag vet ärligt talat inte. Ändå sitter jag här och går igenom sida efter sida med kända och halvkända bekantskaper. Tittar på bilder av människor från förr som jag knappt känner. Jag fascineras, eller snarare njuter av denna djungel av ansikten och namn. Jag är en facebookjunkie.

Facebook har fått mig fast med samma effekt som kändisskvallret på people.com. Och jag gräver mig hela tiden djupare in i dess gömmor för att se om jag kan hitta något eftertraktat, någon bortglömd eller helt enkelt mitt senaste ragg. För alla finns på Facebook. Och allt. Det går inte att gömma sig längre. Allt måste ju ut på webben nuförtiden. Så varför inte samla allt på ett ställe. Då blir tillfredställelsen total.

Visserligen har sidan funnits i tre år och varit tillgänglig för alla sedan 2006. Men under våren och sommaren har epidemin verkligen spridit sig med rekordfart. Jag tror att alla jag känner har Facebook. Jag tror att alla DU känner har Facebook. Och det är nog inte slut ännu. Det är bara början.

Nu regnar det igen

Efter dagens blöta cykeltur till jobbet vill jag bara säga en sak. Jävlar vad jag hatar motion! Det är inte ens kul att skämta om. Sen att mitt nyplattade hår blev helt fucked är ju en annan story.

En hel del...

Eftersom ingenting någonsin kan vara lagom så rullar det på. Drama, drama, drama. Ok, jag kanske överdriver. Men det känns bra. Jag lever.

Känner du pulsen?

Hela våren och sommaren har jag gnällt över att det är för lite drama i mitt liv. Det händer inget, allt bara pinnar på i vanlig ordning. Telefonen är tyst och jobbet okej. Jag till och med skällde på mina vänner och sa att det var deras fel. Eftersom de hade så mycket intriger och smaskigheter att prata om hela tiden och som även jag var tvungen att fokusera på. Då fanns det ju så klart inget utrymme för drama i mitt liv.

Men nu har jag det. För två veckor sedan vände det. Med råge. Äntligen lite äkta, rörigt kaosartat drama. Lite lyckorus, lite magont och lite tårar. Bring it!

Men nu är det dags att gå ut i solen och shoppa till min, lillalilla, fina nya lägenhet.

Solskenstjejen!

Läste igenom mitt senaste inlägg och kände mig genast som en väldigt negativ människa. Det är jag ju inte. Även om jag nog kan uppfattas som det ibland. Eller så är det bara folk som inte förstår sig på sarkasm som tycker det till en början. För jag är ju alldeles underbar när man lär känna mig.

Jag borde förmodligen ha väntat och lugnat ner mig lite innan jag klagade på solen. Nu syns den nästan inte alls.

Sista dagen innan semestern

I morse när jag kom till jobbet var jag på ett humör som gjorde att jag ville sparka och slå på saker. Något upprörande i sig eftersom det inte är så ofta jag är på just det humöret nuförtiden. Men anledningen var enkel. Solen sken.

För det första försov jag mig. Inget konstigt med det. Jag brukar vakna vid ungefär den tiden. Men idag var det inte den vanliga rutinen. Nä, hunden skullle lämnas på ett annat ställe än vanligt och jag skulle ha med mig ombyte för kvällen. För det andra så ösregnade det ute.

Vid den tidpunkt då det börjar bli kritiskt och jag verkligen måste gå för att hinna med spårvagnen stod jag, osminkad, i underkläder. Så där smart. Slängde på mig kläder. Naturligtvis kändes det fel redan från början. Men det fanns ingen tid att byta utan det var bara att stoppa ner sminkväskan och dra. För en gångs skull så klädde jag mig efter vädret. På med gummistövlarna alltså.

Så stressar jag iväg och drar runt på stackars hunden och tunga väskan. Kommer av tåget i Mölndal där jag ska dumpa grejer och hund hos mormor. Vad händer då? Jo den jäkla solen bestämmer sig för att komma fram. Där halvspringer jag med stövlar och stort jävla paraply. Konsekvens? Jag svettas som en jävla gris i mina obekväma felvalda kläder. Kastar in allt hos mormor och styr mot bussen igen. Hinner precis med den och kommer alltså till jobbet med andan i halsen och svettdroppar i pannan. Arg som ett bi. På solen. Tragiskt.

Här sitter jag nu och förbannar mig själv för att jag inte bestämde vad jag skulle ha mig redan igår. Skjortan är för tajt och glipar alltså vid knapparna. Så länge jag inte står upp. Det är en ståskjorta. Byxornas tajthet ska vi inte ens prata om. Att svettas i tjata kläder är nog bland det värsta jag vet.

Kanske att allt kan ha med rubriken att göra.

Inte speciellt spännande

Insåg precis att jag känner mig helt värdelöst dålig på att blogga. Önskar att jag bara kunde spruta ur mig roliga och fyndiga berättelser flera gånger om dagen. Jag ska träna på det. Men tydligen så händer det inte så mycket kul i mitt liv.

Eller vad ska jag säga. I förrgår skulle jag fika med en kompis efter jobbet. Jag väntade i tio minuter vid vår avtalade mötesplats. Sen ringde jag henne och då utspelade sig följande:

Jag: Hittar du inte Mustojackan eller?(Internt, och inte alls roligt skämt)
Hon(uppenbart nyvaken): Vad är klockan?
Jag: Tio över. Du sover eller?
Hon: Men jag hinner. Var var det vi skulle träffas?
Jag: Men klockan är ju redan tio över...
Hon: Men var skulle vi träffas. Vad sa du att klockan var?
Jag: Tio över sex.
Hon: Jävlar. Vi skulle ju träffas sex.
Jag: Jaaa

Sen slutade det med att hon dövade sitt dåliga samvete genom att bjuda hem mig på lasagne. Men roligare än så här blir det tydligen inte i min vardag.

För övrigt så stod det en kille som tydligen bestämt träff med någon på samma ställe bredvid mig. I tio minuter stod vi alltså där bara några meter från varandra och väntade i regnet. Precis innan jag tog upp min telefon tog han upp sin och knapprade iväg ett sms. När jag gick därifrån för att styra kosan mot lasagnen var jag tvungen att hejda en impuls att säga hej då till honom.

Världen, hallå?

Linda Rosing: Pengar är självklart allt, den som säger något annat ljuger. Men det är också bemötandet som vi får ute i landet, där är man så uppskattad. Jag gillar att se människor glada. (från Aftonbladet 2007-07-24)

Den kvinnan är fan helt makalös.

Blandad skit

Idag är den första dagen på min sista vecka innan min första semestervecka. Inget kan få mig att längta mindre. Inte ens vädret. Fast om det regnar när jag är i Lysekil så skriker jag. Och inget gulligt vårskrik á la Ronja Rövardotter. Nä, ett rikigt jävla isande übervrål som skär i alla vädergudars öron och ger dem eviga krulltår. Fan vad jag skriker.

När tar regnet slut? Varför kommer allt regn på samma ställe? Kommer Sveriges västkust bli sumpmark och dess östkust öken? Vad tusan är det frågan om?




Veckans låtval:
Kocky/ Mapei - My Grandma

Today´s the day I realised...

Jag tror att jag är lite småkär i min banktjej. Vet inte om det beror på att hon är så himla rar, trevlig och påläst eller för att hon ger mig en sån himla bra ränta. Förmodligen så har det mest med räntan att göra. Så nu känner jag mig lugn och fin inför lägenhetsköpet.

Dessutom så var jag och Windsor in the hood och spanade in våra nya ägor i början av veckan. Hur fint som helst. Reviret är inpinkat. Thaimaten är testad.

Om du missat reprisen också

Sitter hemma med hunden sovandes bredvid mig i soffan och njuter av min nya upptäckt. Podcaster! Vilken underbar teknik. Att lyssna på saker som jag annars hade missat. En helt ny värld har öppnat sig.

Just nu lyssnar jag på Sommar i P1 med Fredrik och Filip som sommarpratare. Killarna berättar om sin gemensamma resa genom USA för elva år sedan. De är alltid roliga. Men det här är extra kul. Manuset känns välarbetat och historierna väl valda. Började lyssna redan på bussen hem. Efter en stund kom jag på mig själv med att sitta och skratta högt. Kunde ju ha varit pinsamt. Men jag orkar inte bry mig. Finns ju viktigare saker i livet. Här hittar du det.

Göteborg rockar ju!

Jag har alltid sagt att jag tycker illa om Alex Schulman. Det gör jag också. Speciellt efter krönikan han skrev i Aftonbladets gratistidning, .SE, där han dissade Göteborg. Och bara det att han filtrerar bort mejl med allt som har med Göteborg i att göra. Usch, vilken hemsk människa. Obehaglig tycker jag att han verkar vara.

Trots detta så måste jag nu krypa till korset och erkänna att jag uppskattar hans blogg. Det är roligt med människor som är arga. Och jag gillar Stureplansfolk som vågar dissa Stureplan. Så från och med nu så får det nog bli hatten av för herr Schulman. Ett tag i alla fall. Vi får se hur länge han sköter sig.

Dessutom så borde han ju gilla Götet. Hit har inte stekarattityden kommit fullt ut ännu. Det kallar jag positivt. Så jag välkomnar Alex med öppna armar. Ta en tur hit, kolla läget och glassa i skärgården innan du tar en öl på ett schysst hak. Gå bara inte förbi Keybar på Avenyn på kvällen. Man mår illa av att se småkids leka vuxna med pappas Visa.

När jag ändå håller på....

Angående mitt tidigare inlägg så tycker jag att det är för jäkla konstigt att män inte får vara män och kvinnor inte får vara kvinnor. Det kan väl vara jämställt ändå.
Vissa saker måste ju få vara olika. Hur kul skulle det annars vara liksom. Strävan är väl efter lika behandling och inte ett kön.

