I fredags berättade min mamma för mig att jag inte alls får någon brödrost av mormor. Nix, det blir ett stooooooort, vitt badlakan istället. Tydligen så ligger det här problemet alltså latent i mina gener. Så om ni förväntar er en julklapp av mig, se till att hålla för öronen och säga "bingo bingo" så fort ni ser mig.
Däremot så skulle min kära mor aldrig över sin döda kropp avslöja vad hon själv har köpt. Men jag misstänker att det är där brödrosten finns. För någon har väl haft förbarmande och köpt en brödrost till mig? Någon?
Dagen före julafton har annars ägnats åt att slå in julklappar, handla mat, städa och tvätta. Samt 4 timmar, japp det är sant, åt att montera ihop två stycken byråer (byråar, har aldrig lärt mig det där) från Ikea. Det är en konst att få alla delar att passa ihop och hålla ihop. Och Kamprad har lyckats. Jag svor inte en enda gång. Till skillnad mot bänken från Rusta i Luleå. Den var jag tvungen att ge upp hoppet om och lämna tillbaka. Det gick inte att skruva ihop den ens med våld och hotfulla gester.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar