Firmafest

Alltså, jag minns verkligen allt. Var alldeles lagom berusad. Gjorde inte bort mig nämnvärt. Och gick hem ganska tidigt. Eller ja, trodde jag i alla fall. Tydligen så har jag under all denna måttlighet hunnit med att stå i baren och peka finger åt en arbetskamrat. Jag. Kan det vara möjligt? Enligt honom är det så. Men det skulle jag väl aldrig kunna göra?

Fart away

Jag slutar aldrig att förvånas.

Satt och slökollade på jobbannonser. Av ingen anledning alls. Och, POFF, sprang jag på drömjobbet. I en värld av dunvit sockervadd och rosa puffärmar hade jag glömt bort det här yrket. Eller har nog aldrig riktigt tänkt på att det finns de som får betalt för dessa tjänster.

Undrar vem som söker? Undra om någon oskuldsfull stackare söker i tron att det är ett lika intressant jobb som det verkar? Tipp, tapp, tipp, tapp jag ska bli telefonvärdinna. Vad gör man då? Ja, det är väl som en konferensvärdinna ungefär.

Eller är det jag som fått allt om bakfoten? Har min snuskiga fantasi fått en helt oskyldig annons att bli slemmig och obehaglig? Knappast va.

Snowflakes and tuesdayblues

Snö gör mig lycklig.
Påminner om vintrar som varit.
Fina vintrar.
Vackra, vita vintrar.
Som vintrar ska vara.

Dagens horoskop

Mitt horoskop i dagens gratistidningar som jag lyckats samla på mig på väg till jobbet.

"Du tycks ha något känsligt som måste klaras av. Var lite försiktig så att du inte rör upp för höga vågor."

Metro

"Räkna bara med dig själv i en viktig karriärsituation. En person som lovade dig sin hjälp är inte där när du behöver det."

PunktSE

"Nu kan du starta om från början. Var öppen för förändringar trots att det känns lite jobbigt, men det är bara att hänga med."

City Göteborg

Inte för att jag tror på den här typen av horoskop. Men det sammanfattar ganska bra hur mitt liv känns just nu. Ska helt klart hålla ögonen öppna för förändringar.

Pleeeeeease, förändringar, come hither!

Snuggleuprealclose

Efter att ha ätit en hel del tacos och druckit för många öl var vi inte alls sugna på att åka hem. Istället bestämdes det att vi skulle sova över. I Onsala. Bushen. Mitt i ingenstans. Sagt och gjort.

Eftersom jag och L tillsammans hade fem hundar. Japp, helt rätt. Bara en var min dock. Så bestämde vi oss för att sova i varsin soffa och ge P gästrummet med säng och allt. Efter att ha löst världsproblemen, druckit vatten och tagit en huvudvärkstablett i förebyggande syfte somnade vi äntligen.

Vi kan inte ha sovit många minuter när vi väcks av ett brak. Det är P som på väg till toaletten snubblat över valparnas provisoriska inhägnad bestående av drickbackar och flyttlådor. Lite skratt och sedan sova igen. En ganska lång stund efteråt kommer P ut från toaletten och mot min soffa. Sätter sig vid mina fötter och säger:

- Jag mår inge bra. Jag har kräkits.

Jag: - Gå å lägg dig igen så ska du se att det blir bättre.

P: - Jag mår illa

L: - Det känns nog bättre när du ligger i sängen igen.

P(samtidigt som hon lyfter på mitt täcke): - Det snurrar så mycket i sängen.

Jag(samtidigt som P stoppar fötterna under mitt täcke): - Du har väl inte tänkt lägga dig här?

P: - Jo, jag mår ju illa i sängen.

Jag: - Du har väl inte spytt i sängen?

P: - Självklart inte. Men det snurrar så mycket där.

Sen följer en lång stund med fötter i ansiktet, knuffandes för att få plats och en massa annat tjöt. Eftersom det tydligen inte snurrade lika mycket i soffan så sov vi ganska snart. Trångt, men ok, vad gör man inte.

Cirka klockan 08.00.

P: - Tycker du att jag ska gå och lägga mig i sängen?

Jag: - Ja det vore kanske bra.

Vid frukostbordet.

L: - Varför gick du och la dig i soffan egentligen?

P: - Men det var ju så ensamt i sängen.

Dubbel allt

Jag är halvsjuk, uppe för sent med tanke på när jag ska upp imorgon och på tv kör de Seinfeld. Dubbeldipp-scenen. Ni vet, dippa, bit av och dippa igen.
Personligen tycker jag att det är ok. Om bara jag äter. När jag är själv dubbeldippar jag nästan alltid. Aldrig annars. Det är äckligt.

I morgon ska jag ha på mig dubbla kläder. Strumpor, byxor, rubbet! Med andra ord: Det var svinkallt på jobbet idag. Inte ens fem koppar te hjälpte. Till råga på allt sitter kollegan bredvid mig och svettas. Dubbla kläder.



Veckans Usch!: Batteriet på min I-pod e kass. Kommer halvvägs till jobbet sen lägger den av. Snor.

Sweeeeeet!

You're an Expert Kisser

You're a kissing pro, but it's all about quality and not quantity You've perfected your kissing technique and can knock anyone's socks off And you're adaptable, giving each partner what they crave When it comes down to it, your kisses are truly unforgettable

What Kind of Kisser Are You?

Klantarsel

Jag känner mig som Papphammar. Eller kände. Just då. Och det har inte ens något med gårdagens fylla att göra. Fast det hade kunnat vara så. För fullt var det.

Men nääää, det här hände tidigare under dagen. Och är förmodligen anledningen till dagens sjuka huvudvärk. Kan inte tänka mig annat.

Picture this: Julia + alltid lika glad hund går på en trottoar. Bredvid trottoaren finns en parkering med massa bilar. Julia som råkar tycka om fina bilar fastnar för en parkerad rackare. Så, huvudet rakt åt höger, tankarna någon helt annanstans. Och plötsligt, pang! Jag tror faktiskt att det lät så. När huvudet träffade stolpen. Japp, du läste rätt. Huvudet träffade stolpen. Tydligen så hade någon tyckt det var kul att böja stolparna som talade om att det var tillåtet med parkering. Så likt snötunga grenar hängde de över trottoaren. I alldeles rätt höjd för att träffa Julias tinning.

Ni förstår själva. Att klockan dessutom var 15 på en lördag med fullt av människor på väg till eller från affärerna gör ju inte saken bättre. Shit, vad jag önskar att jag hade kunnat se mig själv just då.

Jag hjärta Elvis

I-landsproblem

Bakismat? del 2

Det är tur att jag har en polare som Fredde. Fick en uppdatering om den där vidriga pizzan som jag pratat om tidigare. Den med hamburgare och pommes i. Eller ett skrov som det kallas i norr.

Att fler har fått för sig att göra en lika vidrig pizza är skrämmande. Och inbakad, med sallad och allt. Urk!

Kolla speciellt in listan under artikeln med andra vidriga specialare. Till exempel frukostpizzan med flingor och yoghurt. Bläääää.

How big is your.....

Jag har en ny hobby. Spraydate. Skratta ni, men det är riktigt underhållande. I alla fall fick jag ett mail. Kul med uppskattning tänkte jag och öppnade.

Hej Julia
Det är lustigt. Internet speglar verkligen hur män och kvinnor förhåller sig till varandra. Männen jagar kvinnor och kvinnor blir uppvaktade. Ungefär som på krogen.
Man måste saluföra sig själv och faller det kvinnan på läppen går man vidare. Nåväl,
du måste få 1000-tals brev per dag.

Började bra tänkte jag.


Jag heter Kalle och är 40-år och söker en kvinna som är stabil i sitt inre, ser bra
ut, trevlig, smart och framför allt, massor av humor.
Själv är jag harmonisk, inga drog- eller ekonomiska problem. Säker i min mansroll
utan att bli dryg eller kaxig. Jag är både tuff och go. En tuffgoman alltså.



Ok, för gammal för mig. Men han kan ju vara trevlig ändå.