En annan sak är ju när det svänger över åt andra hållet och männen känner sig diskriminerade. Inte heller rätt. Så vad kommer det sig egentligen att Aftonbladet har denna kategori. Var finns männens motsvarighet?

Ur mitt perspektiv

Ibland tänker jag att jag borde skriva om något djupare på den här bloggen. Om något som faktiskt betyder något för mig. För att visa att jag faktiskt inte är så ytlig. Eller jo, jag är ytlig. Jag bryr mig inte om politik eller världsproblem. Men allt kretsar trots det inte kring det perfekta läppglanset eller att skaffa schyssta silicontuttar. Jag bryr mig om mode och fester. Vänner och resor. Allt som gör mig lycklig. Att snöa in på vem som borde styra landet gör mig bara gammal i förtid.

Trots detta så så är jag tillräckligt intresserad för att kalla mig feminist. Kanske inte feminist i dess rätta bemärkelse. Utan det jag tolkar in i feminismen. Jag behöver inte stå och bränna bh:ar eller dra på mig yllesockar och sluta raka benen bara för att tycka livet är orättvist. Att man behandlas olika på grund av kön eller ras är sjukt. Och det borde väl alla hålla med om. Ja ok, inte alla, jag vet att det finns rikspuckon som tycker det är skillnad på folk och folk. Men jag menar normala vettiga människor. Sådana som Sverige till större delen består av. Så varför har vi inte kommit längre?

Kan du inte språket behandlas du som mindre vetande och har du ett visst kön får du sämre betalt. Att Sverige ser ut så år 2007 måste ju ändå ses som ett misslyckande. Vi som folkgrupp, alla boende i Sverige, har misslyckats. Och när det kommer förslag som detta förstår jag varför. Sverige är fyllt av fler rikspuckon än jag kunde ana.

Semestertider

Nu är det vecka 29. Det innebär att det i princip är tomt på kontoret. Jag är själv på min avdelning. Det innebär att jag i princip inte kan gå på toa när jag vill. Och att jag inte får någon lunchrast. Men det är lugnt och skönt och lite glassigt i alla fall.

Regn i jävla helvete

I förrgår somnade jag på väg till jobbet och höll på att missa min hållplats. Igår glömde jag bort att det var mammas födelsedag. Idag sitter jag på jobbet och somnar nästan framför datorn. Kan det vara trötthet efter det hårda livet på Marstrand eller konsekvensen av att jag inte ätit sötsaker på tre dagar.

Förmodligen inget av det. Snarare är det så att vädret är boven. Vad är det för fel. Regn och femton grader i juli. Jag vill ha sol. Skit i att jag inte har semester än. Ge mig sol!

Uppvaknandet

Jag borde ha tappat flera kilo förra veckan. Gick och gick dagarna i ända. Och bar en massa kartonger fram och tillbaka. Trots det så visar vågen att jag har gått upp två kilo. På mindre än en vecka. Det är tragiskt.

Kanske beror det på att jag ätit ute frukost, lunch och middag. Kanske beror det på att jag småätit av chipsen jag delat ut. Kanske beror det på att vi stod bredvid Diplom is och tanterna där var snälla. Eller kanske beror det på ölen och vinet jag drack på kvällarna. I vilket fall så är det dags att ta tag i saken.

Så från och med igår äter jag inget godis. I godis ingår även bullar, chips, kakor och andra onyttigheter. Jag har klarat mig i cirka ett dygn än så länge. De som känner mig vet att det är en bedrift värd att stoltsera med. Idag tog jag till och med med mig fruktlåda till jobbet. Det ni.

Kan dessutom skryta med att jag igår var och tränade innan jobbet. Och på fredag är det dags igen. Detta trots att jag är så trött efter förra veckan att jag bara vill lägga mig ner och sova i ett dygn.

Idag är det onsdagsfika på jobbet. Vi får se om jag kan hålla mig. Men jag tror att jag har en chans.

Inget blir bättre än man gör det

I slutet av förra veckan och vilket dessutom var förra månaden gick jag och trodde att ångesten skulle slå till. Jag hade till och med lite ångest över att ångesten skulle komma. Alltså ångesten över att jag är en mille fattigare. Eller rikare. Det beror på hur man ser det. Jag hade den ju inte från början så jag kan ju inte bli av med den. Samtidigt så ska jag ju betala den.

Men i vilket fall som helst så kom den aldrig. Hurra för det! Istället förflöt helgen med drinkar och discodans. Mycket trevligare. Speciellt om man har mina trevliga vänner som sällskap. Dock kom stressen under helgen. Stressen över att tvätta, packa, lämna bort hunden och det mycket ostadiga vädret.

För imorgon händer det. Imorgon åker jag till Marstrand och blir öbo i nästan en vecka. Som tur är utan foppatofflor. Däremot fotriktiga Eccopjucks. Mycket bättre om du frågar mig.