I sängen är jag dominant med glimten i ögat. Vad jag söker är någon att träffa
när det känns bra för båda. Ha en mysig middag ihop för att sedan krypa ner i bingen och ha ett underbart givande och tagande. Alltså en lekkamrat utan krav men med respekt. Jag vet att vissa kvinnor kan känna sig provocerade att en sådan här rak monolog. Om du gör det, är det bara att slänga brevet. Annars hör av dig.
Jag kan skicka dig en bild och min MSN-adress är:
---------------
Är också välförsedd, om det kan locka fröken :- )
Kram
Kalle


Ja, Kalle. Vad ska jag säga. Om du är het så kanske du kan övertala mig. Det tänkte jag inte. Men jag tyckte i alla fall att det skulle vara kul att kolla in hans presentation på Spraydate också.

Detta är vad jag hittade:


En dominant man i sina bästa år (38) söker tjej som gillar samma sak. Glad, positiv, lycklig samt harmonisk.Vore kul att komma i kontakt med dig. Jag är 166 och är 80 kilo tung med brunt hår och gröna ögon.
Hör av dig du glada kvinna.

För det första är jag 1.75 lång. För det andra....eller äh....skit samma. Jag vilar mitt fall. Gå till sängs Kalle. Själv.

Mediahoror är vi allihopa, allihopa...

Tydligen så har Linda Rosing "spytt och gråtit av alla känslor". Det gör jag med! Hur f-n orkar hon? Att någon gång råka yppa lite för mycket om sitt känsloliv till pressen må väl vara hänt. Men att göra det till ett obligatorium så fort man har motgång. Vi har inga pengar, vi är ihop, vi är inte ihop, jag mår så dåligt. Bu-fucking-hu.

Styr upp ditt liv och sluta vika ut dig. Då menar jag inte utviket av hennes motbjudande kropp utan av hennes känslor. Om något nu är så himla jobbigt varför väljer man då att gå nationwide och berätta om det?

Jag vet att jag inte borde bry mig. Hon får väl göra vad hon vill. Men den senaste tiden har det varit så j-a mycket. Bantning och operationer. Namnbyte och utblottning. Vem orkar veta mer om Lindas trista privatliv? Tror hon att det är bra för hennes sångkarriär? Försöker hon bli bundis med svenska folket? I så fall tycker jag att hon ska ändra strategi. Mig vinner hon i alla fall inte någon sympati av.

Life as we know it

Känns det som att livet är allmänt trist och går på rutin? Gör nåt åt det då. Dumpa killen, flytta ifrån frun, säg upp dig från jobbet, flytta till en ny stad. Börja om igen. Då blir allt bättre. Du blir fri som en fågel. Ingen att gnata om vardagen med, inget som binder dig och inga skuldkänslor för att du tvivlar. Eller?

När du gjort allt detta kanske du kommer på att du vill ha det gamla tillbaka. Eller nej, det vill du inte. Men du vill ha något lika bra. Lika intressant. Lika tryggt. Fast som varar för evigt. Som inte går över i rutin, slentrian och allmän lathet. Tråkighet och vardag går bort. Du vill ha spänning och omtanke hela tiden. År efter år. Men går det?

Kan det vara bra hela tiden? Går det att hitta något som varar för alltid? Eller det gäller kanske att nöja sig. Att tycka att livet är härligt även utan den där spänningen och attraktionen. Känna sig trygg och säkrad istället för uttråkad och klar. Bevara istället för att dumpa? Kämpa istället för att fly?

Alltså, ska man nöja sig med helt okej eller kämpa för konstant spänning?
Jag vet faktiskt inte.

Temperaturer

Jag saknar en termometer. En av mina favoritsysselsättningar är nämligen att hålla koll på utomhustemperaturen. Utan termometer är det svårt.

När jag satt och funderade över det här kom jag sen på att jag behöver ju ingen. Det är bara att sticka ut huvudet på balkongen och konstatera att det är samma väder som dagen innan. Cirka 7 plus och mulet. Så jag gissar att hela poängen med termometer hade gått förlorad den här vintern.

Men ändå, tänk när det väl blir kallt. Då vill jag slippa sticka ut huvudet och känna efter. Då vill jag titta på min termometer, konstatera att det är svinkallt och tycka synd om mig själv. För klockan är antagligen halv 7 och jag måste gå ut för att ta mig till jobbet. Det är det fina med termometern. Tyckasyndommigsjälv-faktorn blir så mycket högre.

Det är förövrigt en annan favoritsysselsättning. För det finns väl inget bättre än att tycka riktigt, riktigt synd om sig själv.

Bakismat?

I morse när jag satt på bussen, fortfarande lite bakfull efter nyår, läste jag en intressant grej. Eller äcklig. Döm själva.

I Metro finns en spalt som heter "Hallå där...". Där får olika spännande eller ospännande människor några snabba frågor att svara på. Idag hade turen kommit till Hassae Ali. Hassae äger en pizzeria i Kiruna. Luossavaara Hämtpizza närmare bestämt.

Tydligen så har Hassae kommit på en grym pizza. För på nyårsdagen hade den gått som smör i solsken. Denna delikatess kallas "hamburgerpizza". Gissa varför? Jo, så klart. Det är hamburgare på. Inte bara det. Förutom två 90-grams hamburgare lägger han även på hamburgerdressing och pommes frites. Usch, säger jag.

Mannen med den här smartoidén har tidigare även haft en pizza med falukorv på. Och senap. Dubbelusch! Vem äter sånt? Finns det någon vuxen människa med normalt beteende som gör det? Skulle det funka i någon annan stad? Eller är det något som gått snett med folket i Kiruna?

Nyårsrenovering

Då var klänningen inköpt, naglarna filade och benen rakade. Fattas bara att leta igenom min nagellackslåda (japp, ni läste rätt. Jag har en låda med nagellack) för att hitta den perfekta färgen till den perfekta outfiten för den perfekta festen.

Det kommer att bli ett najs galej. Och jag planerar att vara tillräckligt full vid 12-slaget för att inte kunna ringa någon och önska gott nytt. Därför säger jag det nu istället:

GOTT NYTT 2007!

.

Efterjulenstressen

På ett sätt tycker jag det är ganska skönt att jobba i mellandagarna. Då behöver jag inte flänga runt på stan och göra av med så mycket pengar som möjligt på så kort tid som möjligt. Samtidigt hade det varit grymt skönt att bara softa i soffan hela dagarna. Kanske ska ta igen det i helgen.

Hittade den här jätteroliga sidan när jag satt här och fördrev tiden. Där går det att lyssna på olika svenska dialekter. Jättekul!

Förövrigt är det lugnt här. Brandkåren var förbi och frågade om larmet gått. Men nej, det har det inte. Dom kanske också hade tråkigt på jobbet idag.

Nakenjul

Tydligen så är typ halva min släkt med i en komediserie i fyra delar som kommer att visas i Svt hösten 2007. Vilket mest talar om att jag har en väldigt liten släkt. I alla fall är min morbror med som bodydouble åt huvudpersonen då han ska filmas fram- och bakifrån samtidigt. Min kusin (6 år) spelar samma person när han är liten. Till det som gjorde att jag vek mig dubbel av skratt idag vid matbordet.

Marie-Louise(morbros fru):
Har vi inte berättat att Filip(kusinen) varit med på en filminspelning?

Jag & mamma:Nääää...

M-L: Filip, berätta vad den heter

Filip: (Tänk er nu en 6-åring som kanske inte pratar helt rent och som är lite lillgammal och förståndig) Gynekologen

Jag & mamma: Vaaaa?

Filip: Gynekologen

Jag och mamma: Vaaaa?

M-L: Den heter "Gynekologen från Askim"

Jag & mamma: Vaaaa?

M-L: Jag vet, jag tyckte också att det lät lite skumt.

Ungefär då slog det mig att det var det Filip hade försökt säga. Då började årets asgarv. Kontrasten som det gav var helt oslagbar. Tänk er att sitta och höra en 6-åring helt allvarligt säga att han är med i en film som heter "Gynekologen".

Nu vet jag att det är sant. Och seriöst. Är ni nyfikna? Här kan ni läsa mer om "Gynekologen i Askim"

The final countdown

Då var det klart. Julklapparna utdelade och öppnade.

Jag: Då öppnar jag paketet med badlakanet nu då

Mormor: Vet du att det är det?

Jag: Japp

Lite senare

Mormor: Lena, har du 300 kronor?

Lena: Ja, kolla i plånboken.

Jag: Vad ska du ha det till?

Mormor: Jag är skyldig henne 200 för brödrosten. Och jag har bara en 500-lapp

Jag: Vilken brödrost? Jag har ju inte öppnat alla paket än.

Ja, så funkar det här. Orkar inte ens utveckla det mer än så. Jag hade ju gett upp hoppet om brödrosten och nu fick jag inte ens chansen att bli så där glad som man blir av att bli överraskad.


Istället förgyller jag tillvaron med min sjukt trötta hund. Man blir utmattad av att försöka hålla reda på all mat.

Julstök

I fredags berättade min mamma för mig att jag inte alls får någon brödrost av mormor. Nix, det blir ett stooooooort, vitt badlakan istället. Tydligen så ligger det här problemet alltså latent i mina gener. Så om ni förväntar er en julklapp av mig, se till att hålla för öronen och säga "bingo bingo" så fort ni ser mig.

Däremot så skulle min kära mor aldrig över sin döda kropp avslöja vad hon själv har köpt. Men jag misstänker att det är där brödrosten finns. För någon har väl haft förbarmande och köpt en brödrost till mig? Någon?

Dagen före julafton har annars ägnats åt att slå in julklappar, handla mat, städa och tvätta. Samt 4 timmar, japp det är sant, åt att montera ihop två stycken byråer (byråar, har aldrig lärt mig det där) från Ikea. Det är en konst att få alla delar att passa ihop och hålla ihop. Och Kamprad har lyckats. Jag svor inte en enda gång. Till skillnad mot bänken från Rusta i Luleå. Den var jag tvungen att ge upp hoppet om och lämna tillbaka. Det gick inte att skruva ihop den ens med våld och hotfulla gester.

Julklappsdjävulen

Mormor: Jag sa till Gunnar(morbror) att du önskar dig en vinöppnare i julklapp

Julia: Vad bra

Mormor: Ja, så du får en vinöppnare och en flaska vin av dom

Julia: Bra, kul

Om ni undrar så har jag gett upp det här med att försöka förklara poängen med paket för henne. Vet man inte det vid 82 så kanske man klarar sig ändå. Men hon kommer få en godiskartong som jag visade henne när jag var där. Jag vet minnsan hur man ger igen med samma mynt.

Julefrid

I tre år har jag åkt hem över jul. Från norrland till Göteborg. Ibland har det varit skönt och ibland hade jag hellre velat vara på nåt helt annat ställe. Men i år känns det konstigt. Jättekonstigt. Rent mysko skulle man kunna säga.

Att bara vara kvar är ju helskumt. Och inte har jag någonstans att åka iväg till heller. Nix. För det har bestämts att julafton firas hos moi.
I jätte(porr/party)soffan. Runt omkring mig åker alla fram och tillbaka, hit och dit för att åka "hem" och fira jul. Hur jäkla kul är det då, att redan vara hemma? Nä, nästa år bor jag någon annanstans. Punkt.
(Hoppas dom har Juleskum på Hawaii)

Budkillarna som kom med mina Ikea-grejor var inte heta. Synd. Jag hade hoppats på det. Lite ljus i vardagen liksom. Dessutom var den ena jättetjock och skällde på den andre för att han själv inte orkade. Så nu vet ni. Man blir sur av att inte träna.

Froggy

Alltså, jag hatade ju verkligen den är Crazy frog-hysterin som var för ett tag sedan. Vem kan kalla det musik liksom? Och vilken idiotisk groda.
Meeeen, alla har ju rätt att ändra sig.

Inte det att jag gillar den där jobbiga låten´. Det kommer aldrig hända. Däremot så tycker jag att ni ska kolla in den här.
Samma groda. Mycket sötare. Och bäst av allt. Tomten är inlåst!

Idag:
Jullunch på jobbet. Smarrigt.
Julklapp av företaget. Ännu smarrigare.
Julklapp av kollega. Himla gulligt.
Hänga upp gardiner hos mormor. Känner mig duktig och värd en stor julklappspeng.

Jag har aldrig fattat det här som händer ganska ofta i filmer/serier. Ni vet, någon går ut till sin bil och där står en polare/gangster och väntar på dom. De ser dessutom alltid lika avslappnade ut.

Jag menar, hur länge har dom stått där egentligen? Och hur kan dom veta att personen dom väntar på kommer att komma överhuvudtaget? Tänk om det börjar regna. Vad gör dom då? Men framför allt, vore det inte lättare att bara gå in till personen istället? Dom vet ju uppenbarligen var han/hon befinner sig.

Snälla, tala om för mig hur det funkar. Händer det någonsin i verkligheten? Jag har då aldrig varit med om det. Nu har jag i och för sig inte bil längre heller. Hur gör dom då? Det verkar ju inte lika coolt att stå och vänta vid en cykel eller busshållplats liksom.

The need to speak

Har inget kul att berätta just nu faktiskt. Känns konstigt. Som om det inte hänt något. Kanske inte.

Sviter efter den trevliga korkskruvslördagen: Sjuuuuuk träningsvärk i benen efter att ha dansat hela natten lång. I högklackat. Och sen gått halva vägen hem. Vet ni hur jobbigt det är kanske?

Igår lät det ungefär så här i telefon:

Mormor: Vad önskar du dig i julklapp?

Jag: Jag har ju redan fått pengar av dig

Mormor: Ja men jag vill ju ge dig ett paket också.

Jag: Lite smågrjor finns det ju jag behöver. Badlakan, korkskruv, strumpor...typ

Mormor: Din mamma sa nåt om en brödrost?

Jag: Ja, det har jag ju ingen

Mormor: Men vad bra då köper jag det till dig.

Jag: Men....då vet jag ju det.

Mormor: Det gör väl inget?

Jag: Jo. Då försvinner ju hela poängen med att du vill ge mig ett paket.

Mormor: Men du får ju den i ett paket.

Jag: Men jag vet ju vad det är i.

Mormor: Det spelar väl ingen roll?

Jag: Eh...jo, sa jag ju. Men jag önskade ju mig mer saker sa jag.

Mormor: Men det var ju jättemycket. Du kan ju inte få allt det.

Jag: Nä, men jag menar att om jag säger allt till dig så kan du bestämma vad du ska köpa.

Mormor: Då köper jag en brödrost

Jag: Jag ger upp. Vi kan väl prata om det en annan dag.

Min alldeles egna

Testa själv

I-landsbekymmer

Följande utspelade sig i lördags i min snajsiga lya:

Sofia ropar från köket: - Julia, har du ingen vinöppnare?

Jag: - Klart jag har. Kolla i andra lådan, där ligger det en grön korkskruv.

Sofia: - Menar du den här då eller? (Hon håller upp en grön spagettislev, uppenbarligen helt fel)

Jag: - Men den ligger ju där, säger jag medan jag går ut i köket.

Efter att ha rotat igenom alla mina lådor och andra smarta ställen där en vinöppnare kan gömma sig så konstaterar även jag att det inte existerar någon. Åtminstonde inte i mitt kök.

Jag: - Jag har ingen vinöppnare. Hur är det möjligt?

Claire: - Jag kan gå och knacka på hos grannarna. Då kan jag se om jag hittar nån fest också.

En stund senare kommer hon tillbaka och det visar sig att ingen av mina 4 grannar på samma våning är hemma. Alltså ingen fest, ingen vinöppnare.

Love: - Men då går jag och knackar på hos dom där nere.

Snart kommer Love tillbaka. Utan fest, men med vinöppnare.

Sofia hämtar sin vinflaska i köket och säger på vägen:

- Du Love, vi behöver nog ingen öppnare.

Nej det kan vi ju allihop slå fast. För det är svårt att öppna en flaska med korkskruv när den har skruvkork.

Nu står i alla fall en snygg vinöppnare överst på min önskelista.

Bakisångest?

Borde man bli orolig om det står en brandbil och en polisbil utanför fönstret när man vaknar?

Det regnar